till klostret och erbjöd sig att vara sköterska å den unge signorn, hvilkens olyckshändelse hor fått höra. Hon var icke okänd af munkarne Hennes kunskap om läkande örter var ryktbai i Palermo, och hon hade ofta gjort underbars kurer. Ingen visste: hvar hon bodde; de som något tänkte på saken förmodade att hon lefde i skogarna, sysselsatt med att samla blad och rötter, hvilkas egenskaper hon så väl kände. Vic närvarande tillfälle kunde ingenting hafva varit mera välkommet än hennes ankomst till klostret Hon emottogs med glädje af abboten och öfverlemnades genast till sin befattning. Patienten fann det i flera dagar omöjligt att öfvervinna den afsky, som hennes obehagliga åsyn väckte, men snart föll han i yrsel genom feberns inflytande, och hennes förökade omvårdnad tillvann sig hans välvilja, innan han blef frisk igen. O! hvilken källa till sällsamma syner och ljud och känslor är icke feberyrseln! Hvad pannan bränner! Själsförmögenheterna tyckas vara i ett tillstånd af inbördes krig; hvar och en för en eldsfackla in på alla de andras områden och lemnar fasan på sin stig. Syner sväfva för sinnet, bildade efter en öfverlastad fantasis oformliga typer. Själen lefver i en högre sfer, känslolös för de yttre tingen; den irrar i den idealiska skyn medelst ett öga som aldrig blinkar och en vinge som aldrig tröttnar; med inbillningens öppna armar famnar den en verld. Jordskalf, åskviggar och stormar äro dess förtroliga lektyg, och ett annat Edens skönheter samla sig kring dess viljas skapelser. Tankens strider storma med vild musik mot det darrande hjertat. Huru mycket gemensamt har icke ett