af sin sista lysande framgång. Hans bok ligger alltid framme hos min tant; och dock förefaller det mig underligt, i betraktande af hennes förakt för verldens omdöme, att hon fröjdas mer öfver det rykte, boken vunnit, än öfver de förtjenster, sjelfva boken äger. Om dessa förtjenster kan jag icke döma — hvad förstår jag af de svåra frågor, hvarom män tvista? Det enda, jag förstår, är frid, är kärlek och skönhet. Då på dessa blad, som fåfängt tala till mitt svaga förstånd, någon tanke, brinnande af höga förhoppningar och ett ädelt sträfvande framglöder, o! huru mina ögon då fyllas af ljufva tårar — och äfven jag känner mig då stolt öfver min älskade kusins vunna ryktbarhet. Med honom — denna tanke förvånar mig stundom — med honom sysselsätter sig min inbillning mer, än med min älskade Percival. Den mystiska delen af mitt väsende drages till honom — jag, arma drömmerska, sammanlänkar min fantasi med hans snille, håns framtida bana. Huru innerligt önskade jag ej att vara hans syster eller att hafva en syster, hvars öde vore förenadt med hans — att med mitt deltagande uppmuntra honom i hans svåra pröfningar; med honom bära hans hårda försakelser; lyssna till hans förhoppningar och dela den triumf, hvilken en inre omisskännelig aning säger mig att han skall upplefval — Så, liksom funnes hos mig två skilda väsenden, irrar stundom min oroliga tanke fjerran omkring med Ardworth — under det mitt bjerta, lugnt, troet och förnöjdt är hos Percival; och endast i mina böner förenar, innesluter jag dem båda! Men jag befinner mig på Laughton, ett ställe, som ni väl kommer ihåg, och som ni ofta vid aftonbrasan, eller på våra vandringar utåt fältet, beskrifvit för mig. Ack, om det någonsin verkligen blir mitt hem, hvad jag då skall längta att få mottaga er här och af era egna läppar lära, huru kära pligter bäst må kunna uppfyllas Det är naturligt, att detta ställe blifvit införlifvadt. med min kärlek, såsom vore det ett lefvande ting. Om Percivals hem vore den simplaste koja, skulle förhållandet vara alldeles detsamma. Det är dock icke derföre att den gamla byggnaden är större, än alla dem er lilla