af sin sista lysande framgång. Hans bok ligger
alltid framme hos min tant; och dock förefal-
ler det mig underligt, i betraktande af hennes
förakt för verldens omdöme, att hon fröjdas
mer öfver det rykte, boken vunnit, än öfver
de förtjenster, sjelfva boken äger. Om dessa
förtjenster kan jag icke döma — hvad förstår
jag af de svåra frågor, hvarom män tvista?
Det enda, jag förstår, är frid, är kärlek och
skönhet. Då på dessa blad, som fåfängt tala
till mitt svaga förstånd, någon tanke, brinnande
af höga förhoppningar och ett ädelt sträfvande
framglöder, o! huru mina ögon då fyllas af
ljufva tårar — och äfven jag känner mig då
stolt öfver min älskade kusins vunna rykt-
barhet. Med honom — denna tanke förvå-
nar mig stundom — med honom sysselsätter
sig min inbillning mer, än med min älska-
de Percival. Den mystiska delen af mitt vä-
sende drages till honom — jag, arma drömmer-
ska, sammanlänkar min fantasi med hans snille,
håns framtida bana. Huru innerligt önskade jag
ej att vara hans syster eller att hafva en sy-
ster, hvars öde vore förenadt med hans — att
med mitt deltagande uppmuntra honom i hans
svåra pröfningar; med honom bära hans hårda
försakelser; lyssna till hans förhoppningar och
dela den triumf, hvilken en inre omisskännelig
aning säger mig att han skall upplefval — Så,
liksom funnes hos mig två skilda väsenden, irrar
stundom min oroliga tanke fjerran omkring med
Ardworth — under det mitt bjerta, lugnt, tro-
et och förnöjdt är hos Percival; och endast i
mina böner förenar, innesluter jag dem båda!
Men jag befinner mig på Laughton, ett ställe,
som ni väl kommer ihåg, och som ni ofta vid
aftonbrasan, eller på våra vandringar utåt fäl-
tet, beskrifvit för mig. Ack, om det någonsin
verkligen blir mitt hem, hvad jag då skall längta
att få mottaga er här och af era egna läppar
lära, huru kära pligter bäst må kunna uppfyllas
Det är naturligt, att detta ställe blifvit inför-
lifvadt. med min kärlek, såsom vore det ett lef-
vande ting. Om Percivals hem vore den sim-
plaste koja, skulle förhållandet vara alldeles det-
samma. Det är dock icke derföre att den
gamla byggnaden är större, än alla dem er lilla