räcklig att komma en fullkomligt frisk menniska
att qväfvas af hosta.n i
Ja, jan, log Simmons, då jag först kom hit,
fann jag det äfvenså och min hustru fick aldrig
låta detta mischmasch synas på bordet; men
nu har jag vant mig dervid, och jag kam för-
draga den röda pepparn som socker.
Här går det vil an, inföll en ung man, com
såg blek och förstörd ut och föregående afto-
nen kommit drucken ombord; men något län-
gre upp, i Waterloo, der jag ett år uppehålli!
mig, hacka de tillsamman allt möjligt kött, som
de kunna skrapa ihop; jag bar sjelf sett huru
man dertill använder ugglor, hökar, skator och
kråkor.
En alltför aptitlig komposition,, invände mr
Gray.
Nå ja, ugglor och kråkor,, sade Simmons,
leende, har jag ätit så många, att jag med dem
i magen visst ej kunde simma utan ginge till
botten som en sten, om i dag med båten mötte
o3s något menskligt — och förundra mig skulle
det alldeles icke, ty vi löpa ju såsom ville vi
ränna i kapp med vinden, och der borta går
redan det tredje ångfartyget, som vi upphunnit.
Tror ni, min herre, att någon fara är med
vårt fartyg? frågade med ängslig ton och på
bruten engelska, men mycket höfligt, den ål-
derstigne herrn, som nyss före middagen kom-
mit ombord med de begge damerna.
Har ingenting att betyda, 1og Simmons.
Om pannorna krevera, märka vi det alldeles
icke; ty vi sitta midt öfver dem och komma
så hastigt ur denna verlden, alt vi säkert i den
andra icke kunna omtala förloppet.
Faran är alltså så stor, som man i Frank-
rike sagt mig, frågade den gamle herrn, blek-
nande.
pIcke så särdeles,, afbröt mr Gray, vänligt.
Visserligen händer stundom, genom kaptener-
nas och machinisternas lättsinne och oförsigtig-
bet, mången olycka, men jag fruktar ej detwva