HJ MV RR
säkert ingen egift flicka i Stockholm, som ej
afundas det företräde Lejonbjerta visar min
goda och lydiga Marie Louise. Ingen kan för-
våna sig, att han, efter den fleråriga hyllning
han egnat dig, snart sagdt ända ifrån den dag,
då du lemnade dina mamelucker, nu önskar
visshet, bestämd visshet öfver sitt öde, att han,
med en redan ådagalagd beständighets rätt, yr-
kar afgörande af sitt långa, alltid grannlaga
frieri. Jag gör. mig förvissad om, att jag, å
dina vägnar, får lemna honom ett bestämdt ja !
Aldrig, mamma! aldrig! Jag skulle vilja
gifta mig med hvar och en annan, förrän med
honom. Heldre den fattigaste, den ringaste, än
den stolte, bjertlöse Lejonhjerta! :
Jag märker, att det der gamla tycket ännu
spökar i dit lilla, envisa hufvud! Ack! hvad
du om några år skall med mig skratta åt denna
barnsliga fantasi! Ett parti med Werner skulle
neddragit dig i en sfer, vid hvilken du till slut
kommit att vämjas. Giftermålet med Lejon-
bjerta -lyfter dig obestridt au niveau med hvad
Sverige har ypperst och mest lysande. Sedan
du med Werner öfverlefvat förtjusningens första
period, och tro mig, Marie Louise lilla! den är
kort nog; sedan kärleken brunnit ut och de
begge älskande fullt blifvit omskapade till man
och hustru, då, mitt älskade barn, då, om ej
förr, skulle du märkt den förändring, som t:ll-
dragit sig ikring dig, dina jemnbördigas mo-
quanta leenden, dina fordna wansörers illa ma-
skerade vårdslöshet mot brukspatronessan, fru
Werners fullkomliga obehöflighet vid alla de
societetsreunioner, som för icke länge sedan räk-
nade Marie Louise Strålkrona ti!l sina prydna-