och att herrska bör ej vara annat än högst
sättet att utöfva det rätta och goda. Alltfö
länge har man hyllat våld och list såsom verl
dens herrar; men hvartill skull: de smärt
samma hvällningar syfta, som uti idgernas namr
omstörta . samhällen, om de icke småningon
förskaffade rättvisan öfverväldet öfver häfden
om de ej med-tiden banade väg åt filosofier
inom statskonsten?, — —
Till dessa grundsatser, hufvudsakligen åter
upprepanden af Roycr Collards egna läror, fo.
gade Remusat slutligen en liten hyllning ål
ögonblickets största veterskapliga ryktbarhet
Frankrike, Leverrier. Fastän det icke var pas-
sande att inblanda hans namn i ett loftal öfver
Royer Collard, är syftningen på ho.om omiss-
kännlig i följande slutord:
Det faktiska mångdubblas genom ideerna
tankens blick når längre än erfarenheten. Sjelfv:
den fysiska verlden har sina hemligheter, son
icke uppenbara sig utom för intelligensens o-
medelbara skådning; alla vetenskaper äga sir
filosofi. Jag skattar högt don ihärdiga forsk-
ningsanda, som med tillbjelp af de underbar:
verktyg, dem uppfinningssnillet skapat, upp-
spårar hvad som döljer sig för mängden; men
jag beundrar den, som endast ledd af några
strödda iakttagelser, sprider inom det obekan-
vas natt en skarpsinnig slutförmågas dager: som
utan annat redskap, än analysens undransvärda
makt, hänvisar på en ny verld i förut ogenom-
skådade regioner: som upptäcker den, utan att
sjelf se den; utpekar den utan att sjelf befatta
ig med dess uppsökande; som inom sin tän-
kas gräns mäter skapelsens verk, och på sam-
na gång vidgar synkretsen utåt verldsrymden,
som inåt menniskosniilets djup.