bållkasta sinsemellan. Man granskar hvaran nan, förklarar sig, fäller omdömen, säger hvar andra bjerta sanningar, visserligen ibland mec oratoriska oOmsvep, men stundom äfven utan Den fria undersökningen har begynt blifva hvad man aldrig skulle hafva trott den om, en ledamot af akademien. Det namn, som denna gången borde genljuda i recipiendens tal — deus åminnelse, som nu skulle firas — var Royer Collards. Kunde väl detta namn, detta minne, begagnas till blotta vältalighetsöfningar, i akademiens forntida smak? Kunde man med granntåtsblomster affärda en man, som med så hög värdighet genomgått de stora och oförgätliga tidskiften, hvilkas granskare och domare han var, på den vida skådeplats, der våra häfders omätliga dram för de s dnaste 60 åren blifvit utspelad? Omöjligt! Talaren har också följt utvecklingen af Royer Collards känslor och åsigter steg för steg; han har återgifvit de lifligaste och mest bländande, så väl som de lättaste och sparsammaste skiftningarne hos denna sällsamma och märkvärdiga karakter, som var på en gång statsmannens, filosofens, författarens, den vise tönkarens och det inbillningsrisa snillets; djer! men ordnad, allvarsam men skämtfull, oböjlig men ändå rörlig. Han har följt Royer Collard alltifrån hans allvar!iga och kraitfulla sträfvande som yngling, och vidare genom revolutionen, republiken, kejsardömet och restaurationen samt efter 4850 års statshvälfning; har visat huru han af ingenting lät förändra, inskränka eller kufva sig; huru han alltid stod upprätt, stödd på sitt samvete, för att mot våldet fullföla rättvisans seger, under en på samma gång modig och klok, beslutsam och sansad strid, hvilken blef hans lefnads ära.s — — De franska tidningarnas loford öfver Abel Remusats inträdestal tyckas fullkomligt rättfärdigade af det lofordades innehåll; men bifallet har sannolikt förökats derigenom att talaren hållit sig nästan uteslutande vid sakförhållanden som tillhöra Frankrike, och undvikit allmänna reflexioner. Några sådana, intressanta eller upplysande äfven utom talarens fädernesland, förekomma dock, och af dem m-:ddela vi här nedan det följande: Det var Royer Collard, som aldraförst från talaretribunen ådagalade vår tids förnämsta samhällsvilkor: medelklassens öfvervigt. Före honom hade ingen frin denna ide utvecklat de grunder, som böra läggas för representantval, nemligen det omedelbara valsättet och jemnlikheten i valrätt. — Det politiskt kloka 1 tryckfrihet och jurylagskipning: armeens rätta källa och plats i fria samhällen: presterskapets tillbörliga ställning, när det upphört att vara en stat i staten, och — likasom andra offentliga kall — un-! lerordnats samhällsmyndigheten: trons och samvetets okränkbarhet inför lagen, och d:t hädiska i en lagstiftning, som söker med brottets regel brännmärka dogmatiska skiljaktigheter: lutligen folkens sjelfmyndighet inför det slags miversalmonarki, som ömsevis kallat sig koaition och helig allians: deras oberoende af let vidunderliga förbund, åt hvilket — för att yttja Royer Collards uttryck — Polens grus ar den blodiga vaggan: — alla dessa maktåliggande föremål b-handlades af Royer Colard med vältalighetens kraft och snillets afgöande öfverlägsenhet. Ett visst samband emellan politik och filoofi har alltid varit nödvändig. Om filosofen örblifver främmande för den yttre verldens örhållanden, så förvirrar han sig eller drömner; han går åtminstone förlorad i systemeras vanmakt och grubbleriets maklighet; ban ftynar, likt den konstnär, som vill framställa et oåtergifliga; och sanningen är i hans hand lott en dyrköpt leksak. Om, å andra sidan, jatsmannen håll:r sig främmande för filosofiens edning, så blir han blott en slafvisk tiilämare af den samling tvetydiga maximer, som nan sökt hedra med namn af statsskäln. Tycena inverka då på honom mer än iderna, nteressena mer än rättsbegreppen; han förnerar styrelsekonsten till en konst att missleda, ch vanärar myndigheten, derigenom att han! ör lydnaden föraktlig. Arelystnad kan endast. nses behörig för den, som väldet förädlar; -— ÅA mt. AA r RR RAA AKER S i ——LL 0 RNA SKK SST SKER EE — — — — Vt hann nå snel senam Hasan lumnen nedrisS