och 1 sanning utomordenlt:ga skonhet, som uUtgör karakteren af debardeurernes drägt och som gjort att densamma blifvit stereotyperad på maskeraderne i Paris, det sätt, hvarpå de debardeurerne åtföljande damer uppburo sina intagande: och för detta tillfälle uppfunna drägter, behaget i vext och rörelser — allt detta bidrog endast att göra afbrottet så mycket starkare, när en tredje kadrilj rusade in bland de förvånade maskerne. Denna kadrilj såg ut söm idcerna från någon mycket grotesk fantasi. Mumier kommo vandrande i sina likkistor; kolossala säckar vältrade sig fram mellan gubbar, som buro sina gummor, och gummör som buro;, sina gubbar; rimthussar, jättar och troll gingo blandade red svartalfer och dvergar. Äfven dessa väsenden från andra zoner utförde sin dans, den der icke förfelade att väcka löje och undran, i samma mån som det ästhetiska sinnet af de två andrå kadriljerna blifvit tillfredsställdt. . Då klockan slog toll. och Fet-tisdagen ingick, inrusade en liten kohort från Blåkulla. Gummor, eller kanske trollpackor, med väldiga fastlagsris och pepparkakor, och Gud vet icke allt hvad de hade i sina korgar, utom alla infall, qvickheter och satirer på tungan. En bland dem fann mig assez mignonne och var mer enträgen att uppvakta mig än, öfverhufvud taget, ett äldre fruntimmer plägar vara mot ett yngre. — Efter midnatt började demaskeringen, och nu kommo en mängd öfverraskningar, förklaringar och igenkännanden, som icke voro mindre.angenäma än de föregående mystifikationerna. Soupen serverades icke på något visst klockslag, utan -ifrån kl. 42 hade man tillfälle att när som helst, vid de rikt besatta borden, låta den fräsande champagnen, vexelvis med söderns viner, skölja de många tributerne från nordens haf och luftens fåglar. Denna omständighet att dansen icke afbröts för soupen, bidrog alt gifva en viss ensemble, helgjutenhet, som vanligen fattas, då vederbörande måste gå från Terpsichores nöjen, för att njuta bordets. Hvad nöjet beträffar, så vet du att för oss flickor ätandet och drickandet verkar det visserligen icken. Sedan de numera omaskerade maskerna så småningom blifvit glada och mätta, dansades en jättemazurka, som, i mitt tycke, var den skönaste ädelstenen i detta blixtrande smycke af dans och ungdom. Slutligen kom en cotillon-monstre,, som satte kronan på det hela och afslutade balen, hvilken på sistone från maskerad blifvit kostym-bal. Du kan aldrig tro hvad den, alltid vackra, ungdom, som utgör den krets, hv:lken fanns här församlad, tog sig bra ut i sina drägter. Förtjusande vackra voro i synnerhet de, hvilka, klädda i förra århundradets drägter, visade sig med pudradt hår. Till dessa hörde debardetrernes damer, och följaktligen äfven din — mer törs jag icke säga (för postrånarnes skull). Äfven i hotellets första våning var en danssal med orkester. Den begagnades icke särdeles mycket. De många, stora salongerna hvimlade icke heller af masker, hvilka mest höllo sig i den stora danssalen, som genludade af hr Schnötzingers viol. — Jag har hört, att enkannerligen damerna i London med förkärlek begagna sig af de minga elementer af societetsnöje en bal kan bjuda, och vid sina kavaljerers armar ofta vandra kring i de gemak, som icke fyllas af dansmusikens toner. Vi svenskor vilja hellre spela fruntimmerna sins emellan; och binda oss exklusivt vid danssalen. Om icke mitt bref redan vext till så ansenlig både längd och bredd, skulle jag för dig skildra hotellets dyrbara amöblemang, i hvilket råder en verkligt klassisk anda. De rikt förgylda möblerna af hvarjehanda slag äro nästan alla från den tid, då antingen förmågan att bearbeta husgerådssaker stod högre, eller då handt-verkaren satte en ära uti att konstmässigt utföra Hvad som lemnade hans verkstad, och då han äfven med välvillig frikostighet belönades för hvad han väl utfört, det vill, med ett ord, säga — från det äkta aristokratiska. Klockan fyra lemnade jag balen, hvars minne aldrig lemnar mig. Jag har under dessa timmar varit så lycklig man kan vara, då hela verlden, ler emot den nykomna, som sjelf går — på sitt sjuttonde år. Att uppräkna alla de karaktersmasker, hvil-. ka här uppträdde utom kadriljerna, skulle blifva alltför långt. En Polsk Jude och en Medeltidsriddare, begge uti alldeles nya, ytterst dyrbara drägter; en Dalkulla, som för sin qvickhet och naiva glädtighet muntrade allas sinnen; en Dam, som, lik Proteus, uppträdde i många vexlande gestalter; en Spansk Korregidor; en Sibylla; en Marquis med Helge-Ands-orden i PN PES KET PN