ISABELLA
ELLER
BRUDEN I PALERMO.
AF EN AMERIKANSK FÖRFATTARE, MACCEY.
XV. KAPITLET.
Men hvarken dagens, morgonens
eller aftonens ljufva annalkande åter-
. vänder mer för mig. Milton.
Musa, mihi causas memora: quo numine Iso,
Quidve dolens regina Deum tot volvere casus
Insignem pietate virum, tot adire labores ,
Impulerit. Tantaene animis colestibus irae ?
Virgilius.
Leila är räddad; men Leila är tokig. Läsare,
har du ett medlidsamt hjerta? O! så beklaga
då den sköna vansinniga; hon kan icke beklaga
sig sjelf.
. Döden är förskräcklig för naturen; men ack!
År den icke bättre än vansinne? Ilvar skall
den arma galna finna ro? Grafven inbjuder
henne till en stilla sömn, och hennes kind, helt
och hållet blek utom på en enda lysande fläck,
der himlens blomma redan syns, svarar: Jag
kommer!
Ack! sade grefven till Allan några dagar
efter olyckshändelsen, jag fruktar, att hon in-
nan kort lemnar oss. Doktorn säger, att det
snart är uten
Hon var en älsklig flicka, svarade Allan.
Ni känner icke hälften af hennes värde, San
Clare, det fordrades lång tid att lära kinna
Teila di Ghika. Hon älskade er.
Hur kan ni skämta, signor, i en sådan stund ?
Min kära vän, det är mitt allvar. Hon äl
skade er.
Af hvad anledning vet —P
Tyst! afbröt grefven. Jag skall säga el
det. I går afton stod jag vid hennes säng. En
) Be Å. B. 8 53—58,