— TT NN
Jo, han kan bäst säg 93! var man skall
forska efter barnet.
Jag är då säker, att han skall ge samma
råd, som jag )
Ni känner honom då?
Jaxn
Hvad! — Han lefver ännu?
Jag hoppas det.
Kan ni skaffa mig at 1få råka honom ?
Om så behöfs.,
Öch denne unge man, som bär hans nam
och blifvit uppfostrad af mr. Fielden?, —
Nå, sir ?,
Månne icke han är mr. Braddells son?
Främlingen iakttog tystnad; han satte hän-
derna öfver ögonen och syntes fördjupad i tan-
kar. Derpå steg han upp, 108 ljuset och sade
helt lugn:
Sir, jag önskar er god natt. Jag har bref
att skrifva i mitt eget rum. Jag skall till i
morgon, om ni dröjer till dess, öfvertänka, om
vi verkligen. kunna bistå hvarandra, eller om
vi böra fortsätta våra efterforskningar hvar för
sig. Med dessa ord tillslöt ban dörren, och
mr. Grabman satt der helt flat och förvirrad.
Men äfven han hade ett bref att skrifva;
han begärde penna, bläck och papper jemte ett
mått bränvin, och skref till Varncy, för att an-
föra sina klagomål och lemna del af de upp-
iysningar, han inhämtat.
Jason, började han, spelar ni falskt spel
med mig? Har ni släppt en annan på spår,
för att bedraga mig på mitt utlofvade honora-
rium? — Förklara cr, eller öfverger jag saken.
Härpå lemnade Grabman en noggrann be-
skrifning på främlingen ock omtalade nästan
allt, hvad som tilldragit sig emellan honom och
denne herre. Han redogjorde derefter för sina
egna forskningar, och förnyade, så bestämdt han
vågade, sitt yrkande på uppriktighet och rent
j