emellan hakans frodiga, dubbla veck. Men, dett
oaktadt, var hans välmående yttre endast el
ganska svag representant af hans lysande, pe
kuniära välmåga. Hans stånghamrar skickad
sina mäktiga echon kring både Wermlands
Norrlands och Gestriklands skogar. Hans mas
ugnar öppnade sina eldsvalg ända vid gränser
af pol-cirkeln. Hans jern, med den stolta, väl
beryktade vågstämpeln X. K. W., gungade ef
terlängtadt ända till Algeriets, till Södra Ame.
rikas stränder. Och kanske var det hufvud
sakligen med hänseende till denna öfvervigt p:
vågen, hvilken Werners jern delade med Brenni
som så mången föriänksam moders lorgnett
pröfvande, hvilade på den tjugutvå-årige bruks
patrönens ännu fulikomligt skrynklösa drag
och med nöje utanpå fracken tyckte sig spår
de yppiga konturerna af hans mäktiga plånbok
Men låg det tjugo grader köld i den hels
ningsblick, som Werner af värdinnan på ställe
fick emottaga, steg det jungfruliga, varma blo
det fröken Marie Louise förrädiskt ända til
hårfästet, och brann högt på de täcka kinder
na, då hon med en sirlig nigning helsade sit
hjertas furste, den lycklige, som egde konunga
dömet af hennes första, blyga kärlek. g
Ett temligen tvunget samtal blef inledt
Werner, som ännu hvårken förvärfvat del
djerfbet eller den förställning, som lång verlds
vana skänker, underhöll det för sin del gansk:
knapphändigt, medan hans blickar allt emel-
lanåt skenade öfver till det hörn af rummet
der fröken Marie Louise, uppstigande från forte.
pianot, tagit plats. Med sin ålders naturlig:
skygghet, i medvetande af sin oförmåga att e
låta den ringaste af sina känslor återskimra
rodnaden på sina kinder, vågade hon ej alltfö
mycket närmar sig strålarne af den klart ski
nande karcel, som lyste de begge damerna vit
deras sömnad. Dessutom klappade hennes hjert:
ännu helt oroligt; det had: icke på långt nä!
bunnit lugna sig efter den glada öfverrasknin-