:OM BELÖNINGAR ÅT TJENSTEFOLK, M. M. Angående en i AM 44 af Aftonbladet upptagen artikel rörande detta ämne, deri husbönders och matmödrars frikostighet klandrades, har nu följande svar influtit i Tidning för Fahlu län och stad,, hvilket för fallständighetens skull äfven här meddelas: Det är verkligen beklagansvärdt, att Iyx och grannlåt taga öfverhand; men månne man derföre bör på något sätt klaga öfver, att drängar och pigor hafva för stora löner? Tåtom oss tänka på saken! En dränglön är vanligtvis 400 och en piglön på sin höjd 50 rdr rgds. Den tid, de åtnjuta dessa löner, är den kraftfullaste deler af deras lif; när ålderdomen påkommer, vilja ofta deras förra husbönder icke hafvå dem en gång för blotta kosten, utan penningelön. Böra då icke deras löner vara så stora, att de kunna ifrån arbetstiden till ålderdomen och sjukdomsdagen göra någon, om ock ringa besparing? Vi skulle tro, att äfven sparbanken härför är inrättad. Och hvarföre klandra presenter åt dem bland tjenstefoiket, som äro herrskapet till nöjes? Det kan hända man tager två pigor i tjenst för samma lön, af hvilka den ena är pålitlig, arbetsam och höflig; men den andra osäker, lättjefull och stursk. Kan det väl sägas vara orätt, att man gifver oss något utom den öfverenskomna lönen, när vi uppföra oss ärligt, flitigt och beskedligt? Vi tro till och med att herrskapet ej deraf lider; vi blifva!