frihet att välja mellan galgen och gödselhögen,
om sonen, förtviflad, af jättemodren begär föda
och husrum.
Denna varelse älskade likväl någonting —
älskade kanske någon medmenniska; — men
vidare härom, rär vi komme att tala om hem-
iigheterna af hans enskilta förhållanden. Imed-
iertid älskade han öppet och uppriktigt sin
sata; han var stolt öfver cch tacksam emot
Jen. Och, du gatans arma son, hvarföre skulle
du icke det? Ett dubbelt ömhetsband fästade
honom vid den: han tjenade den och den tje-
nade honom tillbaka. Höll gatan honom vid
makt, så gjorde han så ock med henne. Stun-
dom smålog han för sig sjelf, när han såg den
öfvergångsplats, der han var stationerad, ren
och snygg emellan den omgifvande smutsen å
ömse sidor; den gaf honom ett visst begrepp
om egendomsrätt. Beck hyste samma känsla
för det isthmus af rännstenen, hvilket hörde
under hans qvast, som ägaren 2f en väl in-
hägnad, vacker och förmånlig egendom hyser
för derna. Kröningen hade gjort ett sinne
upproriskt, när den bor!sopade gatsopar nirin
hans post.
Han stod nu till hälfien under teat-rhusets
pelargång. Folkhopen cmkring honom sking-
rades allt mera, och när sista vagnen i den
långa raden hade kört förbi, mumlade han hör-
bart:
Dä ska inte bli lite schå att få dena ren
gen!,
Ja så, ä du här i da Beckl sade en trasig
pojke, som hade knuffat och armbågat sig fram
mellan det bättre folket, och nu stannade, tor-
kade s:g i pannan och glodde på gatsoparen.
Hm! Vi ä u alla ute på rolighet ida v.t ja!
Hy. rför vill du inte följa mä oss? — Man kan
komma åt att göra många små kap i da
Gatsoparen gaf traslunsen cn onåd:g blick,
men svarade ingentng, utan började med ifver
sitt vanliga arbete.
Det fins ingen enda sopare på galorna an-
ars, Beck. Hans maj stät kung Bills kröning
sör oss alla så glada och lyckliga.n
Kröninga har giort den ovanligt smu!sig