— KÄRLEKEN OCH GALVANISMEN. Uti Araosken af en bekant författare, Karl v. Oberlaner, förekommer följande lärda sammanställning: Kärleken är galvanismen. Läpparna äro känslotrömmens ledtrådar; om man sålunda sätter tvenne jertan i förbindelse, har man en galvanisk appa-! at, hvarmed man kan förgylla det värdelösaste. )vinnohjertat bildar vanligtvis den negativa, manens den positiva polen; men om två negativa komna tillsammans. är all förening omöjlig, likasom vå positiva neutralisera hvarandra. Vänskapen är nultiplikatorn, som förstärker känsloströmmen och ör den varaktig. Söndersliter tvedrägten den lelande förbindelsen mellan hjertats elementer, så ipphör den galvaniska strömmen. Likasom g vismen sönderdelar vattnet i väte och syre, si lerdelar kärleken tårarne i smärtans och sällhetens. sällhetens är syrgasen, som förhöjer allt lif; smäran är sentimentala själars väte. År ett hjerta en sång oxideradt af passionerna, så upphör dess inlytande på det andra; kärlekens galvaniska ström är afbruten. — PENINSULAR AND ORIENTAL STEAM-NAVIGATION COMPANY I LONDON eger 24 ångbåtar med till-sammans 7340 hästars kraft (3 om 520, 4 om 35C0, 1. om 420, 4 om 300, 2 om 280, ett om 260, 250, 240, 240, 200 och 460 hvardera), samt 21,850 tons drägtighet. Derförutom låter kompaniet för närvarande bygga 2 ångbåtar om 300 hästars kraft och 1200 tons samt 4 om 4007 hästkrafter och 4090 tons hvardera. — TicErnor PÅ Java. En resande, grefve G., omnämner i ett af sina sednare bref från Java, att i Solo finnes en tigerbur, ungefär 20 fot lång och 43 fot bred, hvaruti för tillfället förvarades elfyva stora kungs-tigrar. En storartad anblick! säger den resande. Det är väl bekant i Solo, att ingen, till och med icke den modigaste utan att bäfva tillbaka, för första gången kan höra dessa vilddjurs rytande. Då jag uti fullkomlig säkerhet för första gången betraktade denna scen, gjorde den på mig samma intryck, som anblicken af en ofantligt stor ångmachin. Denna oerhörda kraft tämjd, kufvad, gnisslar och tjuter emot oket. För att göra jemförelsen fullständig, så liknar det korta och häftiga rytandet mer dånet från en stor ångmachin, än någon lefvande varelses röst. . Tigern ryter äfven då han anfalles, och mången god skytt har vid dylikt tiilfälle tappat geväret af förskräckelse. Och hvilka tigrar äro icke dessa! . Sådana ser man icke i några europciska menagerier. En af dem som låg så, att jag utanför kunde mäta dess längd, var mer än 3 alnar, utom svansen. Dessa djur lefva i ständig ofrid både sinsemellan och med andra. Hvar och en, som besöker detta ställe, gör sig ett nöje-att reta djuren, för att höra deras rytande och betrakta deras ilskna åtbörder. Anblicken af denna tigerkuls är ensamt värd en resa till Solo. i