utropstecken.) Tankarne förefalla i ett så djerft upphöjdt tillstånd, att de nästan tyckas vara oupphinneliga. (Nytt tecken.) Jag ber er, signor, fortfar. Grefven: Vänta ett ögonblick. (paus.) Trojanske ynglingen — den tjusande Ganymede, Med en af fradgande champagne ifyllder bägare. Accentuera stafvelserna i Ganymåede! Några dumhufvuden kunle kanske blunda, när de läsa detta, och hvem vet dessutom, min vän, om efterverlden skall ha samma prosodi som vi i de samla språken., Allan: (gör fyra streck, två krokiga och två räta.) Jag har tecknat dem, signor. Var god och fort: ätt. Grefven: Trojanske ynglingen — den tjusande Ganymåede, Höjer den champagnefradgande bägaren, För Troja föreslår en skål och för kejsaren, Den gamle farfar Ilus, som fordom der regerade. Detta utvisar djupsinnighet, San Clare; gör det icke så? Munskänkens skönhet och framträdande äro väl inpassade, eller hur? Tycker ni icke, alt det ligger en glädtighet, en klassisk glädtighet i stilen ? Allan: Jag är förstenad, signor! Horatius skref icke en gång sådana verser, som dessa.n Grefven: Är det ert allvar? Allan: Om Horatius någonsin hade skrifvit sådana verser som dessa, skulle han troligtvis, urståndsatt att uthärda sina känslors svall, hafva dränkt sig i sin egen Bandusiska källa, i hindelse den varit djup nog. Grefven: Hurra för poesi och odödligt rykte! Allan: Jag besvär er, signor, alt fortsätta medan sånggudinnornas inflytande är varmt. Grefven: Tyst! Vänta litet ! (paus.) Gamle Zeus åt näsvis junker pannan rynkade, Och med foten honom fermt från kathedern sände, Till sin post den stackars Ganymede återvände, Der om svartoch mjeltsjuk lefver han sen snackade.