KOMMUNISMEN.
Uti en af den s. k. Bildningscirkelns sedna-
ste sammankomster har hr komministern I1g-
nell, den bekante författaren af den christliga
sedeläran, hållit ett tal öfver kommunismen
och dess förhållande till christendomen, hvilket
sedermera blifvit insändt till Dagl. Allehanda.
Den deten deraf, som upptager till skärskådan-
de den kommunistiska i deen om egendomens
gemensamhet, är så klart bevisande och verkli-
gen genialisk, att äfven den mest inskränkta
fattningsgåfva måste deraf öfvertygas.
Följande stycke förtjenar serdeles att med-
delas:
Ordet kommunism betyder gemensamhet, och
detta antyder äfven dess syfte att göra allting ge-
mensamt, eller upphäfva all enskild eganderätt.
På samma sält som luften, ljuset, värmen är nåi-
got för alla gemensamt, så har naturen bestämt,
att jorden skall besittas gemensamt och utan för-
delning. så att hon endast åtyftar delningen af
frukterna och nödvändighetsartiklar för hvars och
ens behof,, yttrar sig en af kommunismens förnäm-
sta målsmän, Cabet, i en i öfversättning på svenska
nyligen utkommen liten skrift. Det är ett gammalt
ordspråk — om jag nu genast må skrida till en
mönst:ing af de kommunistiska lärorna — att all lik-
nelse haltar. Detta synes framförallt kunna lämpas
på denna af Hr Cabet anförda. Naturelementerna,
till hvilka jorden äfven hörer, äro visserligen ge-
mensamma2; men genom dessa uppkommer ännu in-
gen egendom. Egendom, M. H., uppkommer blott
genom mensklig verksamhet, och är af denna verk-
samhet en frukt. Luften, såsom ett oförarbetadt
naturelement, är något för alla varelser gemensamt;
men gasen, som man använder till lysningsämne,
är en genom menskligt arbete och konst frambragt
luft, och har som sådan sin särskilda egare. På
samma sätt med ljuset och värmen i detta rummet.
De äro, såsom genom mensklig verksamhet fram-
bragta, en oss enskild itillhörande egendom, från
hvars besittning alla, för hvilka dörren är stängd,
äro uteslutna. Jorden, såsom j veten, M. H., fram-
bringar heller ingenting utan arbete, och den till
åker och äng odlade jorden är något helt annat än
jorden i dess naturtillstånd med dess träsk och vild-
marker, på samma sätt som den bearbetade grufvan
är något helt annat än det af mensklig hand icke
vidrörda berget, hur många dyrbara metaller det
än må innehålla. — Men låtom oss gå vidare. Då
nu all enskild egendom skall afskaffas, så att inger
skall ega något, det han skall kalla sitt, är närma-
ste frågan, alt kunna göra sig en riktigt åskådlig
bild af en sådan sakernas ordning. Vi äro i vår
land så ovana, att detta tilläfventyrs icke litet för-
svårar ett sådant försök. Om barn ärfva en egen
dom tillsammans, så är det första de göra, att skifte
densamma, på det att hvartdera må ega sitt fö
sin brukning och bearbetning, och undantag eg:
endast då rum, när barnen äro omyndiga och såle
des icke sjelfva fritt bruka och förvalta densamma
På samma sätt inom bylaget. Om bymännerna vä
ega gemensamt samma gärde, så har dock hvar ock
en sina särskilda åkertegar; och långt ifrån att nå-
gon böjelse hos oss visat sig att slå tillsamman:
dessa åkertegar, fortgår tvärtemot skiftesverket med
stora. steg, på det att hvar och en, oberoende a!
grannarne, må desto friare sköta sitt, då han ha
hela sin egendom uti ett stycke. Antagom derföre
att hela Sverges jord skulle tillhöra icke vissa be-
stämda cegare, utan alla dess innebyggare gemen-
samt, så är ej lätt att föreställa sig, huru det skulle
tillgå och huru det då skulle se ut. Styresmän och
föreståndare måste finnas, som det vill synas, och
detta antaga äfven kommunisterna sjelfva. Men
icke allenast.en gemensam öfverstyrelse, utan äfven
särskilda kretsstyrelser. På samma sätt som Sverge
nu är fördeladt i län, länen åter i fögderier, fögde-
rierna åter omfatta vissa socknar, o. s. V.,så måste
det hela nödvändigt fördelas i särskilda underaf-
delningar, dessa åter i andra underafdelningar, till-
dess man slutligen komme till en phalanstere ) eller
by, eller huru stora de afdelningar må vara, som
skulle bestämmas såsom de minsta. Härom, liksom
i hela tillämpningen af kommunismens allmänna
id, äro kommunisterna sjelfva mycket oense. Men i det
hvarje phalanstere eller by, eller huru man måtte
kalla dessa minsta afdelningar, hade sitt särskilda
område, så stode han, såsom innehafvare af just
detta område, emot grannbyarna såsom innehafvare
af andra områden, så att hvad den ena byen kalla-
de sitt, kunde de andra icke kalla sitt. Men der-
med vore mellan dessa byar inbördes äfven egen-
domsgemensamheten upphäfd. I det den innehades
af någon viss del af folket, blefve på detta sätt den
gemensamma nationalegendomen på nytt en enskild.
Gemensamhet utan enskild besittning är alltså i
stort taget icke tänkbar.
) Phalanstere är ett af en ryktbar kommunistisk
författare, Fourrier, föreslaget kommunistsam häl-
le, bestående af 2000 medlemmar.
oss RAR LA RA AA TA a oss — sc