KOMMUNISMEN. Uti en af den s. k. Bildningscirkelns sednaste sammankomster har hr komministern I1gnell, den bekante författaren af den christliga sedeläran, hållit ett tal öfver kommunismen och dess förhållande till christendomen, hvilket sedermera blifvit insändt till Dagl. Allehanda. Den deten deraf, som upptager till skärskådande den kommunistiska i deen om egendomens gemensamhet, är så klart bevisande och verkligen genialisk, att äfven den mest inskränkta fattningsgåfva måste deraf öfvertygas. Följande stycke förtjenar serdeles att meddelas: Ordet kommunism betyder gemensamhet, och detta antyder äfven dess syfte att göra allting gemensamt, eller upphäfva all enskild eganderätt. På samma sält som luften, ljuset, värmen är nåigot för alla gemensamt, så har naturen bestämt, att jorden skall besittas gemensamt och utan fördelning. så att hon endast åtyftar delningen af frukterna och nödvändighetsartiklar för hvars och ens behof,, yttrar sig en af kommunismens förnämsta målsmän, Cabet, i en i öfversättning på svenska nyligen utkommen liten skrift. Det är ett gammalt ordspråk — om jag nu genast må skrida till en mönst:ing af de kommunistiska lärorna — att all liknelse haltar. Detta synes framförallt kunna lämpas på denna af Hr Cabet anförda. Naturelementerna, till hvilka jorden äfven hörer, äro visserligen gemensamma2; men genom dessa uppkommer ännu ingen egendom. Egendom, M. H., uppkommer blott genom mensklig verksamhet, och är af denna verksamhet en frukt. Luften, såsom ett oförarbetadt naturelement, är något för alla varelser gemensamt; men gasen, som man använder till lysningsämne, är en genom menskligt arbete och konst frambragt luft, och har som sådan sin särskilda egare. På samma sätt med ljuset och värmen i detta rummet. De äro, såsom genom mensklig verksamhet frambragta, en oss enskild itillhörande egendom, från hvars besittning alla, för hvilka dörren är stängd, äro uteslutna. Jorden, såsom j veten, M. H., frambringar heller ingenting utan arbete, och den till åker och äng odlade jorden är något helt annat än jorden i dess naturtillstånd med dess träsk och vildmarker, på samma sätt som den bearbetade grufvan är något helt annat än det af mensklig hand icke vidrörda berget, hur många dyrbara metaller det än må innehålla. — Men låtom oss gå vidare. Då nu all enskild egendom skall afskaffas, så att inger skall ega något, det han skall kalla sitt, är närmaste frågan, alt kunna göra sig en riktigt åskådlig bild af en sådan sakernas ordning. Vi äro i vår land så ovana, att detta tilläfventyrs icke litet försvårar ett sådant försök. Om barn ärfva en egen dom tillsammans, så är det första de göra, att skifte densamma, på det att hvartdera må ega sitt fö sin brukning och bearbetning, och undantag eg: endast då rum, när barnen äro omyndiga och såle des icke sjelfva fritt bruka och förvalta densamma På samma sätt inom bylaget. Om bymännerna vä ega gemensamt samma gärde, så har dock hvar ock en sina särskilda åkertegar; och långt ifrån att någon böjelse hos oss visat sig att slå tillsamman: dessa åkertegar, fortgår tvärtemot skiftesverket med stora. steg, på det att hvar och en, oberoende a! grannarne, må desto friare sköta sitt, då han ha hela sin egendom uti ett stycke. Antagom derföre att hela Sverges jord skulle tillhöra icke vissa bestämda cegare, utan alla dess innebyggare gemensamt, så är ej lätt att föreställa sig, huru det skulle tillgå och huru det då skulle se ut. Styresmän och föreståndare måste finnas, som det vill synas, och detta antaga äfven kommunisterna sjelfva. Men icke allenast.en gemensam öfverstyrelse, utan äfven särskilda kretsstyrelser. På samma sätt som Sverge nu är fördeladt i län, länen åter i fögderier, fögderierna åter omfatta vissa socknar, o. s. V.,så måste det hela nödvändigt fördelas i särskilda underafdelningar, dessa åter i andra underafdelningar, tilldess man slutligen komme till en phalanstere ) eller by, eller huru stora de afdelningar må vara, som skulle bestämmas såsom de minsta. Härom, liksom i hela tillämpningen af kommunismens allmänna id, äro kommunisterna sjelfva mycket oense. Men i det hvarje phalanstere eller by, eller huru man måtte kalla dessa minsta afdelningar, hade sitt särskilda område, så stode han, såsom innehafvare af just detta område, emot grannbyarna såsom innehafvare af andra områden, så att hvad den ena byen kallade sitt, kunde de andra icke kalla sitt. Men dermed vore mellan dessa byar inbördes äfven egendomsgemensamheten upphäfd. I det den innehades af någon viss del af folket, blefve på detta sätt den gemensamma nationalegendomen på nytt en enskild. Gemensamhet utan enskild besittning är alltså i stort taget icke tänkbar. ) Phalanstere är ett af en ryktbar kommunistisk författare, Fourrier, föreslaget kommunistsam hälle, bestående af 2000 medlemmar. oss RAR LA RA AA TA a oss — sc