så vänlig var läpparnes rörelse och så silfver-
klingande den otvungna tonen i hans röst. Utan
alt vänta, red han sedan vårdslöst i kort galopp
utför Pall Mall.
Gatsoparen kastade en sorglig blick på sitt
bedröfliga område. Men han hade den dagen
förtjent obetydligt, och anbudet var allt för
fr. stande att icke antagas. Han suckade, lade
;n qvast på axeln, mumlade för sig sj.lf, att
han tkulle ännu en gång sopa sin plats ren,
innan han ginge hem på qvällen och satte derpå
sina långa ben i det slängande och vaggand.
lraf, som karakteriserar språnget af dessa scha-
kaler till yrlet, hvilka, om de väl en gång fått
sigle på en ryttare utan betjent, ordentligt jaga
honom tills han stannar, och framkomma, när
han minst väntar, i det ögonblick han stiger
af sin häst.
en unge ryttaren hoppade lätt ned af sin
glänsande, välfödda skymmel, utanför ingången till
en af klubbarna vid St. Jamess Strect, klappade
hästen på halsen, lemnade tyglarna åt gatsopa-
ren och vandrade in i huset, under ett musi-
kaliskt hvisstande, som förrådde, om icke tank-
löshet, åtminstone sorglöshet.
När han steg in i klubbrummen, nckade två
eller tre unga män, som dock till utseendet
voro mycket äldre, än han, och spisade mid-
dag vid samma bord, en vänlig helning åt
honom.
Ah, se, Percel sade en; vi ha just nyss
salt oss ned; här är en plats för dig.
Ynglingen rodnade blygt, då han antog till-
budet och de unga märnen lemnade rum åt
honom vid bordet med ett glädtigt småleende,
som visade, att hans blyghet icke hindrade ho-
nom från att blifva omtyckt.
,Hvem, sade en rågot ä!dre dandy, som åt
vid ett särskilt bord med en af sina samtida,
hvem är den der pojken? Sådana der, som
icke äro torra bakom öroner, borde icke släp-
pas in i klubben.
,Det är den enda ännu lefvande so.en af en
bland våra gamla vänner,, svarade den andre,
det han lät lorgnetten falla från ösat. Det
iv unge Percival St. John.