sorglig förvåning, som ökade hennes medlidan-
de och höjde hennes vördnad. För henne syn-
tes kärleken vara någoning så nödvändigt i li-
vets bjelplöshet, äfven iör sjelfva helsan ceh
ungdomen, att detta en frkrossad och sjuk va-
relses tillbakasvisande ar all tillgifvenhet, impe-
nerade på hennes inbillning såsom någonting
sublimt i dess dystra höghet och stoiska obe-
roende. Hon betraktade det, såsom i forntiden
en from nunna skulle betraktat någon helig
eremits ascetism — sisom Theresa, i fall kon
lefvat på samma tid, skulle hafva betraktat S:t
Simon Stylits, då han framlefde sina dagar högt
upp öfver menniskors deltagande, på den tak-
lösa spetsen af sin stenpelare. Samma känsla
sökte hon ingiva Percival. Han hade hjerta
nog att dela hennes medlidande, men icke nog
inbiilningskraft att sympatisera med hennes vörd-
nad. Hans frimodiga karakter bade till och
med gjort sig lös ifrån den ofrivillga fruktan,
ban först fattat för madame Dalibard; nu fann
han hos henne blott en sjuklings vanliga kärf
het och lättretlighet och skakade skämtsamt sitt
lockig: hufvud, då Helena med sitt ljufya all-
var ville ingifva honom högre tankar om benne.
Få främmande erhöllo tillträde till detta hus.
Herr och fru Mivers, hvilka mr. Fieldens väl-
villiga tjenstaktighet uppmanat att besöka deras
unga slägting, infunno sig då och då, för att
öfvertala Helena att göra sällskap på spektak-
let eller Vauxhallen cller deltaga i någon pick-
nick i Richmondpark; men då de funno att de-
ras bjudningar, hvilka i börj n blifvit med ar-
tighet upptagna af raadame Dalibard, numera
besvarades med afslag, upphörde de efter hand,
stötta och misslynta, med sina visiter.
Lucretia: hade verkligen en tid med nöje sett
deras välmenande :rtighet emot Helena — nu
a böjde hon d.n helt tvärt. Ivarföre? Det
vore svårt all genomtränga alla de svarta kem-
ligheterna i detta tjeria. Hosbenne, som g:r-
na skulle velat döma Helena till något värre
än att nedsänlas i en junefrulig gra, skulle
det varit en helt naturlig önskan att öfverlem-
na henne åt ett så opassande sällskap, alt in-
kasta henne milt ibland den förderfvade sta-