samvetet aldrig fullkomligt nedtystas. När hon beträdde det ondas väg, qvaldes hennes själ endast vid tankan på hvarje uppskof i hennes förehafvanden. Då hon sysselsatte sig med det onda, -gaf samvetsagget vika för det behag hon fann i stämplingar; då det onda var utfördt, innfann sig samvetsqvalet tillika med hvilan. Under denna egna period af sitt lit blef Lucretia, som vände sina blickar åt alla håll, för att någonstädes finna en tillflykt undan det förflutna, bekant med några medlemmar af en bland de strängaste sekterna af dissenters. I början nedlät hon: sig, till följe af ett slags föraktfull nyfikenhet, att taga kännedom om och meddela sig med dessa personer; hon önskade att genom sina observationer på dem stärka sin erfarenhet af menniskonaturens dårskap; men under denna kris i hennes själstillstånd, under detta spjernande af hennes förnuft, utöfvade det, :som hon helst önskade att upptäcka, nemligen allvarlig tro, djupt rotad och oskrymtad öfvertygelse, antingen om tillintetgörelse eller odödlighet — en filosofi, som kunde försona henne med brottet, genom att förneka Kärlekens försyn, eller en tro, som skänkte hopp ati kunna godtgöra det förflutna och besvärja syndens makt genom hemligheten af ett gudomligt offer — en sådan tro utöfvade öfver henne en makt, den hon icke föreställt sig eller anat, Småningom blef hon rubbad i sin tro och smittad af sina nya bekantskapers starka öfvertygelse. Deras påstående att, som vi äro födda vredenes barn, så är synden vår andra natur, vår hemlighetsfulla arfvedel, syntes för hennes förstånd, nu villigt att låta förblinda sig, innebära ursäkter för hennes begångna missdåd. Deras försäkringar, att den värsta syndare kunde blifva det frommaste helgon, att all återlösning vinnes genom en enda akt af viljan, fast tro, — dessa försäkringar, som så ofta upprättat den fallne och omskapat menniskohjertat, gjorde ett helsosamt, om än flyktigt intryck på henne. Dessa dissenters lefverne, som för d. t mesta var strängt moraliskt, den frid och inre tillfredsställeise de. synbarligen funno i silt samvetes vittnesbörd och fullgörandet af sin pligt,