gade komma, varit ute tillsammans, och Hele
nas ansigte var gladare än vanligt, då de åter
kommo. Det var icke underligt, att Gabrie
Varney, så misshaglig för en man sådan som
Ardworth, kunde tillvinna sig föga mindre yn
nest hos Helena, än hos Percival; ty, för ati
icke tala om hans lätta och behagliga sätt att
vara, hvilket inästlade sig i goda och öppen
hjertiga menniskors förtroende, utöfvade hans
många olikartade egenskaper och talanger, im-
ponerande genom den yta, öfver hvilken de ut-
breddes, och den glans de spridde, en ofelbu
verkan på e:t sinne sådant som Helenas benä-
get till beundran för konst och aktning för kun-
skaper. Med hvad som hufvudsakligen öppnade
hennes hjerta för Varney, hvilken hon dessut-
om betraktade såsom sin tants intimaste vän,
var föreställningen, att han var olycklig, var
misshandlad cf verldea och ödet. Varney pli
gade framställa sig i detta ljus; med bitter väl-
talighet, den hans naturliga elakhet gaf kraft,
klagade han öfver verldens crät!visa mot högre
begåfvade andar. På det bitiraste anklagade han
ödet. Det är en inkonseqvent svaghet hos vissa
vrånga naturer, att lägga alla sina brott och
deras följder ödet till last. Han talade med en
eld, en värma ett ordsvall, en rikedom på
djerfva, om än utnötta bilder, som ledde den
unga flickan i den vidunderliga vilifarelsen, alt
han var en svärmare — misantropisk måhända,
men blott af svärmeri. Huru kunde Helena,
hvars minsta tanke, då en stjerna tindrade på
firmamentet elier en fågel hastigt slog an sin
ton i skogen, innefattade mera visdom och po-
esi, än Varneys hela prålande och brokigt ut-
styrda ordsvammel någonsin ens kunde efter-
härma — huru kunde hon så villa sig? Så
var det lik:äl. Ifon såg i honom en man, hvars
ungdom, enligt hennes förmodan, hade blifvit
offrad åt upphöjda och förädlande sysselsättnin-
gar, högt begåfvad, förbisedd, misskänd, öfver-
gifven och olycklig. Der bakom skönjde hon
intet. Man behöfde blott väcka hennes medli-
dande, för att vinna hennes intresse och förtro-
ende. Någon annan känsla skulle hon aldrig
hafva fattat för honom, om än Percival aldrig