tat, medan det rätta sakförhållandet snarare
skulle leda till metsatsen, så hemställes det, I
om ej redaktionen, äfven fastän den begagnat !
ett orätt uttryck angående förblandningen af!
parcellernas antal med jord gendomarnas, lik-
väl i hufvudsaken hait allt skäl till. den bifo-
gade reflexionen om merbemälde riddarhus-
ledamots obekantskap med verkliga förhallandet.!
Vi kunne såsom slut härpi, och till ytterli-
gare styrka för vår sats, icke underlåta att an-
föra följande stycke ur den ifrågavarande arii-
keln i Morning Chronicle:
Denna fråga är icke någon af blott lokalt inte-
resse. Den är icke en blott fransk eller en blott
irländsk fråga. Den är en fråga derom, huruvida
de arbetande klasserna i ett land förbättras eller
försämras till sin belägenhet deraf, att de ega jord;
ty hittills är jord den enda egendom, hvilken de,
såsom ett helt betraktade, någonsin varit i stånd
att permanent bibehålla. Detta slag af egendom är
mindre än något annat underkastadt möjligheten att
gå förloradt genom olyckshändelser; det fäster star-
kare sin egare vid sig och vänjer honom vid större
omsigtighet; och en vida mindre inbesparad summa
är, när den gifves ut för jord, tillräcklig att sätta
en arbetsfamilj i stånd att subsistera och lefva obe-
roende. Hvar och en, som är interesserad af vår
tids stora fråga, de arb:tande klass-Tnas til!stånd,
måste till viss grad anse det af vigt, att origtiga
åsigter i ett sådant ämne icke mätte bli mer all-
mänt spridda.
Förf. i Quarterly Review tyckes förutsätta, att de
små jordegarne, i likhet med de stora proprietärer-
na, lefva endast på räntan af sin jord, och han
glömmer, att de hafva hela produkten deraf. Af
sjelfva de dokumenter han citerat, borde han hafva
yetat — och om. han icke vetat det, borde han haf-
va kunnat gissa — att de 40 sh., till hvilka jorden
är taxerad, icke äro brutto-inkomsten af den lilla
egendomen, utan netlto-behållningen deraf, öfver-
skott t utöfver odlingskostnaderna, hvilka inne-
fatta oda-nes lifsuppchålle, tillika med räntan
på kapitalet. — Förf. sjelf ådagalägger, att taxerade
inkomsten af all jordegendom i Frankrike utgöl
omkring 4 procent af dess taxerade värde och så-
lunda icke mycket öfverstiger en måttlig ränta. Er
författare, som kan misstaga sig så, att han ansel
detta för hela den inkomst en landtbrukare har a
att sjelf odla sin egen jord, bevisar dermed sin kom
petens att döma i ämnet och hvilken grad af upp
märksamhet han egnat deråt.