commit tillbaka till stället, åtföljde, jemte vittnet
sch Anders Johansson, vagnen hvarpå den slagne
fördes, men ville åter aflägsna sig för att, såsom
han uppgaf, tala med sin hustru. Anders Perssons
iräng hindrade honom imedlertid att fly undan, och
då de ankommit till Anders Perssons hemvist, er-
kände Bas, att han och ingen annan slagit Anders
Persson. Vittnet! visste också, att desse brukade
slåss då de voro druckna.
Anders Johansson berättade bland annat, att förra
vittnet ifrågavarande e. m. inkommit till honom och
sagt, att Bas visst måste slå sin stjufson eller Klöf-
vem —ett öknamn på Anders Persson. Då de hun-
00 stället för slagsmålet, kom Bas emot dem och
frågade: hvem har skickat efter er, karlar,. Vitt-
net genmälte, i det han fick se Anders Persson lig-
gande på marken: det skall du bli Varsen.
Greta Johansdoll r: Den uppgifne dagen såg
vittnet, som stod utanför sin stuga, Bas och Anders
Persson stå i en lycka, som var på omkring 41060
alnars afstånd från vittnet. Anders Persson föll der
omkull, utan att vittnet såg om sådant orsakades af
något slag. Derefter kom Bas till vittnets bostad
och begärde af den 15-ärige son att få låna en yxa.
Gossen lät honom få yxan, under anmärkning likväl,
att den vore så dålig att Bas ej kunde nyttja den.
Bas tog likväl yxan, utan att uppgifva hyartill den
skulle begagnas. Han högg dermed tvenne björk-
käppar och begaf sig med dem, sedan han återlem-
nat yxan, åt sitt hemvist, men efter en stund syn-
tes Bas slå någon å det ställe, der Anders omkull-
fallit.
Härads- och hofrätten har dömt Bas att mista
Hifvet, hvilket utslag är till Kongl. Maj:t hemställt.