I Enligt ins:s åsigt var Englands afsigt me Iden sednaste förändringen den, att genom e Inedsättning af sina varupriser undersälja andr Isamhällens tillverkare. Denna nedsättning skull tberedas dels genom billigare pris på råämner och dels genom en i bredd med lifsmedlen fall skeende förminskning i arbetslönerna. Eng llands ökade import af dessa artiklar skulle vi dare öka deras priser i andra länder, hvarige nom tillverkningskostnaden derstädes skulle för dyras, och sålunda dessa nationers konkurren med England ännu mera försvåras. Hvad förs beträffar råämnena, så är det klart, att dera tullfrihet i England måste föranleda, att de för ädlade varorna kunna säljas billigare än föru Men detta är icke endast fallet med den dels tillverkningen som exporteras, utan äfven me den som konsumeras inom landet. Prisnedsält ningen å denna sednare del måste således med föra en minskad lefnadskostnad för engelsk folket, och sålunda ett af ändamålen med fri bandelssystemet vinnas. Att åter andra lände få betala mindre än förut för de varor, som d köpa af England, det torde väl snarare vara ej vinst än förlust för dessa nationer. Knappas tyckas de böra klaga öfver Englands åtgärder enär de sjelfva, troligen i de flesta fall, reda borttagit tullen å råämnen. Kan t. ex. Sverge som sjelf borttagit afgiften på bomull, beklag sig deröfver att England gått tillväga efter sam ma princip? För den händelse åter, att andr länder ännu skulle belägga råämnen med tull så synes icke derutaf följa något åliggande fö England, att uppskjuta sina egna tullreformer Hela ins:s klagan öfver Englands tullfria inför sel af råämnen och 1fsmedel blir så mycke! absurdare, som Skandinavien, Ryssland oct Tyskland just genom denna tullfrihet fått afsältningen af en eller flera af sina hufvudsakligaste exportartiklar i betydlig mån underlättad. Men ins. tål icke Englands åtgärder, emedan de äro ett förargligt exempel, och derföre anfaller han dem också från alla håll, görande tll fel, hvad som annars brukar räknas till förtjenst. Det kan tyckas besynnerligt, att ins., då han talar om nedsättningen i priset å förädlade varor, dervid mera ltäster sig vid den förmodade nedsättningen i arbetslöner, än vid råämnenas fall. Men sådant låter förklara sig derigenom. att till och med probhibitister mångenstädes borttagit tull på råämnen, hvaremot Englands införande af tullfrihet på spanmål och andra lifsmedel borttog skyddet från en näringsgren, som länge med omsorg blifvit af staten bevarad från täflan. Derutaf ins:s grämelse! På det att Sverges konsumenter icke måtte få en farlig smak för åtgörder i dylik anda, hittar nu ins. på det rådet, att förklara, det den förhatliga åtgärden icke var ämnad till den engelska konsumentens bästa. Han låter arbetarens förbättrade vilkor, vara endast en af sakens skenfagra sidor, men anser deremot det verkliga ändamålet med åtgärden hafva varit, att nedsätla arbetslönerna efter lifsmedlens fall. För att bevisa detta, säger ins., att utan en sådan nedsättning hade ju, genom den stora åtgärden, ingen prisnedsättning, ingen större utförsel eller afsättning å engelska varor egt rum ? Som man ser, antager ins. här, att de, som genomdrefvo åtgärden, hade just den afsigt dermed, som han sjelf vill påbörda dem! Det enda, som liknar bevis för ins:s påstående, är hans försäkran: att ingen i allmänhet betalar arbetet mera än det gäller, och att dess pris ej kan stiga, så länge sysslolösa händer i öfverlöd erbjudas. Det är att märka, att ins. med stigande af arbetets pris menar det förhållande, att arbetaren för sin förutvarande lön skulle erhålla mera lifsmedel. Ins:s uttryck är jöga xakt, men man ser dock hans mening i hufvudsaken,. Det synes, att ins. anser arbetslören endast bestämmas efter tillgången å arbetscraft och priset å födoämnen. Hvad ,arbetet säller, beror likväl till en väsendtlig del af det yehof och den fördel, som användaren har derff. Sålunda har det inträffat, att arbetslönerna varit högre under goda spanmålsår än under låliga, emedan affirerna under de förra varit ifligare. Också märktes vid spanmålsbillens geomgående förlidet år intet tecken till försök tt nedsätta arbetslönerna, men deremot höjdes le på några ställen i hopp om en större lifligwet i handeln. Enligt de i England så vanliga ideolog:ska statshushål!nings-grundsatserna, anågs nemligen en ökad import nödvändigt förnleda äfven en ökad export. Såsom ett exem