mitt hopp på spel genom hågon lumpen nedrighet, som skulle kunna förråda oss båda — någon lättsinnig lek med lasten, hvilken icke äl värd den fasa, som följer i dess spår. Ni glömmer, svarade Varney med ett slags trumpen undergifvenhet, ty hvad än hade föregått emellan dessa båda personer under deras hemlighetsfulla och förfärliga bekantskap. fanns dock ännu hos Lucretia en makt, öfverlefvande henzes syndafall, hvilken ingaf Varney den enda vördnad, han kunde känna för man eller qvinnaz— ni glömmer, besynnerligt nog, naturen af vårt mästerligt uttänkta förslag, då ni talar om lumpen nedrighet, lältsinnig lek med lasten! Ni glömmer derjemte, att hvarje ögonblick, vi förlora, ökar den fara, som hotar mig och kan rycka från er sida den ende bundsförvandt, som förmår att understödja er i era förehafvanden — ja, utan hvilken de måste helt och hållet misslyckas. Låt mig först tala om den mest öfverhängande faran, ty ert minne synes kort och förvirradt, sedan ni lärt er hoppas blott på återfåendet af er son. Om den der Stubmore, som fått sig uppdragen verkställigheten af min onkels testamente — en gång kommer till staden — en gång börjar att bråka med sina fördömda förslager om penningarnes öfverflyttande från Englands bank — säger jag er för tjugonde gången, alt min förfalskning skall bli upptäckt, och att deportation blir det lindrigaste straffet: förfalskningen, som ni vet, skedde till en del för er egen skull, för att få medel till efterforskningars anställande efter er son — under bestämd förutsättning, att våra planer på Helena skulle hålla mig skadeslös. — skulle sätta mig i stånd, måhända, att oupptäckt återställa de olagligen uttagna summornay eller i värsta fall bekänna för Stubmore, hvars karakter jag noga känner — att jag, tryckt af motgångarne, gifvit vika för frestelsen — att jag falskeligen tecknat hans namn (såsom jag förut gjort med hans faders) under en fullmakt ätt lyfta kapitalet från banken, och att jag nu, i det jag återlemnade penningarne, önskade godtgöra mitt fel och både om hans ädelmod och förtegenhet. Jag upprepar, att jag känner mannen tillräckligt, för att vara