har nog bättre mor än så. Sint Polls ä min
mor. Men det gamla kräket tog vård om mej.
Jag förstår dig sannerligen icke. Saint Pauls
är din moder, säger du! — Hvad vill det säga?
Beck skakade hemlighetsfullt på hufvudet och
(återtog sin berättelse, utan att besvara frågan.
Vi återgifve den här i något redigare och om-
ständligare form.
Då Beck var något öfver sex år gammal,
började han förtjena sitt uppehälle genom att
springa ärender, hålla hästar o. s. v., hvarige-
nom han skrapade ihop pence och halfpencer.
Tidigt utvecklade sig hans passion för sparsam-
het, i början af ett godt och oegennyttigt mo-
tiv, det att öfverraska mammap, vid veckans
slut. Men då mamma,, som den tiden för-
tjente tillräckligt för sina egna behof, klappade
honom på hufvudet, kallade honom en snäll
gosse och bad honom spara åt :ig sjelf, samt
föreställde honom, hvilken rar s.k det skulle
vara, om han kunde skrapa ihop cn liten sum-
ma, till dess han blefve karl, vardt han girig-
buk för egen räkning och den usla böjelsen
fick öfverhand hos honom. Slutligen tog han
ett vigtigt steg i lifvet, då han lyckades att
med polisens tillåtelse och med rekommenda-
tion af egarcen till huset nästintill det, hvari
han bodde, få efterträda en nyss afliden neger
i värdigheten af gatsopare, med thy åtföljande
förmåner. Från detta ögonblick tyckte han sig
vara man i staten; men stackars Becky hade
tyvärr redan börjat tappa af och med detsam-
ma började äfven hennes goda egenskaper att
sina bort. Hon slog sig på att supa — icke
precist för att berusa sig, utan blott för att
pigga upp sig litet; och, för att tillfredsställa
detta sitt begär, tömde hon Becks fickor. Han
upptäckte detta en morgon, då han tidigt vak-
nade; och då beslöt han, i all stillhet och utan
att göra benne någon förebråelse, att flytta till
en säkrare bostad. Att spara hade blifvit ett
ovilkorligt behof för hans tillvaro. Men, för
att göra Beck rättvisa, bör nämnas, att han
hade ett klart begrepp om hvad han var skyl-:
dig sitt ;gamla kräk,. Hvärje lördagsafton hel-
sade han på hos henne och lemnade henne en
viss summa, väl icke stor, ens i förhållande
till hans inkomster, men hvilken dock i den