gade komma, varit ute tillsammans, och Hele nas ansigte var gladare än vanligt, då de åter kommo. Det var icke underligt, att Gabrie Varney, så misshaglig för en man sådan som Ardworth, kunde tillvinna sig föga mindre yn nest hos Helena, än hos Percival; ty, för ati icke tala om hans lätta och behagliga sätt att vara, hvilket inästlade sig i goda och öppen hjertiga menniskors förtroende, utöfvade hans många olikartade egenskaper och talanger, imponerande genom den yta, öfver hvilken de utbreddes, och den glans de spridde, en ofelbu verkan på e:t sinne sådant som Helenas benäget till beundran för konst och aktning för kunskaper. Med hvad som hufvudsakligen öppnade hennes hjerta för Varney, hvilken hon dessutom betraktade såsom sin tants intimaste vän, var föreställningen, att han var olycklig, var misshandlad cf verldea och ödet. Varney pli gade framställa sig i detta ljus; med bitter vältalighet, den hans naturliga elakhet gaf kraft, klagade han öfver verldens crät!visa mot högre begåfvade andar. På det bitiraste anklagade han ödet. Det är en inkonseqvent svaghet hos vissa vrånga naturer, att lägga alla sina brott och deras följder ödet till last. Han talade med en eld, en värma ett ordsvall, en rikedom på djerfva, om än utnötta bilder, som ledde den unga flickan i den vidunderliga vilifarelsen, alt han var en svärmare — misantropisk måhända, men blott af svärmeri. Huru kunde Helena, hvars minsta tanke, då en stjerna tindrade på firmamentet elier en fågel hastigt slog an sin ton i skogen, innefattade mera visdom och poesi, än Varneys hela prålande och brokigt utstyrda ordsvammel någonsin ens kunde efterhärma — huru kunde hon så villa sig? Så var det lik:äl. Ifon såg i honom en man, hvars ungdom, enligt hennes förmodan, hade blifvit offrad åt upphöjda och förädlande sysselsättningar, högt begåfvad, förbisedd, misskänd, öfvergifven och olycklig. Der bakom skönjde hon intet. Man behöfde blott väcka hennes medlidande, för att vinna hennes intresse och förtroende. Någon annan känsla skulle hon aldrig hafva fattat för honom, om än Percival aldrig