kar på den stora massan af denna klass, egna sina omsorger och skänker sina gåfvor till dem som händelsen kastar i ens väg? Huru för värfva denna kännedom, när öfverinseendet öf iver de fattiga är deladt emellan några perso ner, som hafva hvar för sig flera fattiga famil Jer att hålla reda på? Det är derföre nödvän digt att alla, som nitälska, gripa an verket j men det är icke nog att de åtnöja sig med at gifva här och der några allmosor, tänkande at de derigenom hafva uppfyllt sin pligt, nej, de fordrar en vidsträcktare verksamhet, en all männare och framför allt en sådan, som sträc ker sig till ungdomen, barnen! Frin denna synpunkt betraktad, gillar jag högeligen den ifrågavarande planen att fästa si uteslutands vid ett barn af de nödlidande: klass, för att egna det ett uppmärksamt beskydd; det skall vara en stor välgerning för detta barn, om man blott icke, jemte den vård och det deltagande man egnar det, äfven tilldelar det förmåner, som stegra dess anspråk öfver dess framtida förhållanden och vilkor. — — — Det är icke b!ott barnen, som detta förslag skall komma att gagna, utan äfven alla de andra medlemmarn2 af familjen. Allt hvad som fäster sig i barnens hjertan, skall äfven gagna föräldrarnas, serdeles mödrarnas. Fem års gamla barn hafva derpå gifvit rörande exempel. Sedan de varit intagna i uppfostringsanstalter och barmhertighetsinrättningar hafva de för sina brottsliga föräldrar blifvit sedelärare, och reformatorer inom sin familj. O, måtte min far bli en god menniska! bad nyligen ett barn i Heidelberg, hvars far var en drinkare. Fadren hörde denna enkla, naiva bön, och detta barn gjorde ett så mäkligt intryck på honom, att han öfvergaf sitt föraktliga fel och har scdermera fört en ordentlig lefnad. — De fattigas vård har linge utgjort min älsklings-id. Jag har öfver detta ämnes skrifvit åtskilliga skrifter, de!s på tyska, dels på holländska. Vi hafva äfven här ett skyddsförbund, hvaruti jag i början var president. — — Jag erkänner alt pauperismon tilltager och brotten äfven i samma proportion, men förhållandet skall blifva annorlunda, om endast de upplyste förena sig tll att häfva det. I alla linder gör sig den goda viljan gällande, men i konsten alt klokt sätla dem i verket äro vi ännu barn. Måtte bemödandena !för tillvägabringandet af ett skyddsförbund för de fattigas barn vinna många anhängare! Detta skall bli upphofvet till någonting stort och godt, så vida framskridandet sker botänksamt och lugnt. Erfarenheten och klokheten böra här spela en stor roll. Det bör icke vara frukten af en öfverdrifven känslighet eller af en våldsam nerfspänning. Det finnes så myckat godt i verlden, äfven i virt land, som kan sättas i verksamhet genom örbund af upplysta och välvilliga personcr, när dessa vid sina bemödanden icke glömma alt de bästa tider frambringa de bästa menniskor, och att dessa bättre menniskor skola uppstå, blott religionen cch framför allt Jesu Christi herrliga religion intar det plats, som den bör innehafva i hufvud och hjertan, och när hon fir utöfva sitt helsosamma inflytande på menniskornas lefnad. Det Gud tillstädjel Vi slute denna redogörelse med följande ljufva och trösterika ord, af biskop Franzån: Ofta ligger ett godt utsäde en längre tid i jorden. Slutligen står det dock upp i en vacker hrodd ech bär en rik skörd, med välsignvelse öfver den, som det utsåddel! Det Gad tillstädje! Stockholm i Januari 1847. W. hovsestensetonsesksttE