minstone icke; det vore synd att förstöra et
så vackert konststycke, och ett dessutom, son
ieke står i vår makt att förnya !
Ja, — inföll Lucretia tankspridd — oct
om någonting blir upptäckt, så kan den bli er
undfiykt från galgen. Gif hit ringen!
. En rysligare undflykt än upptäckten! Ta
cr till vara för sådana tankar, — anmärkte
Varney, när Lucretia satte ringen på sitt fin
er. — Men -nu, — fortfor han — lemnai
jag er en stund åt er sjelf, så att ni må kunn:
sansa er och lugna er uppsyn och edra tankar
Jag går tilibaka till Helenas sjukrum, för atl
yrka på nya bud eficr läkarehjelp ffrån Sout-
hampton.
Lucretia, med blicken häftad på golfvet, gal
ej akt på, när han gick.
Öfverväldigad af fasa öfver hvad han hört
och hvars hufvudsyfte icke kunnat undfalla ho-
nom, brann den osynlige åhöraren bakom sing-
omhänget af otålighet att komma ut, så att han
måtte kunna rädda sin älskade herre från den
öfverhingande olyckan. Så orörlig var Lucre-
tias ställning, så tyst till och med hennes an-
dedrag, att han vågade sig fram och smög sig
långs åt väggen till dörrn; och då han såg hen-
nes bliekar ännu alltjemnt f:stade på golfvet
grep han slutligen i vredet på låset.
Men i detta ögonblick kom Lucretia att se
upp och blef honom varse. Deras blickar möt-
tes och han tvärstadnade, likt fågeln vid skal-
lerormens åsyn. Vid denna anblick återkom
hela hennes fintlighet och sinnesstyrka; hon in-
såg genast den förfärliga vådan. Innan Beck
märkt, att hon rörde sig, stod hon bredvid ho-
nom, med hans hand i sin och sin röst hvi-
skande i hans öra.
Icke ett steg! Icke ett ljud, eller är ni...
Beck lät henne icke tala ut. Med sjelfbe-
varandets häftighet, snarare än tapperheten;,
knuffade han henne omkull; men hon släppte
ej sitt tag; och fastän mållös för ett ögonblick,
genom den oväntade stöten, fingo dock hennes
blickar ett obeskrifligt uttryck af hat och grym-
het. Beck stretade med all sin makt, för att
skaka henne ifrån sig; men medan han höll på
härmed, lade hon malt sin andra hand på pul-