ten. Du upplyfter det täckelse, som beslöjar
himlens obefläckade klarhet, upplåter för Våra
blickar scener, hvilkas storhet ingen dödlig kun-
nat fatta, utestänger för alltid från vår him-
melska boning de: eländen, med hvilka vi voro
förtroliga på jorden och gifver oss en verld att
utforska och en förmåga lämpad efter ett så
upphöjdt verk. OQO! huru många, som fruktade
din ankomst, hafva välsignat din hand, när du
ledde dem till deras rätta hem!
Hvars och ens lif är en tragedi, och döden
är sista scenens stora skådespelare; bipartierna
må vara ända igenom så melodramatiska, så
komiska, eller så gycklande som helst. Ickel
heller är dödens offer mer tilintotgjordt än
den mördade skådespelaren; som, osedd af;hor;
pen, uppspringer, när ridån faller. Viuppmana;
dig derföre kära läsare, med lika mycken upp-;
riktighet som om vi Jjungade vår varning från
den, heliga .stol:n, att väl spela sin roll; ty
deri ligger hela äran .
Furst Ghika utgöt manliga tårar — de första
som väll hans kind på mången god dag- Ack,
sade han till grefven, Som försökte att trösta
honom, under det hans eget hjerta var öfver-
fullt, jag har sett mna söner krossade under
hjulen på tyrannens. triumfvagn; jag Har blifvit
driven från den vrå af jorden, der jag sjelf och
mina förfäder blifvit födda — från mitt fäder-
ncesland; jag har sett hädangångne hjeltar —
mina landsmäns — grafvar ohelgade af barba-
rers nidingsdåd; jag har kommit till en främ-
mande strand med det enda hopp som lifvade
mitt brustna bjerta, och nu skall hön, som er
vänliga vård för en tid befriade från vansinnets