vården härstädes, och som under samma tid förvärfvade sig kännedom äfven om åtskilliga andra förhållanden, serdeles dem rörande de fattiga, hvarför ock hans reflexioner äro af stort värde, så väl för den erfarenbet som den sakkunnighet de förråda, hvarföre vi torde böra meddela en öfversättning af hans bre! om skyddssyskonsiden, hvilket ankom i sistlidne December månad. — — — Utan tvifyel måste göras något för de fattiga, ja, mycket till och med. Men huru? är cn fråga, som i hög grad sysselsälter tänkare i alla länder, och när man frågar, hvad bör göras? är svarct icke lätt, åtminstone icke för mig. Den fattige har materiella behofver, han har ock andliga. Den som betraktar blott det ena utan att äfven och på samma gång öfverväga det andra, faller oftast i ytterligheter. Somliga anse sig ha gjort allt, då de skaffa den fattige arbete; andra bygga alltför mycket på den intellektuella och religiösa bildningens inflytande. Det ena miste ovilkorligen gå I bredd med det andra. Gif åt en fattig tillräckliga inkomst.r, men lemna. honom åt sina ider, sina lastbara böj-lser, så skall penningen endast tjena att skada hans hufvud och ännu ännu mer hans hjerta, och hans moralitet skall försämras. Det är nödigt att den mat-riella förbättringen går hand i hand med den moraliska. Då man sysselsätter sig med det ena, må man aldrig förlora det andra ur sigte, och rälta sättet att hinna detta mål, är att göra sig bekant med den fattige, nalkas honom för att ge akt på honom på nära håll. Gif föga i förskott, ty man oftare skadar än gagnar genom allmosor, framför allt genom penningar. Den största delen af allmosor faller vanligen i händerna på dem, som minst förtjena det, och som minst äro i behof deraf, nemligen på sådana, som slugt veta att tillnarra sig dem, och som i stora stider tigga, muntligen och skriftligen, hvarigenom de förvärfva sig en säker inkomst. -— Jag känner bland andra en. som med tillbjelp af en krycka och en trasig drägt har vetat förskaffa sig en inkomst af fyra florinor i veckan. Han sade mig nyligen: Handtverket går dåligt, det är för många medtäflare i yrket , den ena skadar den andra Jag kunde äfven namnge ett slags tiggar-kung, som har en ordentlig fabrik till förfärdigande af tiggarskrifter, och som löper igenom stadens alla qvarter, det ena efter det andra, hvarig nom han alltid träffar några goda, lättrogna och välgörande personer. Detta är en praktik, som tagit sin början redan för flera år tillbaka. Några af dem, som gilva, göra det med öppna ögon, men andra göra det i blindhet och underhålla sålunda Tättjan och elakheten. Det vore måhända en möjlighet att förebygga detta onda genom inrättandet af undersökningsbyråer i likhet med dem, som samfundet för de fattiga i London. irrättat, och scm äro så ändamålsenliga och gagneliga. Den, som vill rätt gagna de faltige, bör — jag upprepar det ännu en gång — lära känna dem väl, på det han kan vara viss på att gåf-. vorna bliva väl använda, — Men denna be-. kantskap är icke förvärfvad i ett ögonblick. — Det är en kunskap; som fordrar mycken efter-j tanka, försigtighet, varsamhet, urskillning ochi tålamod, med ett ord, det är ett långt studium. Det finnes vanligen inom hvarje fattig familj! en ond anda, en demon, som der skapar oreda, ) tvister, nöd. Sä länge denne demon icke är fördri:ven, kan engeln, om han ock det ville, ieke inträda och bosätta sig der. Och det är icke blott en demon som plågar hela familen, det gilfves äfven en som plågar hvar och cen medlem serskildt. Den svåraste demonen är dryckenskapen, den tygellösa vreden, osnyggheten, gudlösheten, hvar och en af dessa utöfvar på alla ett stort inflytande, och dernäst, komma skrytsamheten, fåfångan, högmodet (ty äfven den fattige har silt högmod). Alla dessa demoner förhindra och motarbeta familjens förkofran och utveckling i det goda. Då man för! sådana familjer endast afser att ika inkomsten, förfelar man sitt mål, emedan hushållsaktigh:-; ten, mittligheten och god förvaltning äro för dem alldeles okända. Men huru erhålla kun-! skap om de fattiga, när man fäster sina blic