ig, i sällskap med nyssbemälte sina tjenare, ut till
andtgården. Dit ankomne, och under förberedel-
erna till det föregifna oangenäma besöket, började
n af drängarne gräl med Seldener, hvilket inom
sort slutades så, att den ene af dem med något till-
hygge (man säger en stör) bakifrån krossade hans
hufvud så, att han genast död störtade till jorden,
hvarefter de släpade liketin i en lada och dolde
det under halmen. Återkomne, tillfrågades de af
hushållerskan, hvart deras husbonde tagit vägen, och
gåfvo då till svar, att han nog komme; men då
hela natten förflöt, utan att Seldener afhördes, fat-
tade hushållerskan misstankar och begaf sig om
morgonen, åtföljd af folk, helt tidigt ut för att
söka honom. Också utvisade snart en mängd blod
platsen, hvarest mordet blifvit föröfvadt, äfvensom
man derifrån lätt spårade sig fram till stället, der
liket blifvit undandoldt. Misstankarne föllo genast
på drängarne, som också kort derefter häktades och
afbida nu på Warbergs fästning vidare ransakning:
-Seldener lärer i lifstiden hafva varit af ett myc-
ket häftigt och svårt lynne. Hela berättelsen om
det tillämnade inbrottet var en dikt, med hvilken
drängarne ville locka honom ut på landet, för att
der i tysthet och under nattens mörker kunna blo-
digt hämnas de oförrätter, som deaf honom ansågo
sig:hafva lidit. De, som för flere år tillbaka känna
Seldener, torde mycket väl minnas hans då ådaga-
lagda ovärdiga uppförande mot sin gamle far, hyvil-
ken han genom en bränvinsadyokat läti bysätta för
en af den gamle mannen utgifven skuldsedel; och
de torde äfven i det.nu på honom föröfvade gräs-
liga mordet vilja se en N mesis divina, en den
gudomliga rättvisans hämnande hard.
(G. å. H. 0: S. T.)