till klostret och erbjöd sig att vara sköterska å
den unge signorn, hvilkens olyckshändelse hor
fått höra. Hon var icke okänd af munkarne
Hennes kunskap om läkande örter var ryktbai
i Palermo, och hon hade ofta gjort underbars
kurer. Ingen visste: hvar hon bodde; de som
något tänkte på saken förmodade att hon lefde
i skogarna, sysselsatt med att samla blad och
rötter, hvilkas egenskaper hon så väl kände. Vic
närvarande tillfälle kunde ingenting hafva varit
mera välkommet än hennes ankomst till klostret
Hon emottogs med glädje af abboten och öfverlem-
nades genast till sin befattning. Patienten fann
det i flera dagar omöjligt att öfvervinna den
afsky, som hennes obehagliga åsyn väckte, men
snart föll han i yrsel genom feberns inflytande,
och hennes förökade omvårdnad tillvann sig
hans välvilja, innan han blef frisk igen. O!
hvilken källa till sällsamma syner och ljud och
känslor är icke feberyrseln! Hvad pannan brän-
ner! Själsförmögenheterna tyckas vara i ett
tillstånd af inbördes krig; hvar och en för en
eldsfackla in på alla de andras områden och
lemnar fasan på sin stig. Syner sväfva för sin-
net, bildade efter en öfverlastad fantasis oform-
liga typer. Själen lefver i en högre sfer, känslo-
lös för de yttre tingen; den irrar i den idea-
liska skyn medelst ett öga som aldrig blinkar och
en vinge som aldrig tröttnar; med inbillningens
öppna armar famnar den en verld. Jordskalf,
åskviggar och stormar äro dess förtroliga lek-
tyg, och ett annat Edens skönheter samla sig
kring dess viljas skapelser. Tankens strider
storma med vild musik mot det darrande hjer-
tat. Huru mycket gemensamt har icke ett