sorglig förvåning, som ökade hennes medlidande och höjde hennes vördnad. För henne syntes kärleken vara någoning så nödvändigt i livets bjelplöshet, äfven iör sjelfva helsan ceh ungdomen, att detta en frkrossad och sjuk varelses tillbakasvisande ar all tillgifvenhet, impenerade på hennes inbillning såsom någonting sublimt i dess dystra höghet och stoiska oberoende. Hon betraktade det, såsom i forntiden en from nunna skulle betraktat någon helig eremits ascetism — sisom Theresa, i fall kon lefvat på samma tid, skulle hafva betraktat S:t Simon Stylits, då han framlefde sina dagar högt upp öfver menniskors deltagande, på den taklösa spetsen af sin stenpelare. Samma känsla sökte hon ingiva Percival. Han hade hjerta nog att dela hennes medlidande, men icke nog inbiilningskraft att sympatisera med hennes vördnad. Hans frimodiga karakter bade till och med gjort sig lös ifrån den ofrivillga fruktan, ban först fattat för madame Dalibard; nu fann han hos henne blott en sjuklings vanliga kärf het och lättretlighet och skakade skämtsamt sitt lockig: hufvud, då Helena med sitt ljufya allvar ville ingifva honom högre tankar om benne. Få främmande erhöllo tillträde till detta hus. Herr och fru Mivers, hvilka mr. Fieldens välvilliga tjenstaktighet uppmanat att besöka deras unga slägting, infunno sig då och då, för att öfvertala Helena att göra sällskap på spektaklet eller Vauxhallen cller deltaga i någon picknick i Richmondpark; men då de funno att deras bjudningar, hvilka i börj n blifvit med artighet upptagna af raadame Dalibard, numera besvarades med afslag, upphörde de efter hand, stötta och misslynta, med sina visiter. Lucretia: hade verkligen en tid med nöje sett deras välmenande :rtighet emot Helena — nu a böjde hon d.n helt tvärt. Ivarföre? Det vore svårt all genomtränga alla de svarta kemligheterna i detta tjeria. Hosbenne, som g:rna skulle velat döma Helena till något värre än att nedsänlas i en junefrulig gra, skulle det varit en helt naturlig önskan att öfverlemna henne åt ett så opassande sällskap, alt inkasta henne milt ibland den förderfvade sta