Article Image
lif och tryckte honom med tacksam tillgifven het till sitt bjerta, i det han svarade: Men, om jag nu vore i parlamentet och öf vergåfve min bana, utan någon bestämd inkoms — Nhvad vore jag då annat än en fal äfventy rare? Om jag emottoge ert anbud, blefve mi; ett embete så oundvikligt nödvändigt, att jag det förutan, endast skulle nödgas underhålla et farligt krig emellan mitt samvete och mina be hof. Under jagten e:ter skuggan, ryktet, skulle jag förlora det väsendtliga, oberoendet — oci blott denna tanke skulle förlama min tunga Nej, nej — min ädle vän. Likasom arbetet 1 bästa medlet att förädla menniskan, likaså ä tålamodet arbetets väsende. Låt mig först lägg: grundvalen; :sedan skall jag beräkna tornet: höjd. Låt mig först blifva oberoende af då stora — sedan skall jag blifva de svages käm. pe. Håll! — fresta mig icke mer — förlec mig icke att uppoffra min sjelfakthing! Och nu Percival, tillade Ardworth med en ton, son visade hans afsigt att gifva deras samtal en annan riktning, låtom oss för en stund glömm: dessa höga sträfvanden, låtom oss vara gladö som menniskor. Nemo mortalium omnibus horis sapil. Neque semper arcum tendit Apollo Hvad säger ni om en cigarr ? Percival stirrade. Han var ännu icke bekant med sin väns excentriska infall. Glödgadt vin och en cigarr! upprepade Ardworth, under det ett muntert leende spelade på hans läppar och. lyste i hans djup! liggande ögon: År det ert allvar ? . Nej, intet allvar — jag har varit allvarsam nog, — han suckade — under de sistförflutna tre veckorna. Hvilken går till Corinth, förattbli vis, eller till källaren, för att vara allvarsam ? Får gå då, för glödgadt vin och en cigarr, sade Percival leende, och fick icke skäl att ångra:sin eftergilvenhet, då han åtföljde Ardworth till ett af denne ovanlige mans favoritställen, vid hans sällsynta förströelsestunder. Hans vanliga bord var lyckligtvis ledigt; hän slog sig ned der i en stol, med hufvudet tillbakakastadt och drycken ångande framför sig. Joha Ardworth fortfor, till dess klockan slog tre, att regalera med skämt på skämt, infall på

5 februari 1847, sida 2

Thumbnail