svarade Beck, pekande på den orena öfver-
gångsplatsen, som knappt kunde urskiljas ifrån
den öfriga delen af gatan.
Hamnbusen skrattade.
Men nu ska vi få reform, Beck. Folket
ska få sina rättigheter å friheter, å skatterna
komma att nedsättas, å vi ska få biffstek för
en penny marken, och —
Hvad godt har gatan af det?
Jo, du, då ska då bli andra ruter, sir du;
andra ska då sopa gatan, å vi ska åka i vagn
mä fyra hästar — hvarföre — jo, för vi ska
alla bli lika g0a.
Lika goal Ja ska säja dej något, ja, att
om du står der i vägen för mej och käftar, så
ska ja klå dei, — hvarföre? — jo, för det att
ja är starkare, än du.
Den lustige Joe gapskrattade, knäppte med
fingrarna, kastade sin trasiga mössa upp i lu-
ten, med ett hurrarop för kung Bill och sprang
hojtande bort, för att vara med vid högtidlig-
heten, för hvilken Beck så kärft bade yttrat
silt förakt.
Tiden skred fram, aftenen började inbryta;
men Beck stod ännu på sin post, då en ung gont-
leman till häst, som, sedin han beskådat pro-
cossionnen, hade skiljt sig ifrån folkmassan, för
att göra en ridt i de lugnare förstäderna, höll
in sin häst tätt vid öfvergångsstället på gatan
och såg sig om efter någon, som kundz hålla
den; men han kunde icke uppspana någon
mera värdig derna ära, än den enslige Beck.
Ryttaren var så ung, att han nästan såg ut,
som en gossa. Hans vackra anlete var st mp-
ladt af alla de tjusande hehag, som göra yng-
lingaåldern mest intagande. På hans löppar
lekte ett på samma gång glädtigt och ljuft små-
leonde. Öaktadt ett visst uttryck af o:ålig
ysterhet låg i hans lifliga ögon, och den lätta sam-
mandragningen af de fina ögonbrynen någonting
förtjusande. En sådan page, le beau ideal af en
cherubin, hade väl kunnat gifva Almaviva an-
edning till svartsjuka. Han lyfte sitt ridspö,
och gjorde dermed ett skämtsamt tecken åt
satsoparen. Följ mig, dul sade han med en
on, i hvilken sjelfva det befallande lät godt,
Fe -