Kammaren fått sin plats utsedd. Här, —
sade han — har man ofta fört upp komedi-;
er; nu har man här en ganska rolig fars att
vänta.
Hvad, å andra sidan, folket tänker om pa-
tentet, förrådde sig omedelbart ef.er kungörel-
sen, genom många träffande anmärkningar, hvil-
ka till och med trängde sig in i tidningarne.
Sålunda fann man i Vossische Zeitung, som
dagligen utdelas i 20,000 exemplar, flera hän-
tydningar, på hvilka censuren svårligen kunde
lägga beslag utan att just derigenom gifva dem
en påtagligare syftning. I en liten berättelse
på Berlins folkdialekt förekom t. ex. ett sam-
tal med en viss Vilhelm, som af de öfriga
samtalande apostroferades på följande sätt: N2,
Vilhelm, om du icke vill någonting annat än
ha pengar: hvarföre pratar du då så grannt?
Säg så gerna rent ut: Jag vill ha pengar!
Hit med kontanternal — Detta, så tror mäng-
den i Berlin, är enda meningen med hela pa-
tentet; det är en finansåtgärd och ingenting
vidare, och kan få en politisk betydelse blott
i det fallet att riksdagen är modig nog att lör-
kasta det. I sista punkten har mängden i Ber-
lin ofelbart rätt, om den än hyser en alltför
inskränkt föreställning i hänseende till paten-
tets åsyftning ensamt på penningeförvärf, med
förbiseende af det förut omnämnda syftet, att
på samma gång förlama och tysti provincial-
ständerna.
Sålunda få vi framför allt afvakta detta mö-
tes utgång, och gifva akt på huru dess följder
arta sig.
Det officiella bl:det Allgemeine Preussische
Zeitung anstränger sig under tiden, för att ge-
nom sina artiklar förespegla patentet såsom en
för hela verlden betydelsefull uppenbarelse,
och den kastar i synnerhet hånfulla sidoblickar
på den nuvarande franska konstitutionen samt
på Journal des Debats, derföre att den sednare
har 1 preussiska patentet blott velat finna en
hop förvaltningsåtgärder, till finansernas ord-
nande. Bättre behaga då, i de högre kretsarne,
hvad som säges om patentet i engelska blad,
hvilka öfverraska med beundran öfver konungens
v:sdom, i stäliet för att de förut, i synnerhet
Times, innehöllo bittra uppsatser öfver till-
ståndet i Preussen, jemte personligheter. Den
eftertänksamme kan knappast i denna tonens
ändring upptäcka annat än ett trolöst och e-
gennyttigt smicker för ögonblicket. Berlins ka-
binett har nämliger, omedelbart efter patentets
utfärdande, aflåtit den öppna förklaringen till
ho:vet i Tuilerierna, att det i den spanska gif-
termålsfrågan helt och hållet biträder Englands
åsigt och betraktar Orleanska husets ättlingar
såsom obefogade att bestiga Spaniens tron.
Häri tycks anledningen finnas till rökelsen i
de engelska bladen för patentet; en dylik kram-
handel med bill är fullkomligt i engelska
pressens smak; samma press skulle utan alla
betänkligheter smickra kejsaren af Ryssland
eller China på samma sätt, om den hoppades
att dermed vara angenäm för en Englands med-
hållare mot Frankrike. Deraf kan alltså ingen
låta föra sig bakom ljuset.
Hvad man i Tyskland och i sjelfva Preussen
tänker om Preussens riksständer, det är åter
hufvudsaken. Och häröfver nödgas sjelfva All-
gemeine Preussische Zeitung bekänna, likasom
litet flat, att allt har aflupit ganska tyst. Ty
inom hela riket har man blott på två ställen
— i Elbing och Halle — gjort ett försök till
tacksägelseadress; mn af några högtidligheter
märktes ingenstädes minsta spår. Man tiger
öfverallt; och denna tystnad under en censu-
rerad tryckpress är alltför vältalig och uttryc-
ker allmänna meningen långt tydligare, än alla
tal och artiklar skulle förmå. Hvad som hvar
och en känner inom sig, är att vi nu mera
oundvikligt stå vid dagningen af den vigtiga
tidpunkt, då nationens representanter komma
att ådagalägga inför hela Europa, huruvida hon
är i besittning af politisk mognad, bildning och
fullmyndighet, eller icke; och i förra fallet i
hvad mån hon besitter nyssnämda anlag för
medborgerlig frihet. Vi böra i denna punkt
icke göra oss några illusioner, och jag tillstår
upprigtigt, att det ännu är ganska ovisst, om
icke oppositionen dukar under alld-les; särde-
les som alla möjliga medel ofelbart komma här-
städes att anlitas för att proppa riksförsamlin-
gen väl full med förhoppningar och förlitande
i ändamål att hindra den ifrån hvarjo afgö-
rande steg. — Sådant allt oaktadt påstås man
bär vara ganska ängslig, och frukta att genom
sämmanförandet på ett ställe af de förut spridda
majoriteterna i Rhenprovinsen, Preussen, Schle-
sien och Westfalen möjligen hafva föranledt
framställningar, som angripa patentet derhän
alt det måste omskapas.
Innan jag slutar, bör jag äfven nämna, at!