stackars okunnige girigbukens ögon, som för
egen del såg noga på hvarje styfver, var en
ofantlig minskning i hans kapital och ett be-
lopp, fullt tillräckligt för hvarje tänkbart mensk-
ligt behof. När han nu kom till henne, be-
röfvad allt, utom de få pence, han den dagen
insamlat, bör till hans heder tilläggas, att det
icke var hans minst bittra sorg att detta var
den - första lördag, på hvilken han icke var i
stånd att utbetala den vanliga veckopenningen
åt det-gamla kräkety. :
Men så eländigt och olyckligt var hans ut
seende; då han kom till hennes lilla kyffe, att
hon glömde alla tankar. på sig sjelf, och då han
berättat hväd som händt, tröstade hon honom
på ett så godhjertadt och oegennyttigt sätt, att
hans hjerta förebrådde-honom hans förra gni-
deri- och den bittra förbrytelse, han känt öfver
hennes tillgrepp; — hade hon icke rätt till allt
hvad han förtjenade? Men sorg och samvets-
förebråelse gåfvo snart vika för den feber, som
nu grep hönom; flera dygn låg han utan med-
vetande, och då han kommit sig så mycket att.
han kunde se hvad som föregick omkring :ho-
nom, fann han enkan sittande vid sin sida
inom fyra tomma väggar — allt, utom sängen,
hvari han låg, hade blifvit pantsatt för att skaffa
honom vård under hans sjukdom. Så snart
Beck kunde stå på benen skyndade han till
sitt arbete — men ack, det var redan upptaget
af en annan! Hans frånvaro hade föranledt
usurpation af en äregirig! En rask sjöman
med bara ett ben hade intagit hans thron och
förde nu - hans spira. Gatans värdighet förbjöd
all träta mellan parterna; men sjömannen hän-
sköt sakens afgörande till en sammankomst på
aftonen i ett tjufherberge i the Rookery. Der.
valdes en jury och saken föredrogs. I kraft
af de konventionella stadgar, som äro antagna
för detta hedervärda samfund, förklarades Beck!
innu vara i full besittning af sina rättigheter;
hans närvaro var tillräcklig att återställa honom
i deras åtnjutande och en hemställning till po-
lisen skulle utan tvifvel återgifva -honöm håns
syssla. Men Beck var ännu så svag och dålig,
att han hyste den sorgliga öfvertygelsen, att
han icke kunde, såsom sig borde, uppfylla sina;
åligganden, och då sjömannen, som ej var obil-.