LITTERATUR. Atlas öfver de märkvärdigaste fältslag, träff ningar och belägringar under äldre oc! nyare tider, af Fr. von Kausler, öfverste vid K. Wärtembergska Generalqvartermä stare-staben. Detta arbete, af Hvilket löjtnanten vid kongl Elfsborgs regemente herr C. F. Stjernefeldt redan utgifvit fyra häften, är onekligen en iblanc de vackraste, på samma gng som nyltigastc ;förete :lser inom vår militärlitteratur. Hvarje :häfte består utom texten af topografiskt noggrannt och väl ritade plncher. I texten erhåller man en summarisk uppgift på de krigande armfeernas styrka, vapen och taktiska rörelser, jemte nödvändiga historiska biuppgifter, och i plancherna äger man trogna kartor på bataljfältens alla olikheter, samt truppmassorna ach deras positioner betecknade med olika färger. Hvarje militär, som intresserar sig för sitt yrke och vill rekapitulera en kurs i de -skiljaktiga tidernas strategiska och taktiska operationssätt eller krigsvettenskapens utveckling och framsteg, har tillfälle, att i serien af dessa häften, inhemta mycket deraf, och det på ett lika lätt som åskådligt sätt. Vid våra m:litärundervisnivgsverk borde framför allt denna atlas vara af mycken nytta, emedan den ger en öf-verblick öfver krigshistorien i allmänhet, hvarigenom icke endast, utvecklingen af den i sin helhet, utan äfven de särskilta fältslagen framstå lefvande, och derföre äfven lätt måste fästa sig i minnet. Det fjerde häftet innehåller åtta fältslag under medeltiden, och 44 tillhörande den nyare tiden. Den förra serien börjas med slaget vid Wahlstadt den 9 April 1244 emellan de förenade tyskarne och polickarne under hertig Henrik den fromme af Nedersaxen, och mongolerne under general Pets, samt slutas med slaget vid Frastens den 20 April 1499 emellan österrikarne och de edsförbundne. Den andra serien, rörande den nyare tiden, innehåller :belägringarne af Rhodus 4522, af Wien 4329, intagandet af Sigeth 1366, träffningen vid Wimpfen 4622, slaget vid S:t Gotthard 41664, träffningen vid Sinzheim 4674, slaget vid Mollsvilz 1744, slaget vid Kaiserslautern 1793, träffningen vid La Favorita 4796, belägringen a! Stralsund 41628, slaget vid Austerlitz 1805, träffningen vid Wartenburg 1813, slaget vid Möckern 1843, intagandet af Warschau 1834. Att studera krigshistorien och de nya systemer och methoder, som tid efter annan gjort sig gällande och blifvit antagna för så väl de olika vapnen, som för massornas användande, utan alt äga erforderliga plancher, är ungefärligen lika onaturligt som det vore att studera geografien — utan kartor. Man belastar minnet med en vidlyftig utanlexa, och saknar det nödvändiga :medel, hvarigenom endast den inhemtade kunskapen kan erhålla en tydlig och klar form. Hvarje sak, som man vill rätt förstå, måste man klart se framför sig. Vårt inre öga har deraf samma behof som vårt yttre. Länge har likväl krigshistorien saknat ett plancheverk, tillgängligt i den allmänna bokhandeln, uppställdt på ett lättfattligt och populärt sätt, som kunnat vägleda äfven den mindre vettenskapligt bildade militärens studier i sådant afseende. T betraktande af de ständigt ökade fordringar, som man nu gör sig på kunskaper hos militären, och framför allt i hans eget fack, kan man icke nog gratulera tillvaron af detta arbete. — Urkunder, upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16:de och början af 17:de århundradet 4:a flocken 4:a häftet: Helsingfors 4843, Simelii arfvingar. : Detta arbete, som förtjenar blifva bekant äfven i Sverige, har, efter en utförlig inledning af hr E. Grönblad, rörande Finlands historiska ställning, en samling af 32 handlingar och dokumenter angående Klubbekriget år 1596—99 o. s. v. — Vikrama och Urvast eller Hjelten och Nymfen, indiskt skådespel af Kalidasa, öfvers. af C. F. Bergstedt, med ett förord af P. D. Ålterbom, Sthm. 4846. Då den hinduiska lit? teraturen hos den större svenska allmänheten är så godt som alldeles okänd, måste hvarje arbete, som sprider något ljus deröfver, bland oss vara ganska välkommet. I synnerhet böra lyckade ölversättningar från hinduiska originaler tillerkännas denna förtjenst, emedan den bekantskap de skänka oss med så aflägsna och märkvärdiga folks individuella skaplynne, seder, tänkesätt ochkonstformer, öfvergår nyttan af blott historiska ahandlingar derom. Klart är väl, alt om vår publik kunde läsa sådana stycken på sanskrit eller prakrit, det språk, hvarpå de ursprungligen blifvit skrina, så skulle fördelen vara ännu större; men detta skall säkert dröja länge i Sverige. Under tiden skola vi känna oss nöjda och vara tacksamma i den;