diterna erfara, alt de ej behöfva återställa de af Bassi prenumerando erlagda honorariet. Man finner att styckets handling är så enke som möjligt, eller rättare, att någon egentlig handling saknas, såvidt man härvid förutsätte en sinrikt anlagd och gensmförd intrig. All ligger från bör an i öppen dag för åskådarne och ingen spänd väntan, in:et oroligt tvifvel inga öfverraskningar bemäktiga sig hans in tresse, som endast väckes af styckets vackr: id, nemlisen andens triumf öfver materien det skörnas seger öfver det djuriska i mennisko. naturen, och underhålles af den poctiska ikläd naden af d. nna tanke. Förf. har nemligen mec sorgfällighet behandlat styckets form: dess gånt är jemn, ehuru rask och liflig, dialogen underbållande, diktionen utmärkt vacker och i afseende på versifikalionen verkligen artistiskt ar betad. Der emt: visar förf. oftast en säker cmdömesförmåga i afseende på valet ar de musikaliska monmenterna, bvaraf de flesta erbjuda komponi:ten ganska fördelaktiga tillfällen att utveckla sin konst. M.n kan också ej förneka tonsättaren förtjensten att med mer än van!ig skicklighe: hafva begagnat dessa tillfällen. Vi säga med afvigt skicklighet, ty churu h:ns fantasi är mera reproduktiv in sjelfständigt skapande, och icke heller visar något egentligt individuellt lynne, så röjer deck nistan hvarje nummer i operan dena i behandlingen af hvarje dramatisk form väl öfvade prakt:kern, den erfarne teaterkännaren, hvars säkra blick sällan misstager sig om realiserandet af de effekter han företrädesvis synes hafva beräknat. Någon egentlig totalfärg lät måhinda icke anbringa sig, så framt den borde frambringas al samtliga, karakterern:s sammanverkan, ty dessa äro i libret:on nästan alla endast flyktigt skizzerade; dock synes oss konflikten meilan det ädla, upphöjda, och det bestialiska uppenbara sig betydande nog i pjesen, för all kunna gifva det hela en viss markerad karakter. Librettisten synes ock hafwa åsyftat detia uti 2:dra aktens final, uti vexelsången i ö5:dje aktens början, qvartetten med kör uti samma akt, m. m.; men eburu tonsättaren i allmänhet lyckats väl uti banditpar iern ;, så är detta deremot sällan fallet med Stradellis, som merendsels äro temligen matta, hvarlöre kontrasternas verkan, till skada för det hela, ej eger synnerlig kraft. Uti enskildheterna har tonsättaren lyckats bäst. Bland dessa nämna vi sörnämligast banditernas dryckesduett, hvars pik:nta stimvexlingar verkligen äro originella och gifva en ganska drastisk effekt; banditdueiten, som är liflig, omvexlande samt eger en vacker dramatisk hullning; A:sta aktens final mid kaärnavalsscenen, m. m. Stradelias sånger äro, såsom vi nämnt, nog alldagliga, hvaribland vi dock undantaga den vackra serenaden i 4:sta ak en, med dess orig nella klarinett-ackompagnement, hvilket gör desto bättre verkan, som bristen på instrumentalmotiver el jest ir nog märkbar i denna opera. Uti de flesta pastorala och religiösa körerna, i vissa delar a! Leonoras aria (i 2:dra akten) har tonsättaren deremot fallit på det orådet att kopiera Auber — tyvärr just hans svagare sidor — och det med a lför samvetsgrann trohet. Men allt-! sammans är gjord. med så mycken habilitet, att verket, sina brister oaktadt, likväl är i hög. srad hvad tyskarns kalla geniessbar, för alla slasser af åhörare, hvarföre det ock, enligt var tanka, förtjenar långt mera uppmärksamhet, än: dessa för.irrade konstprodukter, som göra anspråk på seklernas lif, då knappast förmågan ill dagens är dem beskird. i Med utförandet har man i allmänhet skäl alt vara nöjd, ehuru vid första representationen! (den vi vor) hindrade att öivervara) hvarjehanda små distraktioner lära varit att förspörja:! br Strandberg sjunger Stradellas parti med rent! och ädelt föredrag; måhända skulle något mera omvexling i dess nyanser vara af god verkan i! vissa delar af partiet, som i sig sjelfva iro nåsot malta. — Leonoras milda gqvinlighet finner mille Fundias framställning et fullkomligt! notsvarande uttryck, som öfverallt gör sig gäl-) ande; serdeles lyckad är hennes sång uti ari: n 2:dra akten, som äfven mottagits mer allmänt ifall. — Hrr Wailin och Lundberg, som es: ntI