utropstecken.) Tankarne förefalla i ett så djerft
upphöjdt tillstånd, att de nästan tyckas vara oupp-
hinneliga. (Nytt tecken.) Jag ber er, signor, fortfar.
Grefven: Vänta ett ögonblick. (paus.)
Trojanske ynglingen — den tjusande Ganymede,
Med en af fradgande champagne ifyllder bägare.
Accentuera stafvelserna i Ganymåede! Några
dumhufvuden kunle kanske blunda, när de läsa
detta, och hvem vet dessutom, min vän, om ef-
terverlden skall ha samma prosodi som vi i de
samla språken.,
Allan: (gör fyra streck, två krokiga och två
räta.) Jag har tecknat dem, signor. Var god
och fort: ätt.
Grefven:
Trojanske ynglingen — den tjusande Ganymåede,
Höjer den champagnefradgande bägaren,
För Troja föreslår en skål och för kejsaren,
Den gamle farfar Ilus, som fordom der regerade.
Detta utvisar djupsinnighet, San Clare; gör det
icke så? Munskänkens skönhet och framträ-
dande äro väl inpassade, eller hur? Tycker ni
icke, alt det ligger en glädtighet, en klassisk
glädtighet i stilen ?
Allan: Jag är förstenad, signor! Horatius
skref icke en gång sådana verser, som dessa.n
Grefven: Är det ert allvar?
Allan: Om Horatius någonsin hade skrifvit
sådana verser som dessa, skulle han troligtvis,
urståndsatt att uthärda sina känslors svall, hafva
dränkt sig i sin egen Bandusiska källa, i hin-
delse den varit djup nog.
Grefven: Hurra för poesi och odödligt rykte!
Allan: Jag besvär er, signor, alt fortsätta
medan sånggudinnornas inflytande är varmt.
Grefven: Tyst! Vänta litet ! (paus.)
Gamle Zeus åt näsvis junker pannan rynkade,
Och med foten honom fermt från kathedern sände,
Till sin post den stackars Ganymede återvände,
Der om svart- och mjeltsjuk lefver han sen
snackade.