HJ MV RR säkert ingen egift flicka i Stockholm, som ej afundas det företräde Lejonbjerta visar min goda och lydiga Marie Louise. Ingen kan förvåna sig, att han, efter den fleråriga hyllning han egnat dig, snart sagdt ända ifrån den dag, då du lemnade dina mamelucker, nu önskar visshet, bestämd visshet öfver sitt öde, att han, med en redan ådagalagd beständighets rätt, yrkar afgörande af sitt långa, alltid grannlaga frieri. Jag gör. mig förvissad om, att jag, å dina vägnar, får lemna honom ett bestämdt ja ! Aldrig, mamma! aldrig! Jag skulle vilja gifta mig med hvar och en annan, förrän med honom. Heldre den fattigaste, den ringaste, än den stolte, bjertlöse Lejonhjerta! : Jag märker, att det der gamla tycket ännu spökar i dit lilla, envisa hufvud! Ack! hvad du om några år skall med mig skratta åt denna barnsliga fantasi! Ett parti med Werner skulle neddragit dig i en sfer, vid hvilken du till slut kommit att vämjas. Giftermålet med Lejonbjerta -lyfter dig obestridt au niveau med hvad Sverige har ypperst och mest lysande. Sedan du med Werner öfverlefvat förtjusningens första period, och tro mig, Marie Louise lilla! den är kort nog; sedan kärleken brunnit ut och de begge älskande fullt blifvit omskapade till man och hustru, då, mitt älskade barn, då, om ej förr, skulle du märkt den förändring, som t:lldragit sig ikring dig, dina jemnbördigas moquanta leenden, dina fordna wansörers illa maskerade vårdslöshet mot brukspatronessan, fru Werners fullkomliga obehöflighet vid alla de societetsreunioner, som för icke länge sedan räknade Marie Louise Strålkrona ti!l sina prydna