pvar hemmastadd i folkhopen.. Ty denna upp-
fyllde honom ej med könslan af hans eget jag
och hans egen betydenhet, ul:n drog honom;
till sitt mäktiga bröst med tusende band ef ett!
gemensamt öde. Hvem miktar förklara och
utreda de höga, oroliga och mångfaldigt skif-
tande känslor, med hvilka en berömvärd och
lågande förståndets äörelystnid betrektar det
vördnadsbjudande (föremål, med hvilket, i och
för hvilket den lefver och arbetar — menni-
skomassan ?
För denne tenkspridde, enstaka man voro
illuminationen, de festliga tillställningarne, ny-
fikenheten, högtiden elt intet eller blott fykti-
ga skuggbilder, ett tomt sken. I sina tankar
såg han blott ,ramför sig folket, skuggan af ett
städse tillvarande auditorium — på en gng ä-
hörare och domare.
Och, bokstoafligen snuddande invid honom,
stod den trasige galsoparen. som förgifves ha-
de återvändt att cgna sista omsorgen för dagen
åt sitt kära sliggande, fängslad i träng-eln jemte
de öfriga, med gläd elösa blickar betraktande
de fladdrande lamplågorna, lika död, som de
stenar han sopade, -i jemförel.e med den enes
ungdomliga liflighet, den andres högtidliga dröm-
mar. å, o London, lefde på denna för mo-
narken och folket gemensamma högtidsdag, i
dessa tre själar tre olika elemcnier, hvitka,
blandade och fördelade, utgöra din last och din
dygd — din ära och din förnedring — dit
arbete och din lyx — i pilatset och på gatar
— i hospitalet och fängelset; — njulning, som
är nöje — verksamhet, som är handling — för
soffning, som är nöd!
uu.
EE KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET.
— Plötsligen skymtade tlörbi Percival S:t John
öga ett ansigte , som väckte honom ur han:
tankspriddhet, liksom ect ljussken väcker er
sofvande. Han tyckte sig igenkänna något, som