infall, tokroligheter utan all ända, Utan uppe
håll, utan att tröttna — allt så omvexlande
så fyndigt, så osökt, så inspireradt, att Perciva
glömde alla bekymmer, för att för första gån
gen i sitt lif njuta den öfversvämmande gläd
tigheten af en allvarlig själ, som slagit sig lös
för att — låta sitt snille leka med qvickheter
— låta sin passion uttömma sig i humor. Oct
denne man hade han ömkat, trott hans lif sakn:
allt solsken. Men, huru mycket större skull
ej hans deltagande och beundran hafva varit
om han känt allt, hvad som under de sistför-
flutna få veckorna tilldragit sig inom detta dy-
stra, slutna bröst, hvilket genom sjelfva höjder
af sin glädtighet visade, huru djup dess smärt:
måste hafva varit.
XII
FÖRLUSTEN AF GATSOPARSYSSLAN,
Oaktadt Percival gått till sängs så sent, hade
han reden frukosterat, då hans betjent inträdde
och med en viss förtrytsamhet underrättade
honom, att en ovanligt trasig karl påstod, dei
ban blifvit: tillsagd att infinna sig... Ehurt
Beck gjort besök i huset förr och betjenten då
insläppt honom, var han nu så ofantligt myc-
ket magrare och trasigare, att den fine betjen-
ten, som icke just så noga gaf akt på sådant
slags folk, icke igenkände honom. Men på Per-
civals befallning, hvarvid han var för belefvad.
att visa någon förvåning, införde han Beck med
mycken höflighet; och St. John blef plågsamt
öfverraskad vid åsynen af de härjningar, som
några få veckor gjort på den olyckliges ansigte.
Dess drag voro så djupt fårade, det sträfva hå-
ret syntes så glesnadt, var så gråsprängdt, att
Beck skulle öfverträffat selfva Farren i konsten
att föreställa en gammal man.
Den stackars Becks berättelse, när den fri-
gjordes från hans orediga fraseologi, var i sig
sjelf enkel nog och af följande innehåll: — Då
han återvändt hem om aftonen, hade han funs
nit sin skatt bortstulen, frukten af hela sin lef-
nads mödor borta. Huru han tillbragte denna
natt, smindes han icke, Man kan väl förmoda,
utt han var på väg att mista den lilla smula
örnuft, han ägde. Ingen misstanke om den
erklige tjufven uppstod i hans förvirrade hjerna.
å låg Grabmans karakter än var, innehade han