I Enligt ins:s åsigt var Englands afsigt me
Iden sednaste förändringen den, att genom e
Inedsättning af sina varupriser undersälja andr
Isamhällens tillverkare. Denna nedsättning skull
tberedas dels genom billigare pris på råämner
och dels genom en i bredd med lifsmedlen
fall skeende förminskning i arbetslönerna. Eng
llands ökade import af dessa artiklar skulle vi
dare öka deras priser i andra länder, hvarige
nom tillverkningskostnaden derstädes skulle för
dyras, och sålunda dessa nationers konkurren
med England ännu mera försvåras. Hvad förs
beträffar råämnena, så är det klart, att dera
tullfrihet i England måste föranleda, att de för
ädlade varorna kunna säljas billigare än föru
Men detta är icke endast fallet med den dels
tillverkningen som exporteras, utan äfven me
den som konsumeras inom landet. Prisnedsält
ningen å denna sednare del måste således med
föra en minskad lefnadskostnad för engelsk
folket, och sålunda ett af ändamålen med fri
bandelssystemet vinnas. Att åter andra lände
få betala mindre än förut för de varor, som d
köpa af England, det torde väl snarare vara ej
vinst än förlust för dessa nationer. Knappas
tyckas de böra klaga öfver Englands åtgärder
enär de sjelfva, troligen i de flesta fall, reda
borttagit tullen å råämnen. Kan t. ex. Sverge
som sjelf borttagit afgiften på bomull, beklag
sig deröfver att England gått tillväga efter sam
ma princip? För den händelse åter, att andr
länder ännu skulle belägga råämnen med tull
så synes icke derutaf följa något åliggande fö
England, att uppskjuta sina egna tullreformer
Hela ins:s klagan öfver Englands tullfria inför
sel af råämnen och 1fsmedel blir så mycke!
absurdare, som Skandinavien, Ryssland oct
Tyskland just genom denna tullfrihet fått af-
sältningen af en eller flera af sina hufvudsak-
ligaste exportartiklar i betydlig mån underlät-
tad. Men ins. tål icke Englands åtgärder, eme-
dan de äro ett förargligt exempel, och derföre
anfaller han dem också från alla håll, görande
tll fel, hvad som annars brukar räknas till för-
tjenst.
Det kan tyckas besynnerligt, att ins., då han
talar om nedsättningen i priset å förädlade va-
ror, dervid mera ltäster sig vid den förmodade
nedsättningen i arbetslöner, än vid råämnenas
fall. Men sådant låter förklara sig derigenom.
att till och med probhibitister mångenstädes
borttagit tull på råämnen, hvaremot Englands
införande af tullfrihet på spanmål och andra
lifsmedel borttog skyddet från en näringsgren,
som länge med omsorg blifvit af staten beva-
rad från täflan. Derutaf ins:s grämelse! På det
att Sverges konsumenter icke måtte få en far-
lig smak för åtgörder i dylik anda, hittar nu
ins. på det rådet, att förklara, det den förhat-
liga åtgärden icke var ämnad till den engelska
konsumentens bästa. Han låter arbetarens för-
bättrade vilkor, vara endast en af sakens sken-
fagra sidor, men anser deremot det verkliga
ändamålet med åtgärden hafva varit, att ned-
sätla arbetslönerna efter lifsmedlens fall. För
att bevisa detta, säger ins., att utan en sådan
nedsättning hade ju, genom den stora åtgär-
den, ingen prisnedsättning, ingen större utförsel
eller afsättning å engelska varor egt rum ?
Som man ser, antager ins. här, att de, som ge-
nomdrefvo åtgärden, hade just den afsigt der-
med, som han sjelf vill påbörda dem! Det
enda, som liknar bevis för ins:s påstående, är
hans försäkran: att ingen i allmänhet betalar
arbetet mera än det gäller, och att dess pris
ej kan stiga, så länge sysslolösa händer i öfver-
löd erbjudas. Det är att märka, att ins. med
stigande af arbetets pris menar det förhållande,
att arbetaren för sin förutvarande lön skulle
erhålla mera lifsmedel. Ins:s uttryck är jöga
xakt, men man ser dock hans mening i huf-
vudsaken,. Det synes, att ins. anser arbetslö-
ren endast bestämmas efter tillgången å arbets-
craft och priset å födoämnen. Hvad ,arbetet
säller, beror likväl till en väsendtlig del af det
yehof och den fördel, som användaren har der-
ff. Sålunda har det inträffat, att arbetslönerna
varit högre under goda spanmålsår än under
låliga, emedan affirerna under de förra varit
ifligare. Också märktes vid spanmålsbillens ge-
omgående förlidet år intet tecken till försök
tt nedsätta arbetslönerna, men deremot höjdes
le på några ställen i hopp om en större liflig-
wet i handeln. Enligt de i England så vanliga
ideolog:ska statshushål!nings-grundsatserna, an-
ågs nemligen en ökad import nödvändigt för-
nleda äfven en ökad export. Såsom ett exem-