ska!l väl det bevisas? Man har ju haft för sig allt. Drottaingens beslut, ministrarnes, Cortes, Moderados. Man aflägsnar Spanien mest af allt ifrån sig, derigenom att man gifver dess national-afund ämne til nkar — man har blott inflytelse, då man icke begär det. Vill man veta hvad slägtskap betyder på ihronerna, så bör man erinra sig den brefyexling, jielfve Napoleon haft med sin broder Joseph; na af honom misstänktes att underhandla med gelsmännen. Den ställning, hvari en fransk prins i Spanien befinna sig, är outhärdelig, ja omöjlig. Man har ock genast måst återkalla hertigen af Montpensier. Och hvad ville man väl göra om drotining Isabella icke får några barn? I hvilka svårigheter blifver man ej då invecklad? Hvad som i synnerhet br Thiers klandrade, var således, att man låtit Montpensierska giftermålet ske samtidigt med spanska Drottningens och derigenom retat England. Om detta giftermål var önskvärdt, utur dynastisk synpunkt betraktadt, så var det skadligt ur den nationella politikens, emedan det bröt 4 alliansen, som Frankrike behöfver. Man hade bordt vänta med detta andra giftermål. Nu kar man handlat orätt mot England, har tillintetjort den naturiiga stödjepunkten för Frankrikes yttre mhet och dömt det till en absolut isolering, lermed försatt sig i ett tillstånd af stor svaghet: och detta allt för ett giftermål, som, politiskt betraktadt, antingen är af ingen betydelse eller ock farligt. Hr Thiers ville inga eröfringar; han vill blott att Frankrike i Europa representerar rättvisan, framsiridandet, friheten, att det icke utvidgar sina besittningar, utan sin ära, sin inflytelse.l Derföre vill han förbund med England, emedan dessa begge makter tillsamman då hafva mera anseende, mera makt i Europa, för att kunna understödja påfven i sina reformer, skydda Schweitz mot Osterrike, och untädja alla nationaliteter, alla undertryckta folks befrieise. Han klandrade Guizots förtroende till Tories misstroende till Whigs. Det hade just varit Tories, som förenat de nordiska makterna till en protest mot spanska giftermålet, under det att Palmers!on vore för mycket hatad i Europa, för att kunna tillvägabringa en sådan. Hr Thiers hoppades på att drottning Isabella snart skulle få barn och derigenom Frankrikes farliga läge öfvergå, samt att dermed verket af en för Frankrike förderflig politik skulle blifva så godt som ogjordt. Hr Gu?zolf tackade Thiers för hans moderation och för den klarhet han gifvit denna sak. Han ville äfven gå rakt till sakens motstridiga punkter, och oaktadt den honom ålagda återhållsamhet, blef debatten allvarlig och vigtig nog. Thiers hade icke tadlat Drottningens giftermål, icke principen för det Montpensierska, utan blott liktidigheten och sättet för afslutandet. Den förra hade icke varit behöflig. Det sednare icke redligt. Med lord Aberdeen hade Guizot varit enig, att man endast borde understödja giftermålet med en afkoraling af Philip V. Man gaf en alltför konstlad vigt åt Aberdeens bref till hertigen af Soto-Major, som det icke innebar; han ville blott lugna Spanicn, i afseende på dess oberoende. Ingen strid, ingen motsägelse, ingen fråga om Utrechter-fördraget ciler om hertigen af Montpensier, hvarom aldrig tal v mellan Guizot och Aberdeen. Så hade sakernas skick varit i sistl. Jåni. Då hade i Juli Palvscerston blifvit Englands utrikes minister, som anfallit sina föregångares politik, just för deras eftergifvenhet för Frankrike. Icke misstroende, men väl återhållsamhet hade å franska sidan då inträdt, och detta hade äfven omständigheterna snart rättfärdigat. Depechen till Bulwer hade framställt prinsen af Coburg som kandidat, och alldeles icke omtalat Frankrikes; och om än Palmerston derefter tagit ett steg tillbaka och i stället för Coburg föreslagit Don Enrique, så har dock hans språk emot franska sändebudet varit oroväckande. Spanien ville antinzen ett giftermål med en fransk prins eller med en med England beslägtad prins, och samtidig och skyndsaw lösning af giftermålsfrågan. Spanien ville Drottningens giftermål med hertigen af Cadix, blott em Montpensiers giftermål blefve dermed förenadt: så voro uttrycken. Hvad redlighetsfrågan angick, så tilltrodde hr G. sin motståndare om redlighet, äfven dåhan visste sig hafva orätt. Energiskt måste han likväl anklaga den okonstitutionella ovärdigheten två nationer emellan, att man på andra sidan Kanalen hade inblandat ett namn, somm han ej borde indraga i debatten (bifallj. Man hade talat om sättet att förfara i denna sak, om ovänskapligt handlingssätt. Detta hade varit en följd af ofullständiga meddelanden — nu vore det rätta förhållandet upplyst. Svaret, att giftermålen icke skulle ske samtidigt, hade han, på god tro, gifvit lord Normanby, emedan då, på sätt depechen till grefve Bresson utvisar, Frankrike gjort allt för att afböja liktidigheten vid afslutandet. Men Madrider-hofvet, påträngdt af factionernas ränkor, hade yrkat på skyndsamhet och erinrat om, att det blott under sådant vilkor afslutat hela arrangementet. Så hade han den 4 September måst medgifva, hvad han den 2 ännu icke velat, och att han skulle underrättat det engelska sändebudet derom, kunde man väl ej fordra. Sedan han sålunda sökt rättfärdiga formen för hvad som blifvit åtgjardt, öfvergick han till följderna af detta giftermål Hr Guizot hemtade utur en hel hop depecher bevis uppå obehörigheten af de beskyllningar, som dels engelska kabinettet, dels tidningar, gjort emot honom, grefve Jarnac och grefve de Bresson. Den sistnämnde hade icke någonsin talat vid drottning Isabella om giftermål; han hade den afton, då Times, påstått att han haft ett supkalas, hvarvid drottningen ingått på giftermåls-planerna, spelat TE vt mad harnan Ad Å nana dal DanssmA AARhL a nliao