RATTEGANGS- OCH POLISSAKER. I
Kongl. Svea hofrätts, den 10 sistl. Dec. gine
atslag i underställningsmålet emellan hofsla-
garegesällerna Redell och Lindberg, å ena, samt
gevaldigern Jäderin, jemte polisuppsyningsmän-
nen G. Spångberg och P. E. Heren, å andra
sidan, angående ett, den 4 Febr. 48435 å ett
näringsstälte vid Hötorget förefallet uppträd-.
Kongl. hofrätten har den insända ransakningen,
tillika med af ej mindre polisgevaldigern Jäderin
och polisuppsyningsmannen Spångberg än äfven af
C. A. Gustavi, i uppgifven egenskap af ombud för
gesällerna Redell och Lindberg, anförde besvär, sig
föreläsas låtit; finnande att då vid sistnämnde be-
svärsskrift icke blifvit fogad fullmakt för Gustavi
att å Redells och Lindbergs vägnar fullfölja talan
emot kämnersrättens i målet meddelade utslag, hvad
i samma besvärsskrift blifvit anfördt, ej kan, emot
k. kungörelsen den 4 Okt. 4812, till pröfning upp?
tagas.
Hvad angår sjelfva målet och dervid först Redells
och Lindbergs påstående emot Jäderin för det han
angående förloppet vid ifrågavarande tillfälle skulle
afgifvit osannfärdig rapport, samt emot Jäderin,
jemte Spångberg och Heren, för det de med våld
utdrifvit Redell och Lindberg från ofvanberörde nä-
ingsställe, pröfvar k. hofrätten rättvist kämnersrät-
slag i dessa delar att gilla.
träffande den emot Jäderin, Spångberg och He-
ren framställda angifvelse att hafva utan laga skäl
inmanat Redell och Lindberg i häkte; så emedan
genom den hållna undersökningen är vordet utredt,
att sedan, i anledning af Jäderins till de å omför-
mälde näringsställe församlade personer gjorde upp-
maning att derifrån sig aflägsna, oväsende uppstått
derigenom att åtskilliga af nämde personer, efter
att hafva utgålt på gatan, försökt att å krogen åter
inkomma, och att dervid en bland de af Jäderin
tillkallade patrullkarlarne, stadssoldaten Lindström,
blifvit omkullfälld och slagen så att blod flutit; att
Redell i så måtto varit med bemälde Lindström i
handgemäng, att han, jemte Lindström legat dm-
kull å gatan utanför krogen och jemväl, ehuru, en-
ligt föregifvande, utan sitt förvållande, sönderslitit
Lindströms påhafde gehäng; att efter det Redell
häruppå blifvit ef patrullen till corps de garde vid
Hötorget afförd, gesällen Lindberg, hvilken förut va-
rit i Redells sällskap å krogen, blifvit å gatan utan-
för corps de garde anträffad af Spångberg och He-
rn samt ivaktrummet införd af orsak, såsom Spång-
berg uppgifvit, att Lindberg af honom igenkändes
såsom en bland dem, hvilka öfverfallit patrullen;
ty och som, i afseende å den sålunda uppgifna an-
ledningen till Lindbergs häktande, förekommer, att
stadssoldaten Lindström, fastän han, på vittnesed
vid kämnersrätten hörd, förmält sig icke kunna vits-
orda Spångbergs nyssberörde uppgift, likväl på sam-
ma ed förklarat, att han, efter det Lindberg i vakt-
rummet inkommit, tilläfventyrs, på sätt Jäderin på-
stått, yttrat förmodan, att Lindberg varit en bland
det: som Lindström öfverfallit, en uppgift som
Lindström äfven vid målets handläggning påföljde
dag iPboliskammaren, enligt hvad dess protokoll in-
nehåller, derstädes ytterligare framställt; alltså och
då det brott, hyarför Redell och Lindberg, på grund
af nu anförde omständigheter, gjort sig misstänkte,
var af urbota beskaffenhet, samt, vid sådant förhål-
lande, de vid tillfället närvarande polisbetjente icke
saknat laglig anledning att taga Redell och Lind-
berg i förvar och, på sätt som skett, dem under
uppsigt qvarhålla intill dess påföljde morgon, an-
mälan om förhållandet blifvit för öfverståthållareem-
betet gjord, finner k. hofrätten, det Jäderin, Spång-
berg och Herån icke kunna för berörde, nu åtalade
förfarande till ansvar fällas; i följd hvaraf Spång-
berg från den honom af kämnersrätten ålagde er-
sättningsskyldighet befrias; men enär hofslagarege-
sällerna J. J. Bjurberg, C. Tunholm och 5. Johns-
son på vittnesed intygat, att Jäderin vid meranämde
illfälle å näringsidkerskan Söderlunds krog oqvädat
de der församlade personer, bland hvilka Redell och
Lindberg sig befunno; samt Jäderins i besvären
framställda anmärkning att bemälda vittnen skulle
ega i saken del och förthy hafva varit jäfvige att
i saken höras, ej förtjenar afseende, och Jäderins
hos k. hofrätten tillika gjorde anhållan om förhör
med andra uppgifna personer i denna del af målet,
deruti erforderlig utredning skett, ej eller bifallas
må, pröfvar k. hofrätten rättvist, jemlikt 60: 6 S
sista mom., jemfördt med 48: 9 M.B., det skall Jä-
derin, för oqvädinsord i större samqväm under tjen-
steutöfning, böta 4 daler silfvermynt med en rdr
16 sk. banko; och varder kämnersrättens utlåtande,
varigenom parternes, hvar emot annan, i målet för
yfrigt framställde ansvars- och ersättningspåståenden
förklarats icke kunna bifallas, af k. hofrätten fast-
stäldt.
-— Vezlingen på Malmens källare. Vid