LITTERATUR.
Atlas öfver de märkvärdigaste fältslag, träff
ningar och belägringar under äldre oc!
nyare tider, af Fr. von Kausler, öfverste
vid K. Wärtembergska Generalqvartermä
stare-staben.
Detta arbete, af Hvilket löjtnanten vid kongl
Elfsborgs regemente herr C. F. Stjernefeldt re-
dan utgifvit fyra häften, är onekligen en iblanc
de vackraste, på samma gng som nyltigastc
;förete :lser inom vår militärlitteratur. Hvarje
:häfte består utom texten af topografiskt nog-
grannt och väl ritade plncher. I texten er-
håller man en summarisk uppgift på de kri-
gande armfeernas styrka, vapen och taktiska
rörelser, jemte nödvändiga historiska biuppgif-
ter, och i plancherna äger man trogna kartor
på bataljfältens alla olikheter, samt truppmas-
sorna ach deras positioner betecknade med olika
färger. Hvarje militär, som intresserar sig för
sitt yrke och vill rekapitulera en kurs i de
-skiljaktiga tidernas strategiska och taktiska ope-
rationssätt eller krigsvettenskapens utveckling
och framsteg, har tillfälle, att i serien af dessa
häften, inhemta mycket deraf, och det på ett
lika lätt som åskådligt sätt. Vid våra m:litär-
undervisnivgsverk borde framför allt denna atlas
vara af mycken nytta, emedan den ger en öf-
-verblick öfver krigshistorien i allmänhet, hvar-
igenom icke endast, utvecklingen af den i sin
helhet, utan äfven de särskilta fältslagen fram-
stå lefvande, och derföre äfven lätt måste fästa
sig i minnet. Det fjerde häftet innehåller åtta
fältslag under medeltiden, och 44 tillhörande
den nyare tiden. Den förra serien börjas med
slaget vid Wahlstadt den 9 April 1244 emellan
de förenade tyskarne och polickarne under her-
tig Henrik den fromme af Nedersaxen, och
mongolerne under general Pets, samt slutas
med slaget vid Frastens den 20 April 1499
emellan österrikarne och de edsförbundne. Den
andra serien, rörande den nyare tiden, inne-
håller :belägringarne af Rhodus 4522, af Wien
4329, intagandet af Sigeth 1366, träffningen vid
Wimpfen 4622, slaget vid S:t Gotthard 41664,
träffningen vid Sinzheim 4674, slaget vid Moll-
svilz 1744, slaget vid Kaiserslautern 1793, träff-
ningen vid La Favorita 4796, belägringen a!
Stralsund 41628, slaget vid Austerlitz 1805, träff-
ningen vid Wartenburg 1813, slaget vid Möc-
kern 1843, intagandet af Warschau 1834.
Att studera krigshistorien och de nya systemer
och methoder, som tid efter annan gjort sig
gällande och blifvit antagna för så väl de olika
vapnen, som för massornas användande, utan
alt äga erforderliga plancher, är ungefärligen
lika onaturligt som det vore att studera geo-
grafien — utan kartor. Man belastar minnet
med en vidlyftig utanlexa, och saknar det nöd-
vändiga :medel, hvarigenom endast den inhem-
tade kunskapen kan erhålla en tydlig och klar
form. Hvarje sak, som man vill rätt förstå,
måste man klart se framför sig. Vårt inre öga
har deraf samma behof som vårt yttre. Länge
har likväl krigshistorien saknat ett plancheverk,
tillgängligt i den allmänna bokhandeln, upp-
ställdt på ett lättfattligt och populärt sätt, som
kunnat vägleda äfven den mindre vettenskap-
ligt bildade militärens studier i sådant afseende.
T betraktande af de ständigt ökade fordringar,
som man nu gör sig på kunskaper hos militä-
ren, och framför allt i hans eget fack, kan man
icke nog gratulera tillvaron af detta arbete.
— Urkunder, upplysande Finlands öden och
tillstånd i slutet af 16:de och början af 17:de
århundradet 4:a flocken 4:a häftet: Helsingfors
4843, Simelii arfvingar. : Detta arbete, som för-
tjenar blifva bekant äfven i Sverige, har, efter
en utförlig inledning af hr E. Grönblad, röran-
de Finlands historiska ställning, en samling af
32 handlingar och dokumenter angående Klub-
bekriget år 1596—99 o. s. v.
— Vikrama och Urvast eller Hjelten och
Nymfen, indiskt skådespel af Kalidasa, öfvers.
af C. F. Bergstedt, med ett förord af P. D.
Ålterbom, Sthm. 4846. Då den hinduiska lit?
teraturen hos den större svenska allmänheten
är så godt som alldeles okänd, måste hvarje
arbete, som sprider något ljus deröfver, bland
oss vara ganska välkommet. I synnerhet böra
lyckade ölversättningar från hinduiska origina-
ler tillerkännas denna förtjenst, emedan den
bekantskap de skänka oss med så aflägsna och
märkvärdiga folks individuella skaplynne, seder,
tänkesätt och- konstformer, öfvergår nyttan af
blott historiska ahandlingar derom. Klart är
väl, alt om vår publik kunde läsa sådana styc-
ken på sanskrit eller prakrit, det språk, hvarpå
de ursprungligen blifvit skrina, så skulle för-
delen vara ännu större; men detta skall säkert
dröja länge i Sverige. Under tiden skola vi
känna oss nöjda och vara tacksamma i den;