RATTEGANGSOCH POLISSAKER. I Kongl. Svea hofrätts, den 10 sistl. Dec. gine atslag i underställningsmålet emellan hofslagaregesällerna Redell och Lindberg, å ena, samt gevaldigern Jäderin, jemte polisuppsyningsmännen G. Spångberg och P. E. Heren, å andra sidan, angående ett, den 4 Febr. 48435 å ett näringsstälte vid Hötorget förefallet uppträd-. Kongl. hofrätten har den insända ransakningen, tillika med af ej mindre polisgevaldigern Jäderin och polisuppsyningsmannen Spångberg än äfven af C. A. Gustavi, i uppgifven egenskap af ombud för gesällerna Redell och Lindberg, anförde besvär, sig föreläsas låtit; finnande att då vid sistnämnde besvärsskrift icke blifvit fogad fullmakt för Gustavi att å Redells och Lindbergs vägnar fullfölja talan emot kämnersrättens i målet meddelade utslag, hvad i samma besvärsskrift blifvit anfördt, ej kan, emot k. kungörelsen den 4 Okt. 4812, till pröfning upp? tagas. Hvad angår sjelfva målet och dervid först Redells och Lindbergs påstående emot Jäderin för det han angående förloppet vid ifrågavarande tillfälle skulle afgifvit osannfärdig rapport, samt emot Jäderin, jemte Spångberg och Heren, för det de med våld utdrifvit Redell och Lindberg från ofvanberörde näingsställe, pröfvar k. hofrätten rättvist kämnersrätslag i dessa delar att gilla. träffande den emot Jäderin, Spångberg och Heren framställda angifvelse att hafva utan laga skäl inmanat Redell och Lindberg i häkte; så emedan genom den hållna undersökningen är vordet utredt, att sedan, i anledning af Jäderins till de å omförmälde näringsställe församlade personer gjorde uppmaning att derifrån sig aflägsna, oväsende uppstått derigenom att åtskilliga af nämde personer, efter att hafva utgålt på gatan, försökt att å krogen åter inkomma, och att dervid en bland de af Jäderin tillkallade patrullkarlarne, stadssoldaten Lindström, blifvit omkullfälld och slagen så att blod flutit; att Redell i så måtto varit med bemälde Lindström i handgemäng, att han, jemte Lindström legat dmkull å gatan utanför krogen och jemväl, ehuru, enligt föregifvande, utan sitt förvållande, sönderslitit Lindströms påhafde gehäng; att efter det Redell häruppå blifvit ef patrullen till corps de garde vid Hötorget afförd, gesällen Lindberg, hvilken förut varit i Redells sällskap å krogen, blifvit å gatan utanför corps de garde anträffad af Spångberg och Hern samt ivaktrummet införd af orsak, såsom Spångberg uppgifvit, att Lindberg af honom igenkändes såsom en bland dem, hvilka öfverfallit patrullen; ty och som, i afseende å den sålunda uppgifna anledningen till Lindbergs häktande, förekommer, att stadssoldaten Lindström, fastän han, på vittnesed vid kämnersrätten hörd, förmält sig icke kunna vitsorda Spångbergs nyssberörde uppgift, likväl på samma ed förklarat, att han, efter det Lindberg i vaktrummet inkommit, tilläfventyrs, på sätt Jäderin påstått, yttrat förmodan, att Lindberg varit en bland det: som Lindström öfverfallit, en uppgift som Lindström äfven vid målets handläggning påföljde dag iPboliskammaren, enligt hvad dess protokoll innehåller, derstädes ytterligare framställt; alltså och då det brott, hyarför Redell och Lindberg, på grund af nu anförde omständigheter, gjort sig misstänkte, var af urbota beskaffenhet, samt, vid sådant förhållande, de vid tillfället närvarande polisbetjente icke saknat laglig anledning att taga Redell och Lindberg i förvar och, på sätt som skett, dem under uppsigt qvarhålla intill dess påföljde morgon, anmälan om förhållandet blifvit för öfverståthållareembetet gjord, finner k. hofrätten, det Jäderin, Spångberg och Herån icke kunna för berörde, nu åtalade förfarande till ansvar fällas; i följd hvaraf Spångberg från den honom af kämnersrätten ålagde ersättningsskyldighet befrias; men enär hofslagaregesällerna J. J. Bjurberg, C. Tunholm och 5. Johnsson på vittnesed intygat, att Jäderin vid meranämde illfälle å näringsidkerskan Söderlunds krog oqvädat de der församlade personer, bland hvilka Redell och Lindberg sig befunno; samt Jäderins i besvären framställda anmärkning att bemälda vittnen skulle ega i saken del och förthy hafva varit jäfvige att i saken höras, ej förtjenar afseende, och Jäderins hos k. hofrätten tillika gjorde anhållan om förhör med andra uppgifna personer i denna del af målet, deruti erforderlig utredning skett, ej eller bifallas må, pröfvar k. hofrätten rättvist, jemlikt 60: 6 S sista mom., jemfördt med 48: 9 M.B., det skall Jäderin, för oqvädinsord i större samqväm under tjensteutöfning, böta 4 daler silfvermynt med en rdr 16 sk. banko; och varder kämnersrättens utlåtande, varigenom parternes, hvar emot annan, i målet för yfrigt framställde ansvarsoch ersättningspåståenden förklarats icke kunna bifallas, af k. hofrätten faststäldt. -— Vezlingen på Malmens källare. Vid