dom 3 att gå i skolan; 67 behöfde att gratis få besöka småbarnsskolan, 44 voro i behof af fri middagsspisning derstädes; 43 voro i den ålder, att de borde komma i lära eller tjenst; 7 voro lytta och vanföra, och 33 voro ännu så späda, att de måste vistas hemma hos sina mödrar. Föreningen fann således redan genom sina första undersökningar, att hon hade ett vidsträckt fält för sin verksamhet, och kunde icke utan bekymmer tänka på sina små tillgångar, hvarmed alla dessa behof skulle afhjelpas Dess grundfond, hvaraf endast räntan fick användas utgjorde då blott 800 rdr bko, och den rörliga fonden för löpande utgifter besteg sig endast till 474 rdr 46 sk. bko. Hvad skulle detta förslå till så många och så vigtiga behof? Men direktionen misströstade icke. Den tillställde nu ett lotteri af fruntimmersarbeten, som förökade dess kassa och med detsamma dess förmåga att bispringa de behöfvande barnen med andlig och lekamlig bjelp, samt att förskaffa arbetsförtjenst åt de olyckliga familjer, med hvilkas nöd direktionen gjort sig bekant under förutnämnde rund. Den som önskar närmare upplysning rörande denna stiftelse, kan inhemta det hufvudsakliga uti den redovisning öfver dess verksamhet, hvilken trycktes förlidet år, samt deruti man af direktrisernas inberättelser erfar åtskillig. intressanta facta af enahanda art med dem skyddssyskonsförbundets anhängare anfört, och hvilka alla gemensamt vittna om den oändliga stora nytta som vinnes derigenom, alt gifvaren sjelf uppsöker sitt barmhertighetsföremål i dess hem, gör sig bekant med dess lekamliga och andliga ställning och beho!ver och sjelf bestimmer icke blott att, men äfven huru den lidande bör hjelpas. Ett annat förslag, ett ord till barnauppostringens vänner,, bör ock här inrymm:s, såsom serdeles välbetänkt -och gagneligt, samt såsom ens till syfte med skyddssyskonsförbundet. Det är hr pastor Strömdals förslag om skydd åt de ur fattigskolorna utgående barn, hvilka då på egen hand beträda och fullborda sin lifsbana, och hvilket han framställde till allmänheten vid Julexamen j Jacobs och Johannes fattigskola. En åtgärd, säger han i denna uppmaning, som säkerlizen skulle bafva ett välsignelserikt inflytande på det uppvexande slägtets framtid, vore nemligen den, om hvarje sådant, ifrån skolan utgående fattigt och värnlöst barn finge sig anvisad en aktad och välkänd person, som för detsamma åtoge sig elt slags förmynderskap, tillsåge alt det, så fort möjligt, ble:ve anstäldt i någon nyltig och gagnelig sysselsättning, att det, för att underhålla och förkofra sina redan förvärvad2: insigter, flitigt begagnade katechet-, handtverks-, slöjdeeiler borgareskolan, då och då besökte det i dess hem, underrättade sig om dess tillstånd och förhållande, samt efter sig företeende omstindigheter gå:ve det sina råd. Det är ju en allmänt känd sak, att om ett barn eger någon förmögenhet af timlig beskaffenhet, så erfordras för dess förvaltning ett förmynderskap. Hvarje barn, om ock aldrig så fattigt i timligt hänseende, har dock, när det utgår ifrån en rätt vårdad läroanstalt, alltid med sig en förmögenhet af andlig natur och hvars värde utgör det dyrbaraste menniskan eger. Bör då denna skatt lemnas i ovana händer utan förmynderskap? Borde det icke finnas nigon, som hade en närmare uppsigt och tillsyn cm dess tillbörliga förvaltning? Säkerligen skulle då, vid barnets mognare år, mera vara öfrigt både af minnets och tankens, både af förståndets och hjertats egodelar. Jag är innerligt förvissad, att om det värnlösa barnet visste, att en aktad person följde det med sin uppmärksamhet och intresserade sig uppriktigt för dess väl, så skulle detta i ieke ringa mån inverka på dess sedliga lif och hela framtid. Det är hugnande erfara, att detta menniskoälskande förslag rönt mycket deltagande och att flera personer inom församlingen åtagit sig, bland de mest behöfvande af de utexamincrade barnen, myndlingar, till ett antal af 47, och att flera äro sinnade alt följa exemplet. Utmärkt intressanta äro de upplysningar i ämnet, hvilka meddelas oss af direktören öfver fängelserna i Amsterdam, monsieur W. H. Suringar, som hösten 1856 besökte Sverge för alt taga kännedom om fängelserna och fång