ligger någonting outsägligt högtidligt i den tyst-
nad som de iakttaga, hvilka förbida fasa-konun-
gens knackning. Död! Vi må blifva förtroliga
med ljudet af dina steg; men vi kunna icke
qväfva en ofrivillig rysning, huru starkt än va-
nans inflytande må vara, när din kalla flägt bör-
jar kyssa dens anlete, som :vi älska. Du gör
föreningsbanden veka och känsliga som sjelfva
nerfverna, hvilka vibrera af smärta när luften
vidrör dem, - Men, ehuru din pil är smärtsam,
är den välsignelserik för de goda. Vi veta icke
hvar det landet ligger, dit du för de hädan-
sångnes skuggor; vi känna icke vidden af den
förändring som uppkommer genom själens skiljs-
messa från kroppen, ehuru vi kunna ana något
af dess natur; vi känna icke de hastiga fram-
steg, hvarmed lyckliga själar intränga i de djupa
boningar, der den Allvetandes hemligheter döl-
as; vi veta icke huru våra hädangångne saliga
vänner tillbringa början af sin evighet; — men
det vete vi, att om vi förtrösta på en jordisk
väns trohet att verka för vårt bästa, böra vi
säkert icke hysa något ovärdigt misstroendo till
vår vän i himlen — vår fader, Gud.
Och skola vi klaga öfver, att din iskalla
band, o död, leder oss genom den mörka dalen,
som fjettrar dödligheten, in i det eviga lifvets
hyddor: Nej, vi skulle icke alltid vilja lefva här.
Så skön och välgörande lämpad. efter våra be-
hof, som denna verlden är, finnes :der :likväl
bekymmer, sorger, sjukdomar och plågor, vid
hvilka vi snart blifva trötta, och vi- önska der-
före icke att detta: jordiska lif skall räcka evigt.
Hvad är ändamålet med din beskickning till oss,
om vi äro lydige barn till vår Fader, Allmak-