frihet att välja mellan galgen och gödselhögen, om sonen, förtviflad, af jättemodren begär föda och husrum. Denna varelse älskade likväl någonting — älskade kanske någon medmenniska; — men vidare härom, rär vi komme att tala om hemiigheterna af hans enskilta förhållanden. Imediertid älskade han öppet och uppriktigt sin sata; han var stolt öfver cch tacksam emot Jen. Och, du gatans arma son, hvarföre skulle du icke det? Ett dubbelt ömhetsband fästade honom vid den: han tjenade den och den tjenade honom tillbaka. Höll gatan honom vid makt, så gjorde han så ock med henne. Stundom smålog han för sig sjelf, när han såg den öfvergångsplats, der han var stationerad, ren och snygg emellan den omgifvande smutsen å ömse sidor; den gaf honom ett visst begrepp om egendomsrätt. Beck hyste samma känsla för det isthmus af rännstenen, hvilket hörde under hans qvast, som ägaren 2f en väl inhägnad, vacker och förmånlig egendom hyser för derna. Kröningen hade gjort ett sinne upproriskt, när den bor!sopade gatsopar nirin hans post. Han stod nu till hälfien under teat-rhusets pelargång. Folkhopen cmkring honom skingrades allt mera, och när sista vagnen i den långa raden hade kört förbi, mumlade han hörbart: Dä ska inte bli lite schå att få dena ren gen!, Ja så, ä du här i da Beckl sade en trasig pojke, som hade knuffat och armbågat sig fram mellan det bättre folket, och nu stannade, torkade s:g i pannan och glodde på gatsoparen. Hm! Vi ä u alla ute på rolighet ida v.t ja! Hy. rför vill du inte följa mä oss? — Man kan komma åt att göra många små kap i da Gatsoparen gaf traslunsen cn onåd:g blick, men svarade ingentng, utan började med ifver sitt vanliga arbete. Det fins ingen enda sopare på galorna anars, Beck. Hans maj stät kung Bills kröning sör oss alla så glada och lyckliga.n Kröninga har giort den ovanligt smu!sig