sig lifvet medelst: strypning, hvartill han begagnat ?
ett af tågen, hvari hängmattorna om aftonen upp- dT
hakas. -
Sea 2
BLANDADE AMNING ju
Jesper Svedbergs besök i Storskalan ochitu
hans i följd deraf föranledda förslag tilll
Skolornas upphjelpande. bi
, Ur ;n förunderlig pridikan then han d.4 MajiN
åhr 1686 om cn Fredag på Stockholms slott. hölt Y
änför Carl XI, theruti han för stelte Sckolornas!y
Anödvendigh t och Scholebetjenternes armod och N
aselhet emot theras trlssamma arb t.
Om morgonen bittida gick jag på Storscho!an,
och seiter mig afsides i ett lönligit rum, att ingen
viste utaf mig. Ther var mechta stim, sorl, storm-—
och buller. Kl. mot 40 kommer enteligen Schol-R
mestaren hel fuller och beskenckt. Han steller uplH
en Class om 530 piltar, att läsa utantil sin föresattalr
1lexo. Lexan var Hafenr fferi Torus de DEo med
erroribus. När pilten staplade och ej kom så snart
fram med orden, vanckade strax ord och icke vi-
sor, och sedan hugg och slag; at thet vardt ett
ömkeligit pipande och skrijande utaf. Jag kunde
intet lengre holla mig, går så fram, och frågar
Scholmestaren; om thetta var lära barn sin Chri-
stendom och HeErrans frucktan? Han mente, jag
hade ther med intet at giöra. Han hade sin för-
man för sig. Jag frågar; hvi han kommer så sehnt,
och ther til med drucken? Han mumlade för sig
sjelf och var icke tillfridz med mig. När jag lenge
holler honom sådant före, svarar han mig; jag lef-
ver i stor fattigdom, hafver hema en sjuklig hu-
stru, och huset fullt med barn, som hafva hvarcken
bita eller supa. Hvar af min hjerne blifver för-1
bryllad. Och när jag kommer ut, är jag glad attl1
1
I
j
någor bjuder mig in, och gifver mig ett glas bre-
moin,. eller ett stop öhl. Lönen är liten, får then
knappt halfparten ut. .
6 11. Jag frågade, hvad han ville med de monga
errorcs i Hafenreffero: och låta barnen plågas ther
med, at lära them utan til? Vetande intet om S0o-
ciniani, Ariani, Anabaptister vore fisk eller fogel?ir
Och hvi han icke heller tyder ut för them usus
Ioei, och låter them förstå som til gudachtigheten-
nes öfning tjenligt, angelägit, och ganska helsosamt
vore? Svarade; han fade aldrij läsit sådant it.
sin ungdom. Icke heller frågar kyreckioherden)
efter sådant, när han komm Tr hit och examine-
rar. Fann jag altså, at barnen hade hög orsak,
och god skiäl att klaga, qvida och gremma sig; ej
. vetande, om de kunde blifva saliga, eller icke. Jag
tager så afsked ifrå Scholan, med tienlig förmaning
så till lärarena, som ungdomen, befallande them!
samptligen i Gudz nåd till lif och själ.
V 42.. Och som barnen åter voro omkring mig,
följande mig till vägs longt stycke på vägen, och
med gråtande tårar bodo, och ännu sade; vi hafve
förspordt, at Konungen hafver stor nåd för eder,
käre, giörer för verdigas Guds skul, och låter Ko-
nungen få veta sådant. Som lärer ther skaffa ti-
dig och krafftig bot uppå. Thet jag också uti pre-
dikan vid slutet, efter min skyldighet gjorde: och,
bad Hans Majestät låta sig vårda om scholor, och
ungdomens upptucktelse. Steller ock mitt tål tilli
Kongl. Råden om thet samma; så framt Konungenl
och thess Efterträdare skola venta Gudz beskyddl;
och velsignelse. Ty thet är som Konung David sä-
ger; The sönderrifva grurden, hvad vil then rett-
ferdige utretta? Ps. 41: 3. Ungdomen är i sitt
vissa afseende grunden till en stad, land, och rike.
Hvar af män skola uppkomma, som tiena skola il
församlingarna, i Hoff, i Scholar, i Gymnasier och
vid Akademier, vid domstolar, och i krig. och så
Portt åt. När the ej strax i barndomen: få Guds-
fruchtan och dygd in, så förblifver then sedan allt
verre och verre. Ty såsom man vänjes ctt barn,
så låter thet ther ick af: tå tht gammalt var-i
der. Ords. 22: 6. Och när konungen får sådanal
undersåtare, som hysa ingen Gudzfruchtan i hier-
tat; utan allahanda laster, så kan man vel tenckia
hvad lefnad blifver i riket, och hvad ther på följa
vil. Nu ser thet intet så illa ut. Men när thessa
barnen blifva store, som litet nog veta af Gudz-
fruchtan och dygd, får man vel förnimma, att jag
hafver hafft orsak til at således, som skedt är, pre-
dika. Enkannerliga när theras barn uppkomma;
ty odygden alstras och vexer altid mehr och mehr.
Och så slöt jag predikan.
6 43. Ther på sender Hans Majestet efter Kyrc-
kioherdan Magister Matthias Iser, och frågar; huru
står thet til med Scholorna här i Stockholm? The
predika ther på. Hvilken. tå? Lika mykit, sade
Konungen. . Hvad predika the på them? sade Kyrc-
kioherden. Ther äro otienlige och elake -Scholebe-
.tienter. Man måste hafva tienlige och snella. Sva-
rades, så lenge lönen är så knapp, så får man inga
andra. Hvi hbafven i icke. talt om sådant? Huru
länge skal thet så vara? Tå pbelefvade Hans Maje-
stet, att theras lön kring hela riket skulle förbätras,
och förökas, och under Landtrenterien , mins jag
rett, til 20 D. S:mt. - Hvilket också strax skedde.
Samma dagen ther efter skickar Konungen efter
mig, och ville hugna mig ther med som nu belef-
vat var. Jag tackar Hans Majestät underdånigast.
Men sade och therhos; jag vil gifva ett bätre för-
slag, som bätre skall utretta. Och intet gravera
Konungens Stat. Låter utgå en punct i Scholord-
ningen, att Scholebetienterne skola hafva en heder-
lig rang ibland förnämt folek. Sedan, när de hafva
- 4 trv årväl tient, at the få ett hederligt oeh skiönt
Pastoråt. Tå sender Joh. Loke, Hildebrand, och
flere rike och förnäma föräldrar sin barn i Scholan:
Och tå finge man goda Scholebetjenta. Men som
thetta var kommit ifrå mig, så blef thet intet af.
Fratres förtruto th:t. Men jag blef samma dag
kallad till Hoffpredikant. (W. L. T,) -
: i Rättelser: .
I Aftonbladets följetong för d. 4 d:s, sid. 3, sp- 1,
1. 7 och följande, har genom. stilars utfallande un-
der tryckningen en omening uppkommit. Stället bör
hafva följande lydelse: Ni var så god och anmoda-
de mig,.att måla åt er ett par taflor för Laughton.
Öm ni nu kunde lemna mig i förskott en del af
betalningen. för dem, så mycket det kan bli — ty
SS En hans
-- -