fråga en förutseende beräkning af sina interessen
Och det är Frankrike, som erinrar makterna om
troget uppfyllande af dessa fördrag, af hvilka de
skördat hufvudfördelarne. Det är Frankrike, som
föreivädesvis yrkar på handhafvandet af sta
ternes -förvärfvade rättigheter och på aktninger
för deras oafhängighet. Jag uppdrager eder, att
ela furst Metternich denna depeche, och ait af
densamma lemna honom en afskrift.
Jag har den äran 8c. Guizot.
Depeche från furst Metternich till österri-
kiske ambassadören i Paris, grefve Ap-
pony, dat. Wien d. 4 Januari 18417.
Hr grefve Flahault har bragt till min kun-
skap en depeche, som hr Guizot aflåtit till honom
den 3 December förlidet år, med befallning att af
densamma tillställa mig afskrift. Vi hafve seder-
mera erfarit, att skrifvelser af lika innehåll afgått
hr utrikesministern till fransyska beskicknin-
i Berlin och S:t Petersburg. Sedan jag lagt
depeche under kejsarens, vår allernådigste
herres ögon, och inhemtat dess befallning i afseen-
de på det svar, som borde gifvas på detta medde-
lande, har jag af H. Kejserl. Maj;t blifvit bemyn-
digad, att kommunicera eder följande förklaringar,
hvilka tjena till grundval och oföränderligt rätte-
snöre för kejsarens politik. De innehålla dess tan-
kar, och öfverensstämma helt och hållet med Deras
Preussiska och Ryska Majestäters. H. K. Maj:t
fäster vid traktaterne det värde, som helgden af ett
gifvet ord förtjenar. H. Maj:t respekterar sjelf och
tror sig berättigad förvänta, att de kontrahenter,
som undertecknat en öfverenskommelse, äfven å de-
ras sida respektera hvad denna öfverenskommelse
inne! r. Vi medgifva icke, att ett fördrag blott
kan zgifva rättigheter och icke ålägga pligter. Å
andra sidan medgifva vi lika litet, att de rättighe-
ter eller de bördor, som ett fördrag medför för de
kontra herande delarne, kunna öfverskrida de grän-
ser, som äro utstakade genom den åtagna förplig-
telsen. Vi respektera hvarje lagligt beståndande o-
afhängighet, och tillerkänna oss äfven derföre rät-
tigheten att fordra, att vår oafhängighet, liksom
alla staters, äfvenledes respekteras. Den åtgärd,
som 11. M. Kejsaren, i öfverensstämmelse med DD.
MM. Kejsaren af Ryssland och Konungen i Preus-
sen, vidtagit i afseende på Krakau, har blifvit vid-
tagen i känslan af de rättigheter, som tillkomma
H. Maj:t och af de pligter, som åligga högstden-
samme. Rättigheter — emedan kejsaren, då han
lät inrycka traktaten af den 3 Maj 4843 i kongres-
sens alimänna slutakt, icke hade för afsigt, att till
alla dundertecknarne af denna akt afträda en
rättighet, som uteslutande tillkommer de kontra-
henter, hvilka slöto fördraget af den 3 Maj. Plig-
ter — emedan de, som H. Maj:t har att uppfylla
emot de folk, som Försynen anförtrott åt dess
vård, icke skulle. hafva tillåtit honom, att återställa
en puli sk kropp, hvilken, sedan den under en lång
följd af år handlat i strid mot de vilkor, på hyil-
kas uppfyllande dess oafhängighet var grundad, till
slut uppoffrat den densamma förlänade politiska
tillvarels2 för insurrektionsplaner, hvilka voro fiendt-
liga emot hvarje allmän och social ordning. Under
kejsaren lifligt beklagar, att i afseende på rätts-
pnnkien i denna fråga en olikhet i åsigter äget
rum emellan fransyska kabinettet och de trenne
hofven, smickrar han sig icke desto mindre, at
deras afsigter sammanträffa i det för alla hof ge-
mensarama beslutet: — att iakttaga traktaterna :
den sanna betydelsen af deras bokstaf och anda
och ait samvetsgrant hålla på deras uppfyllande. —
Eders Exceilens behagade bringa denna depeche
till br Guizots kännedom och tillställa honom en
afskrift af densamma. Mottag c.
a
Metternich.
Då öfverlägg ningen i pärskammaren började
rörande den punkt af adressförslaget, som hand-
lade om Krakauska affären, var grefve Monta:
lembert den förste, som tog ordet, och yttradc
sig på följande sält:
Mina herrar! Då kammaren nu går att fäst
sin uppmärksamhet på Krakauska affären, före
ställer den sig kanhända, att jag ånyo ämnai
uppträda med en anklagelsepunkt emot de mak
ter, som styckat Polen, och deri finna ett ämnt
till opposition emot ministrarne. Jag skall ickt
göra hvarken det ena eiler det andra.
Jag skall icke uppställa någon anklagelseak
emot de ifrågavarande makterna, emedan ställ
ningen är helt och hållet förändrad.
Förlidet år ålåg det mig, att draga fram
ljuset händelserna i Krakau, att visa det in
surrektionen var framkallad med afsigt, att de
var understucket spel; i afseende på Galizier
hade jag att upplysa om beskaffenheten af d
mord, som blifvit begångna, att hämn s minne
af de offer, man nedsvärtat, sedan man låti
döda dem.