passa honom till arbetshuset, om icke till fän-
gelset. Bed en berömd målare att porträttera
mannen med trasor, smuts och allt; konungar
skola då vilja äga denna målning. Ni kör man-
nen från er dörr, men hans porträtt smyckar
ett palats. Sak samma är det ock med egen-
skaper; skenet tillerkännes mera värde, än san-
ningen. Hvad är dygd utan anseende? Men
en man utan dygd kan komma till anseende!
Hvad är snille utan framgång? Men hburu ofta
bugar man sig icke för frimgång utan snille!
John Ardwor!h, sätt er i besittning af pcr-
trätten — skaffi er anseende — lförsikra er om
-framgång.
Madame, utropade Ardwwvorth sträft, detta
är rysligt!n
Kan väl vara, sade madame D-libard sakt-
mödigt; måhända insåg hon, att hon gått neg
långt: men så dömer verlden. Alt synas är
derföre lika angeläget, som alt vara. Ni år
dygdig, såsom jag tror. Nåväl, svep in er i er
dygd — på er kammare. Men träd ut i verl-
den, och förvärfva er anseende. Har ni snille,
så lät det underlätta era bemödanden. Friskt
ut ibland menniskorna och skapa er lyckax
Håll! utropade Ardworth; nu känner jag
igen er. Hur kunde jag vara så blind? Det
är ni, som skrifvit till mig i samma syftning;
ni, stackars lidande, har tagit ifrån er sjelf,
att kasta öfverflöd i dessa starka händer. Och
hvar öre? Hvad är jag för er?
Ett ut!ryck af oförställd ömhet mildrade Lu-
eretias ansigte, då bon, med blicken fästad på
honom, svarade: Jag skall framdeles en gång
säga er, hvad ni är för mig. Först och främst
vill jag tillstå, att det är jaz, som skri vit dessa
bref, hvilka brytt, kanske förolämpat er. Jag
saknar ej den summa, jag skickade er. Jag
har mera, skall alltid bafva mera, till er tjenst;
oroa er icke. Ja, jag önskar, att ni inträder i
verlden, ej såsom underordnad, beroende, utan
såsom j-mnged med verldens favoriter. Jag
önskar, att ni måtte förvärfva er vidsträcktare
menniskokännedom, än era lagböexer kunna bi-
bringa er. Jag önskar, att ni måtte vinnar ett
namn, b.lla er ep krets, som talar om unga