sig lifvet medelst: strypning, hvartill han begagnat ? ett af tågen, hvari hängmattorna om aftonen uppdT hakas. Sea 2 BLANDADE AMNING ju Jesper Svedbergs besök i Storskalan ochitu hans i följd deraf föranledda förslag tilll Skolornas upphjelpande. bi , Ur ;n förunderlig pridikan then han d.4 MajiN åhr 1686 om cn Fredag på Stockholms slott. hölt Y änför Carl XI, theruti han för stelte Sckolornas!y Anödvendigh t och Scholebetjenternes armod och N aselhet emot theras trlssamma arb t. Om morgonen bittida gick jag på Storscho!an, och seiter mig afsides i ett lönligit rum, att ingen viste utaf mig. Ther var mechta stim, sorl, storm-— och buller. Kl. mot 40 kommer enteligen Schol-R mestaren hel fuller och beskenckt. Han steller uplH en Class om 530 piltar, att läsa utantil sin föresattalr 1lexo. Lexan var Hafenr fferi Torus de DEo med erroribus. När pilten staplade och ej kom så snart fram med orden, vanckade strax ord och icke visor, och sedan hugg och slag; at thet vardt ett ömkeligit pipande och skrijande utaf. Jag kunde intet lengre holla mig, går så fram, och frågar Scholmestaren; om thetta var lära barn sin Christendom och HeErrans frucktan? Han mente, jag hade ther med intet at giöra. Han hade sin förman för sig. Jag frågar; hvi han kommer så sehnt, och ther til med drucken? Han mumlade för sig sjelf och var icke tillfridz med mig. När jag lenge holler honom sådant före, svarar han mig; jag lefver i stor fattigdom, hafver hema en sjuklig hustru, och huset fullt med barn, som hafva hvarcken bita eller supa. Hvar af min hjerne blifver för-1 bryllad. Och när jag kommer ut, är jag glad attl1 1 I j någor bjuder mig in, och gifver mig ett glas bremoin,. eller ett stop öhl. Lönen är liten, får then knappt halfparten ut. . 6 11. Jag frågade, hvad han ville med de monga errorcs i Hafenreffero: och låta barnen plågas ther med, at lära them utan til? Vetande intet om S0ociniani, Ariani, Anabaptister vore fisk eller fogel?ir Och hvi han icke heller tyder ut för them usus Ioei, och låter them förstå som til gudachtighetennes öfning tjenligt, angelägit, och ganska helsosamt vore? Svarade; han fade aldrij läsit sådant it. sin ungdom. Icke heller frågar kyreckioherden) efter sådant, när han komm Tr hit och examinerar. Fann jag altså, at barnen hade hög orsak, och god skiäl att klaga, qvida och gremma sig; ej . vetande, om de kunde blifva saliga, eller icke. Jag tager så afsked ifrå Scholan, med tienlig förmaning så till lärarena, som ungdomen, befallande them! samptligen i Gudz nåd till lif och själ. V 42.. Och som barnen åter voro omkring mig, följande mig till vägs longt stycke på vägen, och med gråtande tårar bodo, och ännu sade; vi hafve förspordt, at Konungen hafver stor nåd för eder, käre, giörer för verdigas Guds skul, och låter Konungen få veta sådant. Som lärer ther skaffa tidig och krafftig bot uppå. Thet jag också uti predikan vid slutet, efter min skyldighet gjorde: och, bad Hans Majestät låta sig vårda om scholor, och ungdomens upptucktelse. Steller ock mitt tål tilli Kongl. Råden om thet samma; så framt Konungenl och thess Efterträdare skola venta Gudz beskyddl; och velsignelse. Ty thet är som Konung David säger; The sönderrifva grurden, hvad vil then rettferdige utretta? Ps. 41: 3. Ungdomen är i sitt vissa afseende grunden till en stad, land, och rike. Hvar af män skola uppkomma, som tiena skola il församlingarna, i Hoff, i Scholar, i Gymnasier och vid Akademier, vid domstolar, och i krig. och så Portt åt. När the ej strax i barndomen: få Gudsfruchtan och dygd in, så förblifver then sedan allt verre och verre. Ty såsom man vänjes ctt barn, så låter thet ther ick af: tå tht gammalt var-i der. Ords. 22: 6. Och när konungen får sådanal undersåtare, som hysa ingen Gudzfruchtan i hiertat; utan allahanda laster, så kan man vel tenckia hvad lefnad blifver i riket, och hvad ther på följa vil. Nu ser thet intet så illa ut. Men när thessa barnen blifva store, som litet nog veta af Gudzfruchtan och dygd, får man vel förnimma, att jag hafver hafft orsak til at således, som skedt är, predika. Enkannerliga när theras barn uppkomma; ty odygden alstras och vexer altid mehr och mehr. Och så slöt jag predikan. 6 43. Ther på sender Hans Majestet efter Kyrckioherdan Magister Matthias Iser, och frågar; huru står thet til med Scholorna här i Stockholm? The predika ther på. Hvilken. tå? Lika mykit, sade Konungen. . Hvad predika the på them? sade Kyrckioherden. Ther äro otienlige och elake -Scholebe.tienter. Man måste hafva tienlige och snella. Svarades, så lenge lönen är så knapp, så får man inga andra. Hvi hbafven i icke. talt om sådant? Huru länge skal thet så vara? Tå pbelefvade Hans Majestet, att theras lön kring hela riket skulle förbätras, och förökas, och under Landtrenterien , mins jag rett, til 20 D. S:mt. Hvilket också strax skedde. Samma dagen ther efter skickar Konungen efter mig, och ville hugna mig ther med som nu belefvat var. Jag tackar Hans Majestät underdånigast. Men sade och therhos; jag vil gifva ett bätre förslag, som bätre skall utretta. Och intet gravera Konungens Stat. Låter utgå en punct i Scholordningen, att Scholebetienterne skola hafva en hederlig rang ibland förnämt folek. Sedan, när de hafva 4 trv årväl tient, at the få ett hederligt oeh skiönt Pastoråt. Tå sender Joh. Loke, Hildebrand, och flere rike och förnäma föräldrar sin barn i Scholan: Och tå finge man goda Scholebetjenta. Men som thetta var kommit ifrå mig, så blef thet intet af. Fratres förtruto th:t. Men jag blef samma dag kallad till Hoffpredikant. (W. L. T,) : i Rättelser: . I Aftonbladets följetong för d. 4 d:s, sid. 3, sp1, 1. 7 och följande, har genom. stilars utfallande under tryckningen en omening uppkommit. Stället bör hafva följande lydelse: Ni var så god och anmodade mig,.att måla åt er ett par taflor för Laughton. Öm ni nu kunde lemna mig i förskott en del af betalningen. för dem, så mycket det kan bli — ty SS En hans -