nn
dock en respektabel ställning i jemförelse med
husets öfriga invånare. Bill, inbrottstjuf till
yrket, syntes honom af naturliga skäl vara den
sannskyldige gerningsmannen; men huru kunde
han från detta håll hoppas på godtgöreise ell.r
förmå en sådan person till återbäring? Meka-
niskt smög han sig, då timman för hans dags-
arbete var inne, utför trappan, och se! vid sjelfva
porten höllo Bills barn på att leka, och i han-
den på det äldsta af dem fann han sin skallran.
Din skallra?, afbröt St. John.
Ja, skallran — de små bytingarne bita, in-
nan de få tänder.
St. John log, och i förmodan, att Beck någon
gång varit barnslig nog att köpa en sådan lek-
sak, nickade han åt honom till tecken att fort-
fara; — att taga fast den lille babianen och,
trots sparkar, bett, skrik och klösningar, sälta
sig i besittning af sin skatt, var för Beck ett
ögonblicks verk. Bytingens skrik utkallade fa-
dren — Beck stoppade skallran i fickan, på
det dess gyllene klockor icke måtte reta fa-
drens mer erfarna ögon och väcka dennes ännu
farligare roflystnad. Beck vände sig nu till
Bill, skyllde honom för stölden och hotade med
mensklig och gudomlig hämd, Sedan förändrade
han tonen; — han bad, han gret — han knä-.
föll. Så snart den öfverraskade tjulfven hämtat
sig ifrån sin förvåning öfver en sådan djerfhet,
och begrep naturen af tillvitelsen emot honom
och hans familj, blef han ursinnig, så mycket
mer, som han nu hade det för honom ovan-
liga medvetandet af sin oskuld. Han tog Beck
i nacken, och kastade honom, medelst en konst-
messigt utförd rörelse af hand och fot, direkte
. rännstenen.
Vet hut, dyngskrapare! skrek Bill med
lundrande stämma — och, om du nånsin kom-
ner fram med sina der otidigheter — och
redsätter dessa moderlösas goda namn och rykte
— så skall jag binda in dig i en potatissäck
ch sälja dig för fem pence till ME 7, den store
iktjufven. Akta dig, att jag inte en gång tll
år syn på din markattfysionomi, din eländiga
rukal, ;
Dermed slog Bill igen dörren; Beck, skrämd
ch tillintetgjord, krälade sig upp ur rännste-
en och smög, illa tilltygad, till sitt arbete,