ska!l väl det bevisas? Man har ju haft för sig allt.
Drottaingens beslut, ministrarnes, Cortes, Moderados.
Man aflägsnar Spanien mest af allt ifrån sig, der-
igenom att man gifver dess national-afund ämne til
nkar — man har blott inflytelse, då man icke
begär det. Vill man veta hvad slägtskap betyder
på ihronerna, så bör man erinra sig den brefyexling,
jielfve Napoleon haft med sin broder Joseph;
na af honom misstänktes att underhandla med
gelsmännen. Den ställning, hvari en fransk prins
i Spanien befinna sig, är outhärdelig, ja omöj-
lig. Man har ock genast måst återkalla hertigen
af Montpensier. Och hvad ville man väl göra om
drotining Isabella icke får några barn? I hvilka
svårigheter blifver man ej då invecklad?
Hvad som i synnerhet br Thiers klandrade, var
således, att man låtit Montpensierska giftermålet ske
samtidigt med spanska Drottningens och derigenom
retat England. Om detta giftermål var önskvärdt,
utur dynastisk synpunkt betraktadt, så var det skad-
ligt ur den nationella politikens, emedan det bröt
4 alliansen, som Frankrike behöfver. Man
hade bordt vänta med detta andra giftermål. Nu
kar man handlat orätt mot England, har tillintet-
jort den naturiiga stödjepunkten för Frankrikes yttre
mhet och dömt det till en absolut isolering,
lermed försatt sig i ett tillstånd af stor svag-
het: och detta allt för ett giftermål, som, politiskt
betraktadt, antingen är af ingen betydelse eller ock
farligt. Hr Thiers ville inga eröfringar; han vill
blott att Frankrike i Europa representerar rättvisan,
framsiridandet, friheten, att det icke utvidgar sina
besittningar, utan sin ära, sin inflytelse.l Derföre vill
han förbund med England, emedan dessa begge mak-
ter tillsamman då hafva mera anseende, mera makt
i Europa, för att kunna understödja påfven i sina
reformer, skydda Schweitz mot Osterrike, och un-
tädja alla nationaliteter, alla undertryckta folks
befrieise. Han klandrade Guizots förtroende till To-
ries misstroende till Whigs. Det hade just va-
rit Tories, som förenat de nordiska makterna till en
protest mot spanska giftermålet, under det att Pal-
mers!on vore för mycket hatad i Europa, för att
kunna tillvägabringa en sådan. Hr Thiers hoppades
på att drottning Isabella snart skulle få barn och
derigenom Frankrikes farliga läge öfvergå, samt att
dermed verket af en för Frankrike förderflig politik
skulle blifva så godt som ogjordt.
Hr Gu?zolf tackade Thiers för hans moderation och
för den klarhet han gifvit denna sak. - Han ville
äfven gå rakt till sakens motstridiga punkter, och
oaktadt den honom ålagda återhållsamhet, blef de-
batten allvarlig och vigtig nog. Thiers hade icke
tadlat Drottningens giftermål, icke principen för det
Montpensierska, utan blott liktidigheten och sättet
för afslutandet. Den förra hade icke varit behöflig.
Det sednare icke redligt.
Med lord Aberdeen hade Guizot varit enig, att
man endast borde understödja giftermålet med en
afkoraling af Philip V. Man gaf en alltför konst-
lad vigt åt Aberdeens bref till hertigen af Soto-Ma-
jor, som det icke innebar; han ville blott lugna
Spanicn, i afseende på dess oberoende. Ingen strid,
ingen motsägelse, ingen fråga om Utrechter-fördra-
get ciler om hertigen af Montpensier, hvarom aldrig
tal v mellan Guizot och Aberdeen. Så hade sa-
kernas skick varit i sistl. Jåni. Då hade i Juli
Palvscerston blifvit Englands utrikes minister, som
anfallit sina föregångares politik, just för deras ef-
tergifvenhet för Frankrike. Icke misstroende, men
väl återhållsamhet hade å franska sidan då inträdt,
och detta hade äfven omständigheterna snart rätt-
färdigat. Depechen till Bulwer hade framställt prin-
sen af Coburg som kandidat, och alldeles icke om-
talat Frankrikes; och om än Palmerston derefter ta-
git ett steg tillbaka och i stället för Coburg före-
slagit Don Enrique, så har dock hans språk emot
franska sändebudet varit oroväckande. Spanien ville
antinzen ett giftermål med en fransk prins eller med
en med England beslägtad prins, och samtidig och
skyndsaw lösning af giftermålsfrågan. Spanien ville
Drottningens giftermål med hertigen af Cadix, blott
em Montpensiers giftermål blefve dermed förenadt:
så voro uttrycken.
Hvad redlighetsfrågan angick, så tilltrodde hr G.
sin motståndare om redlighet, äfven dåhan visste
sig hafva orätt. Energiskt måste han likväl an-
klaga den okonstitutionella ovärdigheten två natio-
ner emellan, att man på andra sidan Kanalen hade
inblandat ett namn, somm han ej borde indraga i
debatten (bifallj. Man hade talat om sättet att
förfara i denna sak, om ovänskapligt handlingssätt.
Detta hade varit en följd af ofullständiga meddelanden
— nu vore det rätta förhållandet upplyst. Svaret, att
giftermålen icke skulle ske samtidigt, hade han,
på god tro, gifvit lord Normanby, emedan då, på
sätt depechen till grefve Bresson utvisar, Frankrike
gjort allt för att afböja liktidigheten vid afslutan-
det. Men Madrider-hofvet, påträngdt af factioner-
nas ränkor, hade yrkat på skyndsamhet och erinrat
om, att det blott under sådant vilkor afslutat hela
arrangementet. Så hade han den 4 September måst
medgifva, hvad han den 2 ännu icke velat, och att
han skulle underrättat det engelska sändebudet der-
om, kunde man väl ej fordra. Sedan han sålunda
sökt rättfärdiga formen för hvad som blifvit åt-
gjardt, öfvergick han till följderna af detta gifter-
mål
Hr Guizot hemtade utur en hel hop depecher
bevis uppå obehörigheten af de beskyllningar, som
dels engelska kabinettet, dels tidningar, gjort emot
honom, grefve Jarnac och grefve de Bresson. Den
sistnämnde hade icke någonsin talat vid drottning
Isabella om giftermål; han hade den afton, då Ti-
mes, påstått att han haft ett supkalas, hvarvid
drottningen ingått på giftermåls-planerna, spelat
TE vt mad harnan Ad Å nana dal DanssmA AARhL a nliao