planerade. Det låter otroligt, att personer met
sundt förstånd, utan att vara inlockadg i C
snara, skulle med så ringa ressurcer, som der
Gallziska adeln egde, företaga en vidtutseend
insurrektion, omgifven, som den var, åf de mäk
tiga förtryckarne och med färskt minne af dej
föregående insurrektionens utgång, hvilken doch
företogs med bättre utsigt. Denna misstank:
torde ökas genom Österrikiska styrelsens oför
låtliga steg, att icke genom disciplinerad miiitä
risk styrka, utan genom den råa massan, kufv:
upprorsförsöket, hvarigenom så mången oskyldi;
blifvit lidande till lif och gods. Den bildade
populationen, som begrep tyngden af bojorna
borde utrotas, hat och misstänksamhet emellar
högre och lägre väckas och Krakau, som hvar.
ken borde eller kunde hindra företaget, ofrivil
ligt inveckladt deruti, under en skenbar före
vändning upphöra att vara republik, ett sam
hällsskick, som autokrater ej älska. Genom er
sådan tillställning voro dubbla ändamål vunn:
under en låtsad passivitet, hvarvid ordspråke
kan tillämpas, att le diable ny perdoit rien
Genom Wienerkongressen var fristaten Krakav
högtidligen garanterad för alltid ( perpetuite,
och för dess frånträdande hade Österrike fått
en rikelig ersättning i f. d. republiken Venedig
Må denna provins, i stället för Österrikes för-
värf af Krakau, återfå sin fordna sjelfständighet
I det fallet skulle Österrike åtminstone aftvå
sig fläcken af egennytta.
Ofverraskade och med stegradt intresse hafva
vi läst en artikel, tagen ur Morning Chronicle,
angående en protest, som å Sveriges vägnar
skall blifvit afgifven mot besittningstagandet al
Krakau. Det anstod Sveriges och Norriges ko-
nung, att i värdiga, om ock afmätta ordalag,
protestera mot kränkning af ett fördrag, hvilket
äfven Sverige, såsom deltagande i Wiener-kon-
gressen, garanterat. Här är icke fråga om Sve-
riges relativa styrka och betydenhet vid sidan
af de trenne stora magterna, som brutit fördra-
get. Vid sådana tillfällen och under fredslugn
underhandla alla sjelfständiga stater, större el-
ler mindre, med hvarandra, såsom egal å egal.
Intrycket måste således blifva lika starkt från
hvilkendera detgifves. Chronicle motsäger sig,
då han först, om än tviflande, uppgifver att,
enligt det Wienska brefvets innehåll, vår ko-
nung skulle yttrat sig vara öfvertygad om nöd-
vändigheten af Krakaus införlifvande med Öster-
rike, hvilket innefattade ett bifall och vore,
enligt Chronicles tanka, en olycklig blunder;
men sedan förklarar, att i alla händelser så
mycket vore säkert, att Sveriges konung på ett
energiskt sätt protesterat. Vi föreställe oss
ock, att om en svensk protest blifvit afgifven,
d-nsamma troligen sålunda blifvit uppställd, att,
utan att på ett retande sätt stöta makter, till
hvilka Sverige står i vänskapligt förhållande,
svenska regeringen likväl för sin del icke ansett så
trängande skäl varit förhanden, att emot fördrag
och utan öfriga kontrahenters medgifvande, ej
ens konsultation, ifrågavarande åtgärd behöfts
verkställas. Det är att förmoda, att, såsom i
konstitutionella länder är öftigt, denna vigtiga
kt i officiella tidningen vinner offentlighet, om
in, till följe af vår grundlag, densamma ej kan
slifva föremål för debatter inom Rikets Ständer.
Såsom slutord vilje vi anföra en strof angå-
nde Polens öde ur ett arbete af Aime Martin.
Tan yttrar sig i så skarpa och ohöljda ordalag,
tt vi skulle draga i betänkande, att för egen
lel, om ock delande hans tanka, nedskrifva nå-
sot dylikt; men såsom citat ur ett tryckt och
Frankrike prisbelönt arbete torde det tillåtas.
Ians utgjutelse lyder som följer:
Betrakta Polen! — Under det tre furstar,
likt röfvare, skiftade mellan sig likets blodiga
lemmar, ryste alla folk, som tro på Gud, öf-
ver deras gudlöshet
Krakau återstod då önnu att tillintetgöra.