enskapliga bildningens vårdare, och mer ju
större deras makt och inflytande i detta afse-
ende är eller bör vara. Det är derföre ej utan
betänklighet man hör prokanslern sjelf vid Up-
sala universitet stundom markera alltför star-
ka aristokratiska) sympatier. Till de sistnämn-
de sluter man bland annat af det utmärkande
sätt, hvarpå han synes omhulda student-aristo-
kratien, högt uppsatte mäns, högadelns, m. m.
söner. De sägas hvarje termin serskill vara
till honom bjudna, desse, såsom det-synes, ut-
valde gunstlingar och en blid lyckas skötebarn.
Må prokanslern hafva, äfven han, sina goda si-
dor och förtjenster; men här tycker man gig
stöta på en svag sida. Att så underhålla och
befordra kast-andan bland de nog, åtminstone
förr, splittrade studenterne, kan ej gillas. Det
goda föredömet borde alltid gifvas ofvanifrån,
emedan man tycker sig ha rätt att fordra hö-
gre bildning ju högre upp man kommer inom
samhället. Men liksom praxis ofta står i strid
med teorien, så vänder äfven verkligheter ofta
upp och ned på anspråken. — Borde inom stu-
dentkorpsen någon företrädesvis uppsökas och
utmärkas, så vore det väl den, som visade öf-
verlägsenhet i verklig bildning, hvilken alltid
är en frukt af flit, kunskaper och sedlighet i
förening. Ty blef ej den sanna bildningen och
lärdomen erkända såsom samhällets högsta kraf-
ter, eller visa sig de; som göra anspråk på alt
ega dem, vara slafvår af böjelser, som stå i
strid dermed, — hvad skola väl då samhällets
på lägre bildnings grad stående medlemmar
tänka? Man förlåte dem, om de i hastigheten
förklara lärdom för en lyx, och dermed förlora
intresset för åtminstone de högsta bildningsan-
stalterna.
Ordne man derföre de sistnämnde på behö-
rigt sätt, och söke man sedan att i öfverens-
stämmelse dermed sjelf lefva och verka. Då
skall högskolan blifva en verklig bildningsskola,
i detta ords vackraste, allsidigaste och djupaste
betydelse. Nn Ad
vå AA -