dom 3 att gå i skolan; 67 behöfde att gratis få
besöka småbarnsskolan, 44 voro i behof af fri mid-
dagsspisning derstädes; 43 voro i den ålder, att de
borde komma i lära eller tjenst; 7 voro lytta och
vanföra, och 33 voro ännu så späda, att de måste
vistas hemma hos sina mödrar. Föreningen fann
således redan genom sina första undersökningar, att
hon hade ett vidsträckt fält för sin verksamhet, och
kunde icke utan bekymmer tänka på sina små till-
gångar, hvarmed alla dessa behof skulle afhjelpas
Dess grundfond, hvaraf endast räntan fick användas
utgjorde då blott 800 rdr bko, och den rörliga fon-
den för löpande utgifter besteg sig endast till 474
rdr 46 sk. bko. Hvad skulle detta förslå till så
många och så vigtiga behof?
Men direktionen misströstade icke. Den till-
ställde nu ett lotteri af fruntimmersarbeten,
som förökade dess kassa och med detsamma
dess förmåga att bispringa de behöfvande bar-
nen med andlig och lekamlig bjelp, samt att
förskaffa arbetsförtjenst åt de olyckliga famil-
jer, med hvilkas nöd direktionen gjort sig be-
kant under förutnämnde rund.
Den som önskar närmare upplysning rörande
denna stiftelse, kan inhemta det hufvudsakli-
ga uti den redovisning öfver dess verksamhet,
hvilken trycktes förlidet år, samt deruti man
af direktrisernas inberättelser erfar åtskillig.
intressanta facta af enahanda art med dem
skyddssyskonsförbundets anhängare anfört, och
hvilka alla gemensamt vittna om den oändliga
stora nytta som vinnes derigenom, alt gifvaren
sjelf uppsöker sitt barmhertighetsföremål i dess
hem, gör sig bekant med dess lekamliga och
andliga ställning och beho!ver och sjelf bestim-
mer icke blott att, men äfven huru den li-
dande bör hjelpas.
Ett annat förslag, ett ord till barnauppo-
stringens vänner,, bör ock här inrymm:s, så-
som serdeles välbetänkt -och gagneligt, samt
såsom ens till syfte med skyddssyskonsförbundet.
Det är hr pastor Strömdals förslag om skydd
åt de ur fattigskolorna utgående barn, hvil-
ka då på egen hand beträda och fullborda
sin lifsbana, och hvilket han framställde till
allmänheten vid Julexamen j Jacobs och Jo-
hannes fattigskola. En åtgärd, säger han i
denna uppmaning, som säkerlizen skulle bafva
ett välsignelserikt inflytande på det uppvexande
slägtets framtid, vore nemligen den, om hvarje
sådant, ifrån skolan utgående fattigt och värn-
löst barn finge sig anvisad en aktad och väl-
känd person, som för detsamma åtoge sig elt
slags förmynderskap, tillsåge alt det, så fort
möjligt, ble:ve anstäldt i någon nyltig och gag-
nelig sysselsättning, att det, för att underhålla
och förkofra sina redan förvärvad2: insigter,
flitigt begagnade katechet-, handtverks-, slöjde-
eiler borgareskolan, då och då besökte det i
dess hem, underrättade sig om dess tillstånd
och förhållande, samt efter sig företeende om-
stindigheter gå:ve det sina råd. Det är ju en
allmänt känd sak, att om ett barn eger någon
förmögenhet af timlig beskaffenhet, så erfor-
dras för dess förvaltning ett förmynderskap.
Hvarje barn, om ock aldrig så fattigt i tim-
ligt hänseende, har dock, när det utgår ifrån
en rätt vårdad läroanstalt, alltid med sig en
förmögenhet af andlig natur och hvars värde
utgör det dyrbaraste menniskan eger. Bör då
denna skatt lemnas i ovana händer utan för-
mynderskap? Borde det icke finnas nigon,
som hade en närmare uppsigt och tillsyn cm
dess tillbörliga förvaltning? Säkerligen skulle
då, vid barnets mognare år, mera vara öfrigt
både af minnets och tankens, både af förstån-
dets och hjertats egodelar. Jag är innerligt
förvissad, att om det värnlösa barnet visste, att
en aktad person följde det med sin uppmärk-
samhet och intresserade sig uppriktigt för dess
väl, så skulle detta i ieke ringa mån inverka
på dess sedliga lif och hela framtid.
Det är hugnande erfara, att detta mennisko-
älskande förslag rönt mycket deltagande och
att flera personer inom församlingen åtagit sig,
bland de mest behöfvande af de utexaminc-
rade barnen, myndlingar, till ett antal af 47,
och att flera äro sinnade alt följa exemplet.
Utmärkt intressanta äro de upplysningar i äm-
net, hvilka meddelas oss af direktören öfver
fängelserna i Amsterdam, monsieur W. H.
Suringar, som hösten 1856 besökte Sverge för
alt taga kännedom om fängelserna och fång-