commit tillbaka till stället, åtföljde, jemte vittnet sch Anders Johansson, vagnen hvarpå den slagne fördes, men ville åter aflägsna sig för att, såsom han uppgaf, tala med sin hustru. Anders Perssons iräng hindrade honom imedlertid att fly undan, och då de ankommit till Anders Perssons hemvist, erkände Bas, att han och ingen annan slagit Anders Persson. Vittnet! visste också, att desse brukade slåss då de voro druckna. Anders Johansson berättade bland annat, att förra vittnet ifrågavarande e. m. inkommit till honom och sagt, att Bas visst måste slå sin stjufson eller Klöfvem —ett öknamn på Anders Persson. Då de hun00 stället för slagsmålet, kom Bas emot dem och frågade: hvem har skickat efter er, karlar,. Vittnet genmälte, i det han fick se Anders Persson liggande på marken: det skall du bli Varsen. Greta Johansdoll r: Den uppgifne dagen såg vittnet, som stod utanför sin stuga, Bas och Anders Persson stå i en lycka, som var på omkring 41060 alnars afstånd från vittnet. Anders Persson föll der omkull, utan att vittnet såg om sådant orsakades af något slag. Derefter kom Bas till vittnets bostad och begärde af den 15-ärige son att få låna en yxa. Gossen lät honom få yxan, under anmärkning likväl, att den vore så dålig att Bas ej kunde nyttja den. Bas tog likväl yxan, utan att uppgifva hyartill den skulle begagnas. Han högg dermed tvenne björkkäppar och begaf sig med dem, sedan han återlemnat yxan, åt sitt hemvist, men efter en stund syntes Bas slå någon å det ställe, der Anders omkullfallit. Häradsoch hofrätten har dömt Bas att mista Hifvet, hvilket utslag är till Kongl. Maj:t hemställt.