vården härstädes, och som under samma tid
förvärfvade sig kännedom äfven om åtskilliga
andra förhållanden, serdeles dem rörande de
fattiga, hvarför ock hans reflexioner äro af
stort värde, så väl för den erfarenbet som den
sakkunnighet de förråda, hvarföre vi torde böra
meddela en öfversättning af hans bre! om
skyddssyskonsiden, hvilket ankom i sistlidne
December månad.
— — — Utan tvifyel måste göras något för
de fattiga, ja, mycket till och med. Men hu-
ru? är cn fråga, som i hög grad sysselsälter
tänkare i alla länder, och när man frågar, hvad
bör göras? är svarct icke lätt, åtminstone icke
för mig. Den fattige har materiella behofver,
han har ock andliga. Den som betraktar blott
det ena utan att äfven och på samma gång
öfverväga det andra, faller oftast i ytterlighe-
ter. Somliga anse sig ha gjort allt, då de skaffa
den fattige arbete; andra bygga alltför mycket
på den intellektuella och religiösa bildningens
inflytande. Det ena miste ovilkorligen gå I
bredd med det andra. Gif åt en fattig till-
räckliga inkomst.r, men lemna. honom åt sina
ider, sina lastbara böj-lser, så skall penningen
endast tjena att skada hans hufvud och ännu
ännu mer hans hjerta, och hans moralitet skall
försämras. Det är nödigt att den mat-riella för-
bättringen går hand i hand med den moraliska.
Då man sysselsätter sig med det ena, må man
aldrig förlora det andra ur sigte, och rälta sät-
tet att hinna detta mål, är att göra sig bekant
med den fattige, nalkas honom för att ge akt
på honom på nära håll. Gif föga i förskott,
ty man oftare skadar än gagnar genom allmo-
sor, framför allt genom penningar. Den stör-
sta delen af allmosor faller vanligen i händerna
på dem, som minst förtjena det, och som minst
äro i behof deraf, nemligen på sådana, som
slugt veta att tillnarra sig dem, och som i stora
stider tigga, muntligen och skriftligen, hvari-
genom de förvärfva sig en säker inkomst. -—
Jag känner bland andra en. som med tillbjelp
af en krycka och en trasig drägt har vetat för-
skaffa sig en inkomst af fyra florinor i veckan.
Han sade mig nyligen: Handtverket går då-
ligt, det är för många medtäflare i yrket , den
ena skadar den andra Jag kunde äfven namnge
ett slags tiggar-kung, som har en ordentlig fa-
brik till förfärdigande af tiggarskrifter, och som
löper igenom stadens alla qvarter, det ena ef-
ter det andra, hvarig nom han alltid träffar
några goda, lättrogna och välgörande personer.
Detta är en praktik, som tagit sin början re-
dan för flera år tillbaka. Några af dem, som
gilva, göra det med öppna ögon, men andra
göra det i blindhet och underhålla sålunda
Tättjan och elakheten. Det vore måhända en
möjlighet att förebygga detta onda genom in-
rättandet af undersökningsbyråer i likhet med
dem, som samfundet för de fattiga i London.
irrättat, och scm äro så ändamålsenliga och
gagneliga.
Den, som vill rätt gagna de faltige, bör —
jag upprepar det ännu en gång — lära känna
dem väl, på det han kan vara viss på att gåf-.
vorna bliva väl använda, — Men denna be-.
kantskap är icke förvärfvad i ett ögonblick. —
Det är en kunskap; som fordrar mycken efter-j
tanka, försigtighet, varsamhet, urskillning ochi
tålamod, med ett ord, det är ett långt studium.
Det finnes vanligen inom hvarje fattig familj!
en ond anda, en demon, som der skapar oreda, )
tvister, nöd. Sä länge denne demon icke är
fördri:ven, kan engeln, om han ock det ville,
ieke inträda och bosätta sig der. Och det är
icke blott en demon som plågar hela familen,
det gilfves äfven en som plågar hvar och cen
medlem serskildt. Den svåraste demonen är
dryckenskapen, den tygellösa vreden, osnygg-
heten, gudlösheten, hvar och en af dessa utöf-
var på alla ett stort inflytande, och dernäst,
komma skrytsamheten, fåfångan, högmodet (ty
äfven den fattige har silt högmod). Alla dessa
demoner förhindra och motarbeta familjens för-
kofran och utveckling i det goda. Då man för!
sådana familjer endast afser att ika inkomsten,
förfelar man sitt mål, emedan hushållsaktigh:-;
ten, mittligheten och god förvaltning äro för
dem alldeles okända. Men huru erhålla kun-!
skap om de fattiga, när man fäster sina blic-