lättnad i era sträfvanden för uppebälle och un-
derbjelpa era bemödanden att ur obemärkthe-
tens dunkel träda fram iryktbarbetens ljusglans
Er Okända Vän.
En bankonot på 400 nedföll ur omslaget
då Ardworth tigande lade brefvet tillbaka på
bordet.
Tre gånger förut hade ban bekommit bre:
med samma handstil och nästan af samma sy ft-
ning. En mindre stark själ skulle måbända
förlorat jemnvig!en vid dessa obestämda vinkar
om en högre börd, än d.n han trott sig äga
— om en framtid, hvars perspektiv var så olika
med den mödosamma lott, han dragit ur ödets
urna; men efter cn enda blick på sin enstaka
ställning i alla dess förhållanden och med alla
dess sannolika utsigter, afskakade Ardworths
redbara förstånd den lätta oro, dessa dunkla
förutsägelser hade förorsskat. Hans mors fa-
milj var väl okänd för honom — han ej ens
visste bennes eget namn. Men just denna om-
ständigbet syntes bevisa, att han från det Lål-
let ej kade mycket att frukta, Sällan lemnas
men i okunnigbel om sina slägtörbindelser med
de r.ka och förnäma. Af sin fars slögt vänta-
de han intet. Vida mera hade de uppmanin-
gar verkat på honom, som nu iallmänbet upp-
repades, men i ett föregående bref blifvit om-
ständligare antydda, nemligen att för allmänhe-
ten med uppgivet namn framträda som fö:fat-
tare af rågot originelt arbete, hvilket kunde
väcka uppseende. Denna id hade ban, oupp-
manad och af egen drift, ota öfvervägt; men
dels hade nödvändizheen att tillfredsställa stun-
dens många kraf afskröckt honom, dels äfven
den öfvertygelse, hans sunda förstånd bibringat
honom, att man på den juridiska banan icke
har något gagn äfven af den mest lysande ut-
märkelse, min kunnat vinna på den litterära
diskussionens ät. Han kände det Verksamma
Snillets neturliga längtan; men det Tåliga Snil-
jet (den kögre makten af dem bezge) hade un-
dertryckt den. Breskrifvarers hviskningar re-
stade och eg5:de honom likväl. Men bittills
bade han sökt öfrertyga sig, att dessa medde-
landen, som på ett så besynnerligt säll pitsin-
gades honom, !ärrörde kan ke af lumpna mo-