:OM BELÖNINGAR ÅT TJENSTEFOLK, M. M.
Angående en i AM 44 af Aftonbladet uppta-
gen artikel rörande detta ämne, deri husbönders
och matmödrars frikostighet klandrades, har nu
följande svar influtit i Tidning för Fahlu län
och stad,, hvilket för fallständighetens skull äf-
ven här meddelas:
Det är verkligen beklagansvärdt, att Iyx och
grannlåt taga öfverhand; men månne man derföre
bör på något sätt klaga öfver, att drängar och pi-
gor hafva för stora löner? Tåtom oss tänka på sa-
ken! En dränglön är vanligtvis 400 och en piglön
på sin höjd 50 rdr rgds. Den tid, de åtnjuta dessa
löner, är den kraftfullaste deler af deras lif; när ål-
derdomen påkommer, vilja ofta deras förra husbön-
der icke hafvå dem en gång för blotta kosten, utan
penningelön. Böra då icke deras löner vara så sto-
ra, att de kunna ifrån arbetstiden till ålderdomen
och sjukdomsdagen göra någon, om ock ringa be-
sparing? Vi skulle tro, att äfven sparbanken här-
för är inrättad. Och hvarföre klandra presenter åt
dem bland tjenstefoiket, som äro herrskapet till
nöjes? Det kan hända man tager två pigor i tjenst
för samma lön, af hvilka den ena är pålitlig, ar-
betsam och höflig; men den andra osäker, lättjefull
och stursk. Kan det väl sägas vara orätt, att man
gifver oss något utom den öfverenskomna lönen, när
vi uppföra oss ärligt, flitigt och beskedligt? Vi tro
till och med att herrskapet ej deraf lider; vi blifva!