och vid felslåendet af den väntade exporten til detta rike antogs frihandelssystemet såsom et! medel att åter vinna afsättning på andra länder. Hvad först beträffar den påstådda förminskningen i exporten till ofvannämnda länder, så kunna Englands officiella uppgifter å utförseln upplysa huru det dermed förhåller sig. Om man i stället för tullföreningen (hvilken icke är nämnd) sätter Tyskland, så befinnes det sammanräknade värdet af exporten till alla dessa länder hafva varit: År 48350 . . . . 414,798,000 . 4838 . . . . 24,434,000 4845 . . . . 25,047,000 Således tillväxte exporten betydligt, i stället för att minskas, såsom ins. sagt. Att åter kriget mot China skulle hafva börjats för att der vinna en ökad handel, måste ins. tillåta oss betvifla. Den kända orsaken till detta krig var den chinesiska regeringens misshag deröfver, att England ej ville ingå i dess kustbevakningscorps, genom att biträda vid opii-införselns förhindrande. Att vidare den felslagna förhoppningen på ökad utförsel till China skulle hafva varit orsaken till förlidet års åtgärder, är väl en af de löjligaste kombinationer man någonsin sett, enär hela exporten, som år 1842 utgjord 47,381,000, deremot förlidet år steg till 60,111,000 , och således tyckes hafva bordt lemna rik ersättning. Det är också kändt, att Englands handel aldrig varit i ett mera blomstrande tillstånd än just då, när ins. låter detta land vidtaga en förtviflad åtgärd till dess upphjelpande. För att dess bättre kunna kombinera förlidet års handelslagstiftning med kriget mot China, behagar ins. alldeles förbigå allt, som förut blifvit gjordt i samma väg. Men dessa föregående handlingar förtjena ej att sålunda begrafvas i glömska. Redan 41823 och 41825 vidtogos på ministrarne Huskissons och Robinsons tillstyrkan en mängd åtgärder till lättnad för hand In. Så upphbäfdes förbud eller minskades tullen på många artiklar, förnämligast väfnader och metaller; äfvensom: navigationsakten mildrades. Tfrån den tiden ända till 48342 skedde äfvenledes många tullnedsättningar. Men detta år var isynnerhet märkligt för sina handelsreformer. Då borttogos alla förbud, och tullafgiften blef i allmänhet nedsatt till 25 procent. Af 41200 artiklar undergingo omkring 750 tullnedsättning. Den stora tillvext i statsinkomster, sm, i bredd med lättnad för konsumenten, följde på dessa nedsättningar tillät parlamentet, att år 1844 borttaga tullen å ull, samt följande året på bomull och 450 andra artiklar. På cn stor mängd artiklar nedsattes den äfven betydligt, äfvensom exporttullen på samma gång borltogs. Af alla dessa tullnedsättningar nämner nu ins. endast dem på råämnen, hvilka han dock framNyttar till 4846. Hvarutaf kan ett sådant fördöljaude komma? Utan tvifvel derutaf, att om ins. omtalat hela förhållandet, så hade han måst erkänna förlidet -års åtgärder endast vara en konseqvent fortsättning af många föregående i samma riktning; hvaremot han nu fått tillfälle, att göra dem till en nödfallsutväg, tillgripen under förtviflade omständigheter. Insändaren har obestridligen rätt deruti, att förlidet åts tullnedsättningar angingo lifsmedel och råämnen. Men om förändringen stannat dervid, så hade ins. äfven haft rätt utisitt påstående, att Britterne i vissa fall allena anta git den tria handeln. Förhållandet råkar nuj! likväl, att vara rakt motsatt insändarens upp-l: gift, alldenstund tullnedsättningarna rörde äfven . varor, som ins. skulle kalla lyxartiklar, och l: förädlade,. Så borttogs tullen å gröfre bomulls-, ylleoch linne-varor, samt bestämdes tillj: endast 40 procent å de finare. På sidenvaror: ble! afgiften 135 procent, samt på förädlade va-4 ror i allmänhet 40 procent. Det bör ej heller förgätas hurusom skyddet för kolonierna upphörde eller betydligt minskades. Det förra var fallet hvad socker beträffar. Det är sannt, att då afgiften på utländskt timmer, som före 1842 var 43 sh. per load, successift nedsatts till 15 sh., så har tullen på koloniernas blifvit nedsatt från 40 till 4 sh., samt sålunda en differentialtull bl.fvit bibebållen. Men dervid är att anmärka, hurusom skilnaden emellan afgiften å kolonialt och utländskt timmer blifvit nedsatt från 45 sh. till 44, hvarig. nom i alla händelser främmande länder vunnit betydligt; så mycket mer som det canadiska timrets sämre beskaffenhet och större transportkostnad försvårar Aacce täflon med Octarcigländernac och NarrisaR . vv —— mm am mm mm 7