tat, medan det rätta sakförhållandet snarare skulle leda till metsatsen, så hemställes det, I om ej redaktionen, äfven fastän den begagnat ! ett orätt uttryck angående förblandningen af! parcellernas antal med jord gendomarnas, likväl i hufvudsaken hait allt skäl till. den bifogade reflexionen om merbemälde riddarhusledamots obekantskap med verkliga förhallandet.! Vi kunne såsom slut härpi, och till ytterligare styrka för vår sats, icke underlåta att anföra följande stycke ur den ifrågavarande ariikeln i Morning Chronicle: Denna fråga är icke någon af blott lokalt interesse. Den är icke en blott fransk eller en blott irländsk fråga. Den är en fråga derom, huruvida de arbetande klasserna i ett land förbättras eller försämras till sin belägenhet deraf, att de ega jord; ty hittills är jord den enda egendom, hvilken de, såsom ett helt betraktade, någonsin varit i stånd att permanent bibehålla. Detta slag af egendom är mindre än något annat underkastadt möjligheten att gå förloradt genom olyckshändelser; det fäster starkare sin egare vid sig och vänjer honom vid större omsigtighet; och en vida mindre inbesparad summa är, när den gifves ut för jord, tillräcklig att sätta en arbetsfamilj i stånd att subsistera och lefva oberoende. Hvar och en, som är interesserad af vår tids stora fråga, de arb:tande klass-Tnas til!stånd, måste till viss grad anse det af vigt, att origtiga åsigter i ett sådant ämne icke mätte bli mer allmänt spridda. Förf. i Quarterly Review tyckes förutsätta, att de små jordegarne, i likhet med de stora proprietärerna, lefva endast på räntan af sin jord, och han glömmer, att de hafva hela produkten deraf. Af sjelfva de dokumenter han citerat, borde han hafva yetat — och om. han icke vetat det, borde han hafva kunnat gissa — att de 40 sh., till hvilka jorden är taxerad, icke äro brutto-inkomsten af den lilla egendomen, utan netlto-behållningen deraf, öfverskott t utöfver odlingskostnaderna, hvilka innefatta oda-nes lifsuppchålle, tillika med räntan på kapitalet. — Förf. sjelf ådagalägger, att taxerade inkomsten af all jordegendom i Frankrike utgöl omkring 4 procent af dess taxerade värde och sålunda icke mycket öfverstiger en måttlig ränta. Er författare, som kan misstaga sig så, att han ansel detta för hela den inkomst en landtbrukare har a att sjelf odla sin egen jord, bevisar dermed sin kom petens att döma i ämnet och hvilken grad af upp märksamhet han egnat deråt.